Tacksamhet

Idag är jag tacksam över min familj. Jag är tacksam över att jag, min mamma och lillasyster klarade av att börja sticka utan någon tidigare erfarenhet. Tack vare min lillasyster som kan lägga maskor. Jag är tacksam att pappa hjälper mig att hitta jobb. Jag är tacksam över att mina föräldrar visar sin kärlek öppet till varandra och till sina barn. Hunden räknas som barn i vår familj. Jag är tacksam över min lillasyster som också gillar Felix Taxopaj. Jag är tacksam över mina arbetslösa och studerande i Helsingborgs-vänner som kan döda en massa tid med mig. Jag är tacksam över alla de skratt, utflykter och påhitt vi delar varje dag. Jag är tacksam över att jag har världens dos av kreativitet och drivkraft att jag kan starta en massa småprojekt istället för att bli uttråkad. Jag är tacksam över att min deff hittills fungerar utmärkt. Jag är extra tacksam för det. Jag är tacksam över de människorna jag träffar och spenderar tid med de senaste dagarna, allt från pappas vänner på lunch till mamma som övningskör med mig till vänner som spontant ringer och vill göra något. Vad som helst men bara något. Allt vi gör blir roligt. Jag är tacksam över att jag har världens coolaste farmor som är nyopererad i knänen och återhämtar sig fantastiskt och förvånandsvärt snabbt. Doktorerna och sjukgymnasten har aldrig sett något liknande. Jag är tacksam över att det finns den tuffheten i vår släkt. Vi är rejäla. Jag är tacksam över att jag kan spendera massa tid med min hund där vi driver med varandra dagarna genom. Jag är tacksam över att jag får så många mejl, sms och skype-samtal från mina vänner utomlands som ett bevis av att de inte har glömt mig. Jag är tacksam för alla spontan sms, telefonsamtal, gåvor, fb-meddelanden osv jag får från mina nära och kära bara för att visa uppskattning av min existens. Jag är tacksam över att jag har så pass mycket kärlek i kroppen att jag kan dela med mig det till min omgivning. Jag är tacksam över att jag har mognat i New York och insett hur värdefullt livet är - om man delar det med sitt sanna jag och personer som vill en väl av en enda anledning - Kärlek.

Toves special deff

Den stora nyheten kanske inte låter så extrem för vissa men är relativt extrem för mig. Jag har en hälsosam månad som jag skämtsamt kallar för "Deff".

Jag har byggt upp under åren ett väldigt starkt sockerberoende. Socker är som min drog, bästa vän och kan ersätta sömn. Varje gång jag känner mig nere eller känner mig trött tar jag något socker. Får jag inte i mig socker på en dag kan jag bli svimfärdig och suget finns alltid där. Suget efter något, vadsomhelst, bara det innehåller socker. Ni kan tänka er mina matvanor i USA då.. Höhö.

Jag är, kanske inte förvånandsvärt, riktigt svag. Jag har knappt några muskler. När jag insåg att min fyra år yngre lillasyster är starkare än mig så kände jag att nu är det dags att ta tag i sitt liv.

Det var då deffningen poppade upp i mitt huvud. Under perioden 27 september - 31 oktober, 5 veckor, ska alltså jag träna fyra gånger i veckan och äta socker/onyttigt endast 24 h/veckan. De 24 timmarna måste vara i sträck. Alltså är det tillåtet att festa en kväll i veckan med en drink och sedan äta pommes och Coca Cola dagen efter. Träningen behöver inte vara ligga och pumpa sönder på ett gym utan lite mer extra-vardagsträning räknas också. Powerwalks, cykla till staden och tillbaka (12 km), osv räknas också som träning.

Om jag inte följer det här så får jag en extra straffvecka på deffningen. Det som är lite roligt är att mina föräldrar är med på det här samt vissa av mina vänner. Det är mycket roligare att göra hälsosamma grejer med någon än att göra det själv! Min största utmaning är att bli av med sockerberoendet. Min deff har pågåt i 48 timmar och jag tänker hela tiden på socker. Inatt drömde jag om sockerbitar. Det kändes patetiskt på morgonen ska ni veta. Kalla det för deff eller inte men det skadar aldrig att bygga muskler och bli hälsosam. Och det är roligt också. Prova ni med så blir ni lika glada som jag på bilden!

James Blunt och stickig höst


Den här låten spelas väl för det mesta på repeat.
Själva låten tilltalar mig för tillfället. Jag känner att det är något som saknas i mitt liv men har svårt att sätta fingret på vad och det bekymrar mig. I vilket fall som helst har jag det väldigt mysigt och roligt om dagarna. Jag är omringad av fina människor, skapar mig roliga projekt och går på härliga events. Jag och min mamma ska börja sticka. Vi är helt nybörjare vilket kvinnan i affären verkligen fick reda på. Hon undrade om vi visste vad det var för storlek på våra stickor hemma. Jag svarade att det visste jag: De var gråa, var ungefär 20 cm långa och visade med fingrarna hur breda. Mamma höll med mig. Kvinnan började skratta och sa att vi visste nog inte vilka stickor vi hade. Tjockleken är tydligen inget man kan mäta ut med två fingrar.. ;) I vilket fall som helst så är detta ett litet höstprojekt. Jag och mami blev inbjudna och tipsade om att komma på en så kallad stick-fika. Det är på torsdagar, man betalar 30 kr, fikar lite och hjälper varandra med stickningen. Kvinnan i affären var så himla go, hon erbjöd sig som hjälp-person i vårt projekt. När vi har problem kan vi gå till hennes mysiga affär så hon kan leda oss rätt igen. Snacka om mysfaktor i höst att sitta i soffan med en kopp thé och sticka. I början, i verkligheten, kommer jag nog spela mest trummor med mina stickor när jag tröttnar. Vi ska klara det. Slutresultatet ska bli en halsduk med luva. :)

Update

Min uppdatering är lika seg som världens långsammaste snigel. Och för tillfället har jag bråttom så jag lägger upp bilder som har tagits under helgen och gör en kort update. Mitt liv är motsatsen till en snigel. I fredags var jag ute på discobowling med vänner. Jag slog en STRIKE! Jag hade det väldigt roligt, speciellt efteråt där jag gick hem till Linnea och fick för mig att träna 2 pm på natten. De har en maskin hemma med vikter. Jag kunde inte ens rubba stången..

Dagen efter hängde jag med Clara. Hon körde bil och jag satt bredvid. Vi åt picknick, i bilen, med hamburgare och pommes. Utsikten var en rondell, tre grushögar och en container. Några timmar senare satt vi i bilen ännu en gång - denna gången med wienerbröd. Utsikt över en buske och ICA.

På kvällen såg jag på Toy Story 3 med familjen + vänner. Jag trodde faktiskt att filmen skulle vara bättre än vad den var. Den är väldigt välgjord och fin men kritikerna har hyllat filmen till himlen. För mig hade det räckt med att hylla den till taket. Fast den är sevärd. Det är trots allt Toy Story.

