Två nya universitet!

Vissa borstar håret... Andra sätter upp det i en knut. Jag tillhör den andra kategorin idag. Jag har hittat två skolor som jag är intresserad att gå på. Två är bättre än noll. Den ena ligger utanför London och den andra i le Franceee. Je ma'pelle Tove (??). Woho. Jag är glad över mina framsteg. När man väl har hittat det där universitetet som låter intressant så kommer fjärilarna tillbaka i magen. Jag nöjer mig med fjärilarna för idag. Mina resväskor ekar tomma. Jag kan se mig själv i Paris med en baguette i handen. Här, nu, idag har jag snor ända upp i hjärnan samt mina två lovelys ska komma och kränga överblivna kakor från tebjudningen snart. Min kamera har fått vintersjukan och vill inte sammarbeta med mig, därför blir det bara en massa webcam/iphone bilder tills jag fått ordning på den eller köpt en ny! :) Live with it.

The truth about..

..having long hair! Detta är min morgonfrisyr när jag vaknar upp med en riktigt sk. bad hair day. Som idag. Charmigt. Oder?

Förberedelse!

Att förbereda en tebjudning är lika ansträngande som att springa ett maraton. Fast det är mysigt att förbereda. Duka upp allting. Baka maränger, aftereight kladdkaka och cookie dough cupcakes samt vika 17 lotusblommor servetter. Lukta på våra godaste téer och andra småsysslor. Jag hade önskat att det var sommar eller att omgivningen var extremt steril med bara vitt och ett extremt fint dukat bord. Drömma kan man alltid :)

I vilket fall som helst så sker detta imorgon och jag är helt okej förberedd. Det finns tomma tepåsar på ICA MAXI!!! Min lycka vad gjord. ICA MAXI sviker mig aldrig. Jag har flytta hemifrån cravings. Har precis suttit och skrattat åt mina vänners berättelser och misstag om deras lägenheter. Jag har några historier från NY, men där tar det slut. Det är så skönt att bo hemifrån med sina egna regler och tider. Längtar och blir lite ledsen i själen av saknad. Jag saknar mina utomlands vänner och att själv vara en av dem.

Jag är inte död. Jag är förvirrad!

Jag var inte ens borta i två månader i New York, ändå förändrade de två månaderna mig radikalt. Jag fick ett helt nytt livsperspektiv. Det är en udda känsla att vara så omtyckt men samtidigt känna sig ensam. Det är precis som att jag och människor i Sverige inte har riktigt insett att jag är hemma igen. Jag kan inte ta in världen för att i mitt huvud har det varit krig. Jag känner mig tom. Utsugen på energi.

Ändå träffar man personer som säger: WOW. Tove, du är så jävla cool. Parsons och nu marknadsassistent, ska söka in till en ny utbildning.

Jag tänker att jag har så många meriter och upplevelser i bagaget. Jag har bott i 6 länder, träffat vänner världen över och åstadkommit med utmärkelser under tiden. Det är svårt för mig att befinna mig i den här mellantingsvärlden. Det är ett steg mellan New York och min framtida syssla. Fråga mig inte varför jag tyckte detta var ett ypperligt tillfälle att total förändra min kropp och börja med en kur. Nu är både mitt utseende och mitt psyke i krig. Det tär på mig att inte veta. Jag måste veta för att jag ska börja leva.

Jag blir frustrerad att världen inte har förändrats. I min värld är fred på jorden möjligt och jag kan laga mat. I min värld är inte alla relationer så lättvindiga och komplicerade. I min värld kan man gå ut osminkad och i pyjamasbyxor, köpa frukost på stan om man vill. I verkligheten är kontrasten mellan min värld och själva världen lika stort kaos som det faktiskt är i världen. Jag har upptäckt att vänner slutar höra av sig om man tackar nej fler än 3 gånger till deras erbjudande och man blir totalt snead av människor när man köper frukost på stan i pyjamas.

Jag känner mig inte ensam. Jag klandrar ingen och jag är fullt medveten om att ingen annan har problem med min situation utan det är bara jag. Jag tycker det är extremt svårt för mig att ställa om mig till att inse att jag bor inte i USA. Jag bor i Sverige. Jag la ner så mycket mental energi på att flytta och har inte hunnit lägga ner 10% att komma hem. Jag tror att för mitt eget bästa så måste jag ladda om och lägga energi på nya ansökningar. Annars kommer jag inte ha någon vän kvar för som sagt min värld stämmer inte överrens med verkligheten. Jag behöver lite good. Jag har stabila vänskapsrelationer och jag älskar att umgås med dem. De får mig att skratta när vi har möte en gång i veckan för att se gossip girl, äter choklad på onoff parkeringen, åker pulka i havet eller dansar till Michael Jackson samtidigt som vi har tandkrämskrig. Jag är komfortabel att åka ut igen för jag vet att jag kommer alltid ha dessa människorna i mitt liv. Jag kommer alltid ha dem. Därför har jag inget att förlora på att evakuera det här landet 2011. På måndag ska jag printa ut alla skolor och bestämma mig för vilka som ska få mig till hösten! Tänka sig jag bestämde mig för det här en fredagkväll.

