Den eviga frågan

Den vanligaste frågan jag får nästan hela tiden är: Saknar du inte New York och alla kändisar? Ångrade du inte att du gav upp?
Svar: För det första var jag inte i NY så pass länge att jag kom in där till 100%. Sa inte Carrie Bradshaw att man är en New Yorker efter 10 år i staden?..  Nej. Jag gav inte upp, tvärtom, jag valde att göra det jag vill göra och inte det som förväntades av mig. New York kommer alltid vara New York och stå kvar. Jag älskar NY men jag älskar ett 50-tal städer lika mycket runtom i världen som jag kan lika gärna bosätta mig i. Angående kändisarna säger jag återligen nej. Jag är inte den slags person som faller för kändisskap och yta. Jag är den sortens tjej som slänger på mig vad som finns i garderoben och kan lika gärna gå osminkad som sminkad. Jag imponeras helt enkelt inte av att någon jag känner träffade en kändis eller var på den superflashiga festen och den kändisen var där. Kändisar är också vanliga människor med kropp och känslor. Jag tycker inte det är så himla coolt att träffa en kändis bara för den personen råkar vara känd, utan jag tycker det är coolt att träffa någon drivkraftig person som har gjort saker med sitt liv. Om den personen har tusentals fans eller är en av mina kompisar spelar ingen roll. Jag definierar inte min trivsel med flashiga saker. Det är inget fel att göra det heller, vi är alla olika som tur är. Livet är för kort för att slösa bort tid på saker man inte älskar. Trots allt förvirrning har jag varit helt säker på en sak - jag gjorde definitivt det bästa valet. Nu faller saker verkligen på plats för mig. Jag har lärt mig, insett och upplevt så mycket under den här tiden. Det är svårt att förklara men jag bara känner att livet går mot den ultimata lyckan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0