Om en halvtimme ska jag ner till Malmö med pappa och gå på VIP Malmö FF-IFK Göteborg. Jag håller på Göteborg. Dels för att jag har alltid hållit på Göteborg och dels för att Malmö och Helsingborg ligger på samma poäng i allsvenskan. Tycker gott att Helsingborg kan vinna allsvenskan en gång för alla! :)

Jag ska göra något extremt i oktober månad. Detta är mer extremt för mig än att flytta till New York. Förklarar mer senare. :)

Respekt

Den största skillnaden mellan New York och Helsingborg är anonymiteten. I New York kan jag strosa rundor i en hel dag utan att stöta på ett endaste välbekant ansikte. I Helsingborg är jag anonym i max en timme i centrum. Lustigt nog känner jag en annan slags värme från New York. En värme genom den genuina hjälpsamheten, öppenheten och glädjen som vanliga människor på New Yorks gator sprider. Det är ett råare klimat i Sverige när man går på gatorna. De vänliga blickarna är utbytt mot tomma och dömande blickar. Den enda varma blickarna jag får när jag går runt på staden är från dem människorna jag redan känner.

Ett exempel är när jag flög hem med två stora resväskor och en bag. I New York fick jag hjälp med väskorna från att jag hade lämnat stationen till checkat in väskorna. I Köpenhamn, många timmar senare, erbjöd sig ingen. Svenska och danskarna erbjöd sig inte ens till pensionärer. Jag hjälpte en gammal dam att bära ner hennes väskor från rullbandet. Hon blev förvånad och riktigt chockad. När jag skulle hoppa på tåget, fick jag ta en väska i taget vilket resulterade till att jag stannade upp kön. Kön bestod av 4 personer, tre män som hade en axelväska och en äldre dam. Ingen av männen erbjöd mig sin hand. Istället började en småskälla på mig för jag tog upp för mycket tid. Jag hjälpte den äldre damen också med hennes väskor och då började han skälla på riktigt. Efter min tid i USA har jag lärt mig att våga skälla tillbaka. Och som jag knäckte honom. Han hoppade av i Malmö efter att ha suttit i 15 min och gett mig ilskna blickar. Enligt honom var det mitt och den äldre damens fel att tåget blev försenat.

Jag tycker det är synd att vi inte har New York-spiriten i Sverige. Jag tycker det är tråkigt att gå in i en butik och inte bli bemött av ett hej. Inget: ska jag hjälpa dig med något? Ingen dörrvakt som står med ett leende och hälsar alla välkomna och hejdå. Går man in på de flesta butikerna i Sverige bemöts man av dömande blickar. Blickar som visar social rädsla. Jag vill kunna sätta mig ner på en bänk bredvid en okänd människa och föra en dialog för att sedan lämna varandra och fortsätta våra dagar på varsitt håll. Jag tycker det är fint. Att kunna uppskatta människor omkring sig i vardagen, okända som bekanta. Efter jag hade analyserat det här för några dagar sedan så insåg jag vad jag måste göra - Jag måste bli butiksäljare! Det är mitt nya vardagsmål. Mitt lite större mål är att komma in på ett annat universitet till hösten och brilljera. Det bästa med dessa målen är att de kommer så småningom bli uppfyllda :) Så länge ska jag ta lite New York-spirit till Skåne!

Ullared

Idag har jag och fyra vänner varit på en liten fin svensk spontan utflykt till Ullared. Helt fascinerande ställe. Det är precis som det är på tv-programmet. Fast jag måste erkänna att det är inte ett ställe jag vill återvända till årligen. Det är bara för mycket av allt. Haha. Jag köpte inget märkvärdigt dock, lite nagellack och leave in balsam spray. Det var en väldigt rolig utflykt. Vi åt frukost på en bensinstation utomhus på bänkar i kölden bredvid motorvägen. Folk som körde förbi måste trott vi var galna.. Jag tycker att Ullared är ett litet turistmål. Någon gång måste man dit i livet, oavsett om man älskar det eller hatar det!

Fick en fråga om jag tog mitt körkort. Jag kanske glömde skriva det? Nej det gjorde jag inte. Hann inte att ta det innan USA och misslyckades med min uppkörning. En kombination av sämre körning av stress och mitt huvud var i princip redan i New York. Inte på vägen. Höll på krocka i en rondell, vilket är ganska grovt fel, haha. Ingen skada skedd för uppkörarföraren hade också pedaler på sin sida! Jag får ta det nu innan årets slut :) Får göra om teoriprovet och uppkörningen bara så det är lugnt. Jag är smart. Plugga är min grej. :)

Dagen efter valet och jag tänker på Halloween

Det verkar som hela Sverige har åsikter idag när chocken har lagt sig. Jag står fast vid mina. Jag ska ner till stan nu och göra lite ärenden. Dricka varm oboy på Claras jobb när jag behöver värma mig i regnet. Varför svarar inte CSN i deras telefon? Är det bara jag som har problem med deras telefonlinje? Slänger iväg ett mejl istället och telefon-stalkar ner dem imorgon! För övrigt så ser jag fram emot Halloween som är om en månad. Det är inget speciellt som händer då faktiskt men hade varit himla roligt att fira Halloween i Köpenhamn! När jag lämnade NY började dem redan förbereda sig rejält. Kom igen Sverige och Danmark!

Ut med SD och herregud, skärp er röd-gröna!

Oj. Vilket val! Jag är så glad över att Moderaterna "vann" och Fredrik Reinfeldt är den regerande statsministern. Jag är så glad över att de röd-gröna inte fick makten. Jag är så fruktansvärt besviken på att det faktiskt finns människor ute i Sverige som röstar på Sverigedemokraterna. Jag är inte chockerad över att SD i Västra Skåne fick 10.1%. Det är en frågor som SD belyser som inget parti direkt tagit tag i. Jag kan inte beskriva med ord hur emot jag är SD. Men samtidigt, vänsterpartiet? De är också väldigt extremister. Jag kan förstå varför Lars Ohly inte vill sitta i samma sminkrum som Jimmie Åkesson, men samtidigt tycker jag det är fruktansvärt barnsligt. Det motstrider demokratin på ett sätt. Det finns faktikst folk i Sverige, tyvärr, som har känt behovet av att rösta på SD. De fick tillochmed fler röster än Vänsterpartiet. Sluta med detta fjant och väx till dig nu. Sitta i samma rum med en människa i 3 minuter kan man väl ändå stå ut med. Herregud Sverige.... Herregud.

Jag är så besviken på de röd-gröna. Jag är så besviken på att de överväger att låta maktinnehav ska gå över människan. För hade de tyckt om människan så pass mycket som de påstår, då hade de inte suttit och töntat sig i intervjuen efter valet på SVT. Vilka fjanterier. Vilka dåliga förlorare. Då hade inte Lars Ohly, Mona Sahlin och Maria Wetterstrand suttit och snackat ner alliansen som de gjorde. De borde ha insett allvaret i situationen och vara ödmjuka för förslag hur vi nu ska exkludera SD ut riksdagen. Värnar de om människan, hjälper de alliansen. Miljöpartiet får se hela situationen och inte sitta och tönta sig efter deras kärnkraft och järnvägs och blabalbala-frågor. Vill de hellre att ett främlingsfientligt parti ska gå in i riksdagen? Bryr de hellre sig om deras patetiska järnvägar än om människan? Bryr sig seriöst de röd-gröna mer om makt än om människan?