Favorite album

Rihanna – Loud

Bday, dans och lite tebjudning

Hello people!
Så många grattishälsningar som jag fick på min födelsedag har jag nog aldrig fått någonsin. Jag trodde inte jag var så omtyckt av flera hundratals personer som jag har lärt känna genom åren världen över. Min mobil la av ett tag under dagen av allt spam. Jätteroligt!! Jag tog bara den här bilden på min bday. Haha, extremt bra kvalité och jag ser sprudlande glad ut...

SATS har en kompisvecka, där både jag och min storasyster har fått 1 veckas gratis träningskort. Vi har provat på dansaerobic, zumba och senioryoga. Dansaerobic var sjuk. Jag hängde inte med alls överhuvudtaget. Det var så mycket koreografi och extrasteg som slängdes in att tillslut stod jag och Elli och bara skrattade. Zumban var fantastisk. PROVA DET! Jag älskade träningsformen och det passade så bra med senioryogan direkt efter passet. Det var bara pensionärer och vi två systrar. Det var faktiskt ett ganska anträngande pass för benen. Ikväll blir det affrodans!

På söndag kommer ett antal unga damer hem till mig på tebjudning. Jag tänkte göra egna tepåsar så varje person får blanda sitt eget te. Det är väldigt svårt att hitta! Jag vill ha en liten påse, med snöre och tom etikett som är omslutningsbar. Eftersom det inte finns så får jag göra egna själv. Min vän tipsade mig om kaffefilter! Kanske en idé? I vilket fall som helst så får jag prova själv innan jag tvingar mina stackars vänner att prova som försökskaniner.. De får stå ut mycket med att vara mina vänner. ;)

Det är väldigt kallt ute. Det är snö och minusgrader fortfarande i Skåne. Jag fattar ingenting. Igårkväll körde alla i 50 km/h på en 100-väg. Hahaha. :)

Almost bday!


Idag är det min officiella svenska fake födelsedag.
Men innan jag förklarar varför så förstår jag inte varför min kamera har beslutat att förstöra min axel? I verkligheten ser den ganska normal ut.. Iallafall. Det är såhär att jag föddes i Singapore, den 23 november, men då var det den 22 i Sverige. Det som är lite speciellt med mig, vilket är ganska mycket, men med mina födelsedagar är att jag är en skorpion i mitt stjärntecken. Skytten börjar den 23 november, på min officiella födelsedag, men man utgår från tiden i Greenwich i London när man bestämmer stjärntecken. Två födelsedagar och två stjärntecken blev en mix av båda.

I mitt pass är jag född den 23 november och enligt horoskopen är jag skorpion. Idag ska jag träna dansaerobic och inatt händer det grejer! Mer om det sen :)

Idag är det: GRATTIS PÅ MIN SVENSKA FÖDELSEDAG! WOHOOO.


ELLI ÄR HEMMA

Min storasyster som bor i New York överraskade mig och min lillasyster med att dyka upp här hemma i huset utan förvarning. Jag, som inte hade linserna i, stod oberörd. Jag sa hej och sen tänkte lite: "lalalala" tills jag insåg när hon stod 2 meter från mig: HERREGUD DET ÄR JU ELLI!
Min lillasyster och mormor började storgråta. Vilken sjuk känsla att bli överraskad när man inte har någon som helst aning. En enorm lycka. Det är så fantastiskt kul att ha henne hemma. Hon kommer vara hemma på min födelsedag som är nu på tisdag. Vilken fin present! Elli är hemma. Hela familjen är samlad. Yay yay yay.

Julmarknad

Jag, Elli och min kära vän Linnea åkte ut på en julmarknad. Vi drack glögg och åt pepparkakor för 10 kronor mitt ute i folkvimlet.

Min enda lillebror


TED.com

Pappa tipsade mig om den här föreläsningen:
http://www.ted.com/talks/lang/eng/jill_bolte_taylor_s_powerful_stroke_of_insight.html


... Sedan har ju TED.com tusentals andra av världens coolaste föreläsare! Like like like.

Epic speech by Steve Jobs