Jag har själv försökt vara tyst och inte skriva ut mina politiska åsikter i bloggen men nu är det faktiskt nog. Nu för faktiskt, citat enligt mig själv: "De rödgröna för fan ta och ge sig". Jag har stått ut med all skit som de har slängt på överklassen med att kalla den för egoistisk. Den är fasen inte egoistisk. För att Sverige ska fungera så får fasen alla som kan jobba för att landets ekonomi ska bli stabil. Inte ge ut en massa bidrag som inte kommer att gå ihop finansiellt för landet. Det ska inte löna sig att ta A-kassa istället för att ta ett jobb. Herregud!!!!! De röd-gröna, sluta med er löjliga "vi bryr oss om alla minus de som har pengar" och använd er av politik. Sluta ta alla alliansens åsikter och bara såga dem. Skapa er egna åsikter och egna förslag för att föra Sverige framåt. Ni har många fina poänger med att ta hand om människan, ni bara använder dem helt fel. Inte driva tillbaka landet så att vårt lands utveckling går bakåt. Sedan har jag också personliga åsikter om miljöpolitiken i världen. Sverige är väldigt långt fram i sin miljöpolitik vilket är toppen. Men är ni ens medvetna om att det finns en värld där ute? Mitt snor i New York var SVART. USA släpper ut så himla mycket - för att inte tala om Indien, Kina, Ryssland osv. Visst, vi kan förbättra den ännu mera men borde inte fokusen ligga på att förändra världen också? Detta nämde Fredrik Reinfeldt i debatt häromdagen. Alliansen sa att de vill avveckla kärnkraft NÄR Sverige kan det. Vi kan inte bara tjohej avveckla allt och sedan inte få någon el?! Och dessutom så är hela denna globala uppvärmingshetsen, enligt mig, ganska mycket bullshit. Den händer naturligt med eller utan våra utsläpp. Och visste ni om att om man hade spenderat alla dessa pengar som man har lagt ner på att hetsa folk världen över med globala uppvärmningen på fattigdom, då hade man kunnat reducera svält här i världen. Och det mina vänner, är mänsklighet. Det är mänskligt att tänka på hela världen och inte lilla Sverige. Det är mänskligt att tänka utanför sin lilla värld och på andra. Precis det som Miljöpartiet behöver göra just nu.

Det som kan hända, som ni säkert såg, var att de röd-gröna samt SD kommer att gå emot alliansen. Då kommer alltså de röd-gröna SAMMARBETA med ett främlingsfientligt parti. Och det blir omval. Då är det så lågt att jag blir ännu mer förbannad än nu. Då tycker jag verkligen att de som valde röd-grönt borde tänka om. De borde tänka på om detta block värnar för människan eller om makt. Om man är beredd på att stödja ett barnsligt och egoistiskt block.

Nu hoppas jag innerligt att detta worst case scenario inte kommer att ske. Jag hoppas på att de röd-gröna smälter situationen och chocken och hittar en lösning tillsammans med alliansen. Jag tycker att Fredrik Reinfeldt gjorde riktigt bra ifrån sig i intervjun. Speciellt när han sa att om situationen var tvärtom, om de röd-gröna hade vunnit, då hade alliansen hjälpt de rödgröna och sammarbetat - allt för att inte låta SD ha någon makt i riksdagen. Jag tycker att Fredrik Reinfeldt är en väldigt resonabel man som har moral. Nu får jag bara hoppas på att de röd-gröna också har det. Vilket jag tror att de kommer att få när chocken har lagt sig. För jag är moderat och jag tror på människan. Inte på maktinnehav. Vi får se på onsdag och framöver. Heja Reinfeldt! Jag är glad över att jag röstade på Moderaterna och valde ett parti som står för mina moraler. Och som inte står för "passar det inte mig så ska jag inte minsann sammarbeta". Töntigt.

Valvaka

Precis som de flesta ansvarsfulla svenska medborgare kommer även jag följa valet ikväll. Jag tänker inte berätta vilket block jag röstade på utan låten bilden tala för sig själv. Jag ska hem till min kära vän med några andra kära vänner och följa hela alltet med Peter Jihde. Jag skulle vara kreativ i köket. Min ursprungliga plan var att baka muffins till kvällen och färga min glasyr ljusblå.. Jag tyckte att det var så himla kul att hälla i karamellfärg att själva resultatet blev mörkbrun/grön motbjudande färg. Orkade inte göra om all glasyr så det fick helt enkelt bli det! Spännande. Jag hoppas att det partiet jag röstade på vinner med 1 röst. Då var det min poströst från New York!

Retarded cooking

I USA är i princip allt färdiglagat redan. Det är dyrare att köpa råvaror och börja om från början än att köpa färdig, fryst mat att värma i mikron. Amerikanarna är fruktansvärt dåliga i köket vilket självklart speglas i deras tidningar.

På flyget hem bestämde jag mig för att köpa Cosmopolitan. En timme senare brast jag ut i skratt på terminalen. Till och med recepten i tidningarna var färdiglagad mat.. Jag läste ett recept på dark-chocolate and raspberry brownies with whipped cream från sidorna "cosmolife cooking with Katie Lee".

Receptet lyder följande:
1 box brownie mix
6 ounces dark chocolate
1 cup fresh raspberries
Whipped Cream
1 tablespoon cocoa powder

Prepare brownie mix according to package instructions. Melt chocolate in the microwave in 30-second intervals, stirring until melted. Fold into prepared brownie mix. Pour batter into a greased 8-inch-by-8-inch baking pan. Top with raspberries, and bake according to package instructions. Serve with whipped cream dusted with cocoa powder.

Yacht party. RSVP No.

Jag är så glad ikväll. Jag valde att inte gå ut vilket känns tråkigt eftersom de tjejerna jag hade träffat är väldigt underbara. Istället dricker jag te, kollar på valdebatt och skypar samtidigt med mr. London-Niklas. Det är lite trevligt det med. Jag må vara iväg från New York men mina kontakter jag har fått har inte glömt mig. Jag får inbjudningar på partyn från olika håll, bland annat ett exklusivt yacht party. Inbjudan fick jag på min mejl med värsta texten där man absolut inte får bjuda in andra själv utan gästerna måste godkännas av TBB. Han skrev en kommentar under inbjudan: Elinor told me you were going to be in Sweden but just in case your plans change Tove. I hope you'll make it otherwise I will see you later in NY :)

För mig känns det väldigt roligt att jag har gjort ett så pass bra intryck hos kontakter i NY på så kort tid. Jag saknar möjligheterna och allt gratis som erbjuds i det stora äpplet. Det känns lite sjukt att ställa om sig såhär fort. Fastän jag bara har varit borta i ett litet tag så är det mycket som har förändrats ändå. Jag har fått ett annan insikt på mig själv. Mina vänner har växt upp. Gäng har glidit ifrån varandra och personer som jag har träffat och pratat med har jag en helt annan relation till än vad jag trodde att jag skulle ha. Vissa har jag lite glidit ifrån och vissa har jag kommit närmare. Jag älskar alla mina nära och kära men jag tror att ibland har man olika behov av varandra i vissa tidpunkter i livet. Det är inte att man älskar varandra mindre utan att det är skönt att ta en liten paus. I New York umgås man kontinuerligt med olika människor varje dag. Jag tror det är nyttigt att umgås med olika slags personer varje dag än att fastna vid en vän. I vilket fall som helst ser jag väldigt mycket fram emot att träffa alla mina vänner i Sverige! De är väldigt fina personer. Jag ser fram emot att träffa mina kontakter över hela världen faktiskt. Förr eller senare så tror jag att jag kommer träffa allihopa någongång under någon tidpunkt i mitt liv där både parter känner att nu är det dags.

Fredag, nästan återställd.

Fredag har varit en bra dag. Jag börjar komma in i den svenska tidszonen och i min vardag. För mig känns det som hemma på riktigt när jag träffar min kompis Clara. Jag vet inte varför, hon har varit i mitt liv under ett par år nu. Hahaha. Ikväll vet jag inte om jag ska köra en Friday night out eller en Friday night in? Min jetlag talar för night in men att träffa mina vänner hade varit väldigt roligt..

Jag har en liten fanclub här hemma, min hund, som förföljer mig överallt. Jag tog han på en promenad. Naturen i Sverige är så vacker jämfört med naturen i New York. Att vara i mitt hus i Skåne är som värsta rehab. Naturen är så lugnande och tvärtemot US. Jag blev ganska chockad idag också när jag snöt mig, mitt snor var gult och inte svart av avgaser! Fin information på en fin dag.

Dessutom ska jag på arbetsintervju om 10 dagar! Jag är så lycklig och hoppas på att få jobbet. Jag hoppas. Ni får hoppas lite för mig med.

Jag fick en lagom härlig fråga från en av era läsare: När är din födelsedag?
Jag är född den 23 november 1991 i Singapore. I svensk tid är jag född den 22 november. Tekniskt sätt har jag två födelsedagar, eftersom jag är en svensk medborgare. Jag har försökt ha kampanj här hemma med att få dubbla presenter. Det funkar inte.. Mina föräldrar är för smarta för oss barn och ger mig presenterna den 23 november. Det är min riktiga födelsedag som det står i passet. :) Däremot är jag skorpion och inte skytt. Skorpionen slutar den 22 november och skytten börjar den 23. Eftersom tiden i Greenwich var den 22 november, tydligen är det där man räknar ifrån, blir jag automatiskt skorpion. Jag brukar säga att jag är båda - läser både stjärntecknarna i horoskopen och beslutar mig för att vara den med bäst öde. Fungerar varje gång!

Sverige på New York time

Anledningen till varför jag inte uppdaterar är för att jag är helt slut. Jag är helt totalt fullständigt slutkörd i varenda liten energicell som jag har i kroppen. Visst, min humor är kvar och jag har fortfarande några highlights på dagen när jag är i mitt esse då jag går runt och flummar. De enda personerna jag har träffat är min familj, hund och random människor på IKEA. Min hund är för go. Han har blivit så kär mot mig nu sen jag kom hem. Han kommer in på mitt rum, pussar mig en gång och sen går igen. Ibland lägger han sig tätt intill mig, somnar och snarkar. När jag packar upp så sitter han och kollar på. Jag ska göra en ansiksbehandling för att sedan sova. Det är det enda jag gör. Sover och går på IKEA.

Mamma väckte mig idag på eftermiddagen, lite chockad med att säga: "SOVER DU FORTFARANDE?"
Jag befinner mig i Sverige på New York-time. Eller det känns som om jag befinner på hela världens tidszoner så trött som jag är. Godnatt!

Dr. Seuss Quote

Don't cry because it's over. Smile because it happened.

Last day in New York City

Banken är avslutad och jag väntar på min storasyster som ska komma hem så vi kan äta lite Chicken over Rice! :) My last supper...

Jag har blivit förkyld och fått benhinneinflammation. Jag fick åka gratis cykeltaxi hem! Haha. På väg hemåt i cykeltaxin såg jag ett gäng modeller. Modeller har invaderat staden i och med Fashion Week. Jag kan tycka att vissa är ganska vackra men dessa tjejer var sjukligt smala. Jag har aldrig sett något smalare i hela mitt liv. Deras lår var som mina armar. Jag förstår inte hur en industri kan få tjejer att gå ner så pass mycket vikt. Jag förstår ännu mindre hur tjejerna kan sluta äta mat för att se ut som en saltad pinne. Det finns många modeller där ute i världen som är normala och inte anorektiker men det finns också samtidigt många modeller där anorexia och bullemi är vardag. Jag har sett väldigt många läskigt smala kvinnor under Fashion Week. Det är helt sjukt! Jag vill bara slänga Big Mac menyer på dem. Jag är jättetrött och är väldigt redo för att sätta mig ner helt stilla och fridfullt på ett flygplan. Det kommer att bli en lång resa! Min packning är ungefär 90% klart.

Just nu har jag inga vidare känslor. Det känns väldigt konstigt alltihopa bara, jag var inställd på att spendera några år i New York och mentalt lämnade livet i Sverige bakom mig. Nu, någon månad senare, har mina planer fallerat och jag åker tillbaka. Det skapar en förvirrning. Jag har inte ångrat att jag hoppade av skolan dock. Det känns helt rätt. Mina vänner och familj i Sverige är hur underbara som helst. De är så glada att jag kommer tillbaka vilket känns helt fantastiskt! Den här processen med att bryta allt och gå ens egen väg är redan krävande, så att jag har fina människor i Skåne som väntar på mig betyder väldigt mycket.

Jag tror Skåne behöver mig lite mer i några månader till faktiskt.. Jag menar - någon måste ta med the american spirit till Sverige. Öppenheten, hjälpsamheten och den ytliga sociala biten med att prata med främlingar på gatorna. Nu ska jag bli 100% klar med min packning, gå ut lite på Manhattan och allmänt chilla det sista innan jag måste lämna NYC ikväll. Jag kanske ska ta en fika med en totalt främmande New Yorker eller allmänt dejta staden för en sista gång för iår.

2 days left on Manhattan!

Jag har blivit färdig med att packa ihop alla grejer och kläder i hela mitt rum i två resväskor. Till sällskap hade jag Fatima. Det kommer bli väldigt tomt att vakna upp i Sverige utan en vit skyltdocka som stirrar på en.

Jag lämnar mitt New York måndag klockan 05.30 PM. Då går tåget från Penn station till Newark. Imorgon ska jag gå runt på Manhattan och göra de sista ärenden. Jag ska köpa en bok för 1 dollar och äta chicken over rice. Funderar eventuellt på att spara min chicken over rice måltid till sista dagen? Hm.. Tänkte gå och köpa lite snacks att ha på flygplanet imorgon iallafall. Jag ser inte så väldans mycket fram emot resan. Jag gillar inte amerikanska flygplatser med alla vakter och säkerhetskontroller. Jag lyckas alltid pipa i säkerhetskontrollen och jag förstår inte varför. Jag kan i princip gå igenom naken och pipa ändå, haha. Mina tånaglar kanske är av metall. Jag mellanlandar också och kommer inte fram förrän på förmiddagen i svensk tid (alltså alldeles för tidigt på morgonen i New York). Jag ser inte fram emot att släpa runt på 60 kilo packning på tåg och i Danmark när klockan inte ens är 7 på morgonen i New York. Jag menar, danska män är inte lika hjälpsamma som amerikanska. Uhu, ingen kommer att bära mina väskor. Så bortskämd jag har blivit i USA genom att bli servad och uppmärksammad överallt av amerikaner. Jag ser fram emot när jag kommer till Helsingborg, sitter i bilen påväg hem och kan äta mammas potatismos och köttbullar...

Innan hela resan så ska jag avsluta mitt bankkonto samma dag som jag åker! Jag kan inte göra det imorgon för mitt konto måste vara nollställt, vilket det inte är för tillfället, eftersom mina pengar som förs över till Sverige kommer lämna mitt konto på måndag. Jag hoppas på att banken överför pengarna på morgonen/förmiddagen. Jag måste avsluta kontot och gud vet hur lång tid det kommer att ta. Håll tummarna för att banken är smidigare än T-mobile. T-mobile tog som sagt 4 timmar och 39 minuter att avsluta. Nej, som jag klagar! Mitt liv är inte så hemskt. Det är faktiskt helt underbart. Jag är ung. Jag är fri och jag är kapabel till att forma mitt liv som jag vill. Jag ser fram emot att börja leta efter nya utbildningar. Jag är faktiskt lite spänd på att se vart mitt framtida universitet kommer att ligga i världen. En sak som är säker - jag har bevisat för mig själv att jag är väldigt bra på att flytta hemifrån och skapa mig ett eget liv. För någon månad sedan flyttade jag till New York. Jag hade ingen aning om vad jag skulle få uppleva. På måndag flyger jag hem och tackar nej till en gratis Calvin Klein fashionshow biljett på Mercedes Benz FW. Min poäng är, flytta hemifrån och bygga upp ett eget liv är omställande, krävande, roligt, förvirrande, känslomässigt och helt AWESOME!

Brunch på Mandarine Hotel

Jag får så många kommentarer och frågor hela tiden från er fina läsare, men hinner inte riktigt svara, acceptera och reflektera över dem. Gör det senare ikväll! Jag har så mycket att göra, så mycket händer hela tiden i New York. Det jag skriver är ungefär 3 timmar av min dag som består av 19 timmar! ;)

Idag var jag på en brunch. Ett alumni meeting med gamla ProCivitas elever i New York på en restuarang som heter The Asiate. Min gymnasieskola ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Den har utvecklat mig enormt som person tack vare personalen, undervisningen, eleverna och själva sammanhållningen och entreprenörsandan på skolan! Det är verkligen underbart att gå på en skola där alla vill ens eget bästa och personalen pushar ut sina elever i livet. De tror på oss och hjälper oss elever även efter studenten vilket jag tycker är enastående. Jag är så glad att jag valde ProCivitas som gymnasieskola. Idag vågar jag slänga mig ut i världen och är redo för utmaningar. Det är en fin sammanhållning på skolan och det är verkligen trevligt att Peter, VD, ger oss elever som har tagit studenten en möjlighet att träffa andra gamla ProCivitas elever genom alumnimöten. Jag älskar ProCivitas! Ni kan själva inse att jag är glad idag efter att haft en trevlig alumni brunch på Manhattan. Bilderna är tagna från trevliga Sofies facebook, hon är även min systers nya roommate! :)

FNO, Anna Wintour? (....) Barney!!!!

Jag har så många blandade känslor.

Igår natt slutade det inte som jag hade planerat. Vi åkte ner till Meatpacking district och skulle in på Balenciaga. Det gick inte alls. Kön var lång. Orörlig. Stället var fullt. Sedan kom Anna Wintour i en stor bil och gick in, det var då vi visste att - 1. Vi kommer inte att komma in. 2. Vi har ändå sett en av de största ikonerna för FNO - Anna Wintour.

Istället gick vi och åt på en restuarang. Jag, min syster, Michael och tre andra trevliga vilka jag inte minns namnet på idag. Det var väldigt trevligt och gott. Efteråt valde vissa av sällskapet att åka hem. Vi valde att stanna kvar ett tag och sätta oss på en bar.

Det var då kvällens första random grej hände. En kille kom fram till oss och berättade att han hade biljetter över till Calvin Klein Fashionshow. Vi behövde bara smsa våra fullständiga namn och så satte han upp oss på listan. Sedan gick han med sina highfashion människor. Bara sådär. En gratis Calvin Klein runwayshow på Fashion week är inte helt fel. Något som är fel är att showen är den 16 september klockan 15.00. Jag är i Sverige då, förmodligen träffar mina goda vänner. Det känns bitterljuvt. Bittert för jag missar en gratis Calvin Klein show (hur coolt är inte det?!). Jag älskar mina vänner MEN det känns ska ni veta att måste lämna det här. Samtidigt så jag har världens underbaraste mamma, pappa, lillasyster och vovve som väntar på mig där hemma vilket känns väldigt bra. Det är tack vare dem det är helt okej för mig att flytta hem! :)

Jag och min syster valde att inte gå ut och festa utan att gå hem. Klockan var ändå runt 1.00 på natten. Det var då vi såg den andra random grejen. En dubbeldäcksbuss, fetekamera och självaste Barney Stinson i How I Met Your Mother som var i action. Jag personligen älskar How I Met Your Mother pga. Barney så att se honom var väldigt mycket coolare för mig än att se Anna Wintour...

Brooklyn design

Jag har dagarna fyllda med aktiviteter. Roliga och mindre roliga. Jag avslutade mitt T-mobile mobilnummer igår. Det tog 4 timmar och 39 minuter. Hela organisationen är så komplicerad att inte ens de som jobbar där vet hur det fungerar. Det var så frustrerande att gå mellan butiken och ringa kundservice, bli skickad över allt och alla genom organisationen. Jag var så lycklig när det var över och mobilen avslutad. Tills idag. Jag ska skicka över mina amerikanska pengar till mitt svenska konto och behöver ett amerikanskt telefonnummer.. Ironiskt! För er som flyttar till USA, välj aldrig T-mobile!

I vilket fall som helst så åkte jag och min syster till Brooklyn igår. Hon var en modell för en designer. Hela eventet var en utställning med kläder och möbler. Live musik och mingel. Ikväll är det fashion night out! Det ser jag fram emot. Nu ska jag ut och göra lite ärenden i staden, så jag hinner hem och kan fixa mig innan nattens bravader. :)

New York: Mercedes Benz Fashion Week

Undercover.

Running Sushi

Running sushi är väldigt roligt att äta och inte alls dyrt. En hel måltid med 12 bitar går på 4 dollar. Om man väljer tre billiga tallrikar då. Lyckligtvis är mina favoritsushibitar på de billigaste tallrikarna. Förra gången provade jag dock en ny variant, en friterad räka i en maki. Det smakade intressant. :) Mat i NY är så billigt. Det är roligt för mig som älskar all slags mat!

Alla dessa åsikter.-

Jag kan inte förstå att det bara är 6 dagar tills jag flyttar ifrån New York. Jag som har jobbat hårt för att komma hit med ansökningar, ambassaden, ta farväl av vänner och familj samt säga hej till mitt nya liv. Öppna bankkonto, fått en mobil, skaffat nya vänner, värdefulla kontakter och vant mig vid ett vardagsliv. Jag har varit här i en månad vilket känns som om jag har varit här i 1 år. Jag kan inte förstå att det som jag längtade till så mycket var så fel för mig och jag kan inte förstå var någonstans jag fick styrkan av att svälja stoltheten och säga: Det här är fel. Jag lever väldigt roligt liv men utbildningen är fel för mig.

Det lämnade mig i en extremt jobbig situation. Jag kunde inte se det framför mig hur jag ska kunna leva på mitt samvete att jag vågade inte åka tillbaka för jag är rädd för vad andra skulle tycka om mig. Jag blev förvånad att jag ens övervägde och var beredd på att skapa fel framtid för mig bara för att slippa folks dömande åsikter.

Människor kommer ändå alltid ha åsikter, vissa gillar att döma mer än andra men varför lät jag det påverka mig så pass mycket? I Sverige kunde jag må psykiskt dåligt vissa dagar när jag hörde att någon vän hade snackat skit om mig. Jag kunde må psykiskt dåligt över att se mig i spegeln osminkad och jag kallade mig själv för skabbig på morgonen. De människorna som dömde mig då, var finns dem i mitt liv nu? Var kommer dem att finnas i mitt liv om 10 år? Går de vid min sida i New York? Nej. Genom att flytta över ett helt hav har fått mig att inse att den enda personen i hela världen vars åsikt som väger tyngst är ens egna.

Det känns som att jag har fått ett nytt perspektiv på livet. Allt skitsnack som existerar är omoget och onödigt. Det är avundsjuka och leder ingenstans mer än att i slutändan så blir någon sårad. Varför gör vissa vänner såhär mot varandra egentligen, låter avundsjuka ta över respekten för varandra? Varför har vissa ett sådant starkt behov av bekräftelse av andras åsikter? Varför tyckte jag och vissa av mina vänner att det är skabbigt att gå ut osminkad? Varför har vissa ett behov av att prata skit om andra människor? Varför alla dessa åsikter? Går jag upp 10 kilo i USA, ja då gör jag det. Går jag ner 10 kilo i USA, ja då gör jag det. Ändras min dialekt lite för jag pratar engelska mestadels, ja då gör den det. Misslyckas jag med någonting, ja då gör jag det. När det kommer till slutändan - spelar det någon roll egentligen? Nej. Jag mår bra.

Allt skitsnack, utseendefixering och fixeringen av andras åsikter spelar ingen som helst roll när man flyttar till en annan stad där ingen känner en. Vem bryr sig här om jag går ut osminkad en hel dag, eller vad XXX gjorde med XXX och XXXX snackade med XXXXX i ditt gamla liv? Ingen bryr sig. Det som spelar roll är relationen till en själv och hur man bemöter andra människor. Genom att vara öppen, trevlig och inte så dömande gör så att man bygger upp starka och fina relationer. Att vara rak och ärlig mot sina vänner genererar större lycka i framtiden. Många har frågat hur jag får så många kontakter. Det beror inte på att jag står framför spegeln i två timmar, litar blint på utseende och ser lite självsäker ut. Det beror på att jag är trevlig, ler mycket och har kul med alla människor - osminkad eller sminkad. Det gör så att många fler möjligheter har öppnas upp för mig för att folk vill hellre ta med den härliga tjejen än den utseendefixerade och dömande tjejen på events och happenings runtom i världen.

Jag kan inte bry mig mindre om skitsnack nu. Jag är så trött på människor som ska gå runt och klaga över att deras liv är fel - gör någonting åt det! Mår man dåligt över något, ta tag i det - be om råd, hitta lösningar istället för att gå runt och göra sitt liv till en negativ aora. Nästa gång någon sårar mig genom att prata strunt så ska jag bli glad över att den personen måste leva med sig själv i resten av livet. Och visst, ibland kan man bli arg på en kompis, men varför låta en hel drös med andra personer veta hur arg man är för tillfället? Det är så lätt att slänga sig ut en massa saker i ren ilska som man egentligen inte menar. Varför bara inte kunna glädjas åt andras framgång än att försöka trycka ner den genom att egoistiskt säga saker så folk knappt vågar vara stolta över det dem har åstadkommit med? Jag säger bara att alla ska vara stolta över sina framgångar och se sina motgångar som något som stärker.

Alla människor försöker sitt bästa och har kommit till olika stadier i sin mognad. Jag tror att ärlighet, repekt och genuin trevlighet varar längst. Jag är mycket medveten om att jag inte är perfekt. Jag är fabulous. Fabulous people kan få en gratis Big Mac Meal på Mc Donalds för de är snälla. Allt handlar om kontakter. Kontakter får man genom att vara sig själv och utstråla välmående. Det kan man bara hitta genom att vara ärlig mot sig själv och då blir man automatiskt fabulous i min värld. Bilden kanske inte relaterar till texten men den är väldigt, väldigt och väldigt rolig!

Coco chanel innan Fashion week

Den här måndagen spenderas med min favoritfilm Coco Chanel.
Kläderna, miljön, passionen mellan Gabrielle och hennes man, passionen för sitt arbete gör att den här filmen blir helt underbar. Jag skrattar, gråter och mår väldigt bra efteråt. Jag blir inspirerad, vilken kvinna hon var! Ni som inte har sett den än - se den!

Attropå mode börjar fashion week på torsdag. Staden kommer att fyllas med modeller, kändisar, fotografer och mode. Lite skönt eftersom i helgen har princip hela NY åkt till the Hamptons. Det är knappt någon människa ute på gatan. New York behöver fyllas upp. Jag kan erkänna att jag är ingen mode-nörd och brinner inte för trender. Däremot älskar jag upplevelser och att uppleva fashion week i NY med mina nya kontakter kommer bli mer än fantastiskt. Events, after parties och se en och annan modevisning är inget som jag tackar nej till. Jag måste avsluta min New York vistelse på ett rejält sätt. Min nyfunna vän sa till mig igårnatt: You owe it to the city because we are fabulous.

Southside

Gårdagen slutade med en spontan inflyttningsfest följt av en spontan utgång på Southside. Jag hade på mig jeans, vinterboots och en skjorta. Nersläppt ofixat hår och lite smink. Vi kom in på nattklubben bara sådär, genom att en tjej kände DJ:n så öppnades en värld fylld av högklackade skor och korta, tighta klänningar. Hög musik och män som var propert klädda. Och så jag, som tagen från gatan, nykter och ofixad. Väldigt roligt! Vakten som släppte in var från Malmö. Det känns som New York kryllar av svenskar. Man träffar dem överallt. Jag och min syster gjorde en tysk kille en tjänst genom att gå in med honom på en bar. På de mest populära barerna i NY får killarna betala och riskerar att nekas vid dörren om de inte har en tjej vid sin sida. Vi gick in med honom, avböjde drinken och gick hem.

Jag lärde mig att gå ut på en nattklubb i jeans och boots är väldigt varmt, de bästa och härligaste dansarna är gay och jag kommer att sakna det spontana i New York.

Nu sitter jag på Starbucks med en väldigt lugn bakgrundsmusik. Jag är trött och känner mig lite sliten. Imorgon ska jag säga upp min mobil samt bank! Idag har väldigt mycket stängt, eller rättare sagt nästan allting, eftersom det är Labor Day. Jag tänkte unna mig med en riktig Big Mac idag! Har bara ätit på Mc Donalds 1 gång sedan jag var här och dessutom har jag lärt känna en kille som jobbar på den Mc Donalds vid oss. Han gav mig en Mc Flurry Oreos för 71 cent igår. Orginalpris: 2.71 :)


The army

Jag borde få nobelpriset. Jag är nämligen expert på att slarva bort saker, den här gången min kamerasladd är utsatt.

Jag befann mig på Times Square igår. Mitt i natten utan någon särkild anledning. Jag kände mig helt enkelt inte redo för natten än. All reklam, tvskärmar och lampor gör så att Times Square aldrig sover. Det är knappt någon skillnad att gå där på dagen som på natten - det är alltid ljust. Affärerna är alltid öppna. Det är precis som om tiden inte existerar. Det som gör att världens mest besökta turistattraktion är en av mina favoritställen i New York, vilket nästan ingen New Yorker kan hålla med mig om, är människorna. Jag kan spendera timmar med att kolla på alla turister som går omkring. De fotograferar, håller varandra i handen, gapar åt reklamen och går i snigelfart. De ser alla väldigt lyckliga ut, precis som om de har vunnit 1 miljon på lotto och valt att åka till Times Square.

Jag träffade en soldat-kille som hade precis kommit hem från Afghanistan. Han hade sin uniform på sig och utstrålade en stolthet. Han var trevlig, smart och vi delade samma humor. Jag tänkte att det här kunde vara en potentiell vän. Våra personligheter klickade direkt. Efter 20 minuter började han berätta om sina prestationer i livet. Han berättade att han hade skjutit en terroist i huvudet och fängslat familjen. Han var stolt och han var lycklig. Han avslutade berättelsen kaxigt med: That's just me.

Jag gick därifrån. Han sprang efter och frågade varför jag bara gick sådär. Jag berättade att jag aldrig skulle ens överväga att dejta någon som känner stolthet över att ha dödat en annan människa. That's just me.

Han tystnade. Gapade. Jag gick utan att vända mig om och kände hans blickar i ryggen. Hur kan man hjärntvätta en människa så pass mycket att den känner en stolthet genom att ha dödat en annan människa? Hjärnan är människans starkaste vapen.

Videoblogg

Jag har, efter mycket övertalning, gått med på att göra en videoblogg. Naturligare intryck kan det inte bli, sitter med fettigt hår och osminkad, utbultad efter en dag på Manhattan. Ja, jag är från Skåne. Min kompis Alexander, Göteborg, tycker att jag bör sätta subtitles på videon. Jag tycker att han ska acceptera mig som jag är! Haha. Iallafall, här är en knappt 5 minuter lång video där jag pratar om ingenting. Ingenting kan i för sig definieras, jag ska trots allt adoptera 5 stycken 40+ års vuxna personer! :) Anledningen till varför jag kollar ner hela tiden är att jag plåstrar om mina misshandlade fötter. Jag är en kvinna, kan göra två saker samtidigt.

Dagens outfit

Outfit: Svett. Osminkad. Sporttop och shorts. Jag känner mig som en modeguru i värmen.

Det ryktas på gatorna i NY att en regnorkan är på väg in. Jag har aldrig tidigare varit med om en genuin lycka bland invånare att äntligen få ta fram paraplyerna och låta sig själva blåsa iväg. Kan man överleva en 40 graders värme stekande sol samtidigt som man powerwalkar 30 gator på 5 avenue, då kan man allt. Om min teori stämmer, finns det inget som jag inte kan göra. Jag kände hur svetten rann. Jag gick förbi en man som vattnade blommor. Blommorna fick inget att dricka, istället sprutade han på folk. Jag hade en vit klänning och var väldigt populär på väg hem! Vita kläder och vatten går inte ihop men skönt var det!

Jag har signat ut från skolan. Vilken process det var. Det var nästan mer jobb att ta sig ur än att ta sig in, haha. Fick gå till flera olika kontor som låg på olika gator och avenyer på Manhattan. Det var en man som var lite skräckinjagande som sa till mig att jag har 15 dagar på mig att lämna USA. Han avslutade meningen med: "OTHERWISE YOU ARE NOT WELCOME BACK. EVER." Tjena sa jag. Nej, det sa jag inte. Jag tänkte det. Turister får stanna här i 90 dagar medan de som faktiskt har blivit supergranskade av amerikanska ambassaden måste lämna landet inom 15 dagar. Intressant resonemang Amerika! I vilket fall som helst får jag dra mig tillbaka till Sverige. Jag är i Köpenhamn den 14 september. I mitt huvud ser jag framför mig en välkommen-tillbaka-du-spontana-flicka. I verkligheten kommer jag att dra runt på två 25 kilos väskor, tusentals smaskiga historier samt lika många erfarenheter!

20 New York påståenden som jag har upptäckt under min tid i US

- I New York anses man stupid om man solar solarium.

- I New York står det en dörrvakt vid de större kedjorna med ett leende och hälsar. Vissa affärer erbjuder shoppers. Shoppingbags.

- I New York kan man gå på gatorna och naturligt prata med någon främling.

- I New York är ljudet av en ambulanssyrén vanligare än djur-läten.

- I New York kostar en stor pizzaslice 1 dollar. Det gör även en burk med 50 cl is-thé.

- I New York kan taxi vara billigare än tunnelbana om man samåker med vänner.

- I New York lever kändisarna anonymt utan att någon lägger så stor märke till dem.

- I New York kan man handla mat i sin pyjamas utan att någon ser ner på en.

- I New York är det naturligt att få och ge komplimanger till främlingar.

- I New York händer det alltid grejer och det är svårt att bli uttråkad.

- I New York är det wireless gratis internet i alla parker, Starbucks och på Times Square.

- I New York konkurrerar Mc Donalds med Starbucks med billigare frappucinos som smakar likadant.

- I New York kan man beställa McFlurry Reeses.

- I New York på dyra nattklubbar anses man snygg om man är lång. High heels ladies.

- I New York, på dejter, betalar alltid mannen allting.

- I New York blir man erbjuden hjälp om man har problem med att öppna en dörr eller konkar runt på stora väskor.

- I New York knyter man kontakter väldigt enkelt. Visitkort är något de flesta har i plånboken.

- I New York säger man oftast: Nice to meet you, när man skakar hand.

- I New York ser man väldigt tydligt vem som är turist och vem som bor där.

- I New York är 70% av dem du träffar inte ursprungligen från New York.

Sex and the City

Guess what? Jag träffade min idol idag på 5 avenue. Samantha i Sex and the City! Jag älskar livet här.
Jag: Hello!
Samantha: Hi!
Jag: I love your character in SATC!
Samantha: Haha. Me too!
Jag: Well.. It was nice to meet you, have a nice day!

Över 30 grader sol och över 30 saker att göra

Jag har den bästa t-mobile brodern. (Jag, syster och en kompis har blivit en familj på t-mobile) Han skrev till mig igår de orden jag behövde höra. 

Även om det känns dumt att hoppa av något så hade det ju bara varit enkelt för stunden att hålla ut. Att verkligen hoppa av och göra det man vill är ju det tuffa.

Jag stod framför min badrumsspegel igår och kollade på mig själv i en timme. Jag insåg att det här är ett inte förhastat beslut, det är naturligt. Det här är ett moget val och att jag kommer hitta rätt i livet. Det är det valet som kräver mest energi men samtidigt - jag kommer bli lycklig. Jag är stolt över att jag värdesätter min egen lycka framför andras förhoppningar. Några undrar om jag kommer att fortsätta blogga. Det kommer jag att göra. Hela ansökningsprocessen med att brainstorma skolor, utbildningar, prov, brev - allt. Det är roligt att skriva och det känns som om jag har bara positiva och glada läsare. Om jag kan inspirera en person till att våga ta steget ut i världen och följa sina mål, så räcker det!

Idag är det galet varmt och soligt i New York. 99 Fahrenheit, alltså 37.2 grader. Människor söker sig desperat till skugga och svalkar av sig genom att låtsas shoppa i de affärer som har aircondition. Ska ringa min advisor idag och SAS! Min dag, under de varmaste timmarna, kommer bestå av att börja ordna upp allting. Jag trivs bra här mitt framför vår gigantiska fläkt.

Jag vill hylla min fina och coola vän Johanna och hennes blogg! Hon ska börja på Princeton. Jag släppte av henne igår på Pennstation efter hennes härliga sällskap i vår lägenhet. I bloggen skriver hon om hennes övernattning i New York och hur hon, jag och min syster befann oss när vi röstade i riksdagsvalet. Jag tror att vi röstade på det bästa sättet i hela Sverige, gott sällskap med Dynamite - Taio Cruz i bakgrunden.
http://studyadvantage.se/blogg/johanna-eriksson

Drop out of school

Storasyster och jag.
Jag har tagit ett livsavgörande beslut. Det var inte lätt. Det tog mycket energi och mycket tankar. Många diskussioner med lärare, familj och elever.

Först och främst vill jag säga: Parsons är en underbar skola. Den lever verkligen upp till sitt rykte för att vara världens bästa designskola. Lärarna är passionerade och eleverna brinner för design. Det är inspirerande att uppleva den passionen som finns inom skolans byggnad. Känner du för att du brinner för design så är det här mer än rätt. Det är så rätt att det kan inte bli mer rätt.

New York är en underbar stad som alltid kommer att ligga mig varmt om hjärtat. De personer jag har träffat, vänner jag har skaffat och det vardagslivet jag har byggt upp på några veckor är otroligt. Det är verkligen som Sex and The City-life. Klubbarna är lika galna här som de är på film. Staden är lika energifull som den är på film. Pulsen, människorna, livet - allt är väldigt överväldigande och fantastiskt.

Jag har valt att hoppa av Parsons. Det är inget emot skolan, utan det är personligen jag själv som har insett att design är inte min linje. Det är inte min passion. Det är inte det som jag vill göra här i livet. Jag har kreativiteten, men jag har inte hjärtat för det. Jag finner ingenstans inom mig att det här är min grej. Jag gick in för det med hela mitt hjärta, positiv inställning och ett stort leende på läpparna. Jag har suttit med böckerna och försökt hjärntvätta mig själv att det här är fasen roligt. Jag har försökt intala mig själv att konst är underbart. Men det hjälper inte alls. Genom att hoppa av nu får jag också betalningen tillbaka. Det känns inte rätt för mig att gå en linje när jag är 100% på att jag kommer ändå hoppa av till jul, bara för att studentlivet är awesome och jag övar på min engelska. Hela den här processen med att komma hit och bygga upp ett nytt liv har varit en underbar erfarenhet.

Det har absolut ingenting med hemlängtan att göra, för helt ärligt, så har jag ingen. Jag vill inte åka hem. Jag har precis upptäckt det ljuva med studentlivet. Jag har underbara vänner här, bor i en underbar stad och lever ett helt fantastiskt studentliv. Det är AWESOME att vara student i New York och jag är glad att jag fick uppleva det galna partylivet, handla i affärer, öppna bankkonto och mobil, få vänner - allt. För tillfället är jag under process att hoppa av skolan. Det känns helt rätt beslut. Det känns synd att jag får ge upp mitt studentliv här men samtidigt så kommer mina nya vänner finnas kvar här. Nattklubbarna kommer fortsätta vara galna och New York kommer att stå kvar. Jag åkte inte hit för att uppleva livet här, jag åkte hit för min utbildning som visade sig inte vara rätt. Jag vill så gärna älska design, jag har tillochmed bett till gud fastän jag inte är kristen, men trots att så gör jag det inte. Vem vill gå på en utbildning som känns totalt fel?

Ibland gör livet en hel omvändning och knuffar tillbaka en på rätt spår igen. Det är alltid bra att följa sitt hjärta och våga lyssna på sig själv. Jag är glad att det här händer nu och inte om 2 år. Jag är i process med att avsluta min karriär på Parsons. Det här är inget failure för mig, det är en väldigt bra erfarenhet. Jag känner mig inte misslyckad, jag känner mig stolt att jag åkte ut i världen och provade. Stolt över att jag vågade ta det här beslutet och inte bara känna att jag måste tvinga mig själv till att tycka om det. Jag har träffat många missnöjda personer här i livet som inte gör det dem vill göra. Jag vill inte bli en sådan. Jag vet att man måste gå igenom motgångar som kan få en att fundera. När det gäller Parsons, finns det inga motgångar. Allt är så trevligt bortsett från att jag inte brinner för design. Man vet om när man är missplacerad. Istället för att klaga så gick jag till botten med det hela och löste problemet. Jag fick erkänna för mig själv, trots alla lyckoönskningar från så många personer, att jag är helt fel. Jag går på en utbildning som jag vet om att många hade blivit överlyckliga om de hade gått på Parsons. Tyvärr är jag inte en av dem och jag kommer inte att ångra mig. Jag vet inte hur mina vänner och människor kommer att reagera, chockade kanske?  Lite- du hoppar av världens bästa designskola?Förståelse eller inte, så vet jag iallafall hur jag känner. Jag säger till er som brinner för design, sök in!!!

Jag ska träffa och önska alla mina nya vänner och syster på Parsons lycka till. Den passionen som dem har för design - den kommer att ta dem högt i livet. De drömmar som de har - kommer de att uppfylla. För de är väldigt skickliga designers med ett stort hjärta för utbildningen. Precis som det ska vara.

Mina drömmar och mina ambitioner i mitt liv kommer jag också att uppfylla. Jag är fabulous. När jag hittar något jag tycker om, så vet jag om att jag kan gå långt. Inom de närmsta veckorna så ska jag avsluta allt här, åka hem till Sverige (pussa min mamma, pappa, hund och lillasyster) så jag slipper bli uteliggare haha, göra slut med NYC (herrejesus vad jobbig breakup), tacka min storasyster tills hon tröttnar på tacket, betala tillbaka csn-skulder och liknande, kolla upp fler studiealternativ sen vara på väg igen - den här gången efter mycket eftertänksamhet och hjärta ut i världen. Jag ska gå igenom alla studiealternativ och ännu en gång stå på flygplatsen med mitt rum nerpackat i två 23 kilos väskor för att flyga till mitt nya liv. Den här gången packar jag ner mitt hjärta i handbagaget och checkar in min prestige. :)

RSS 2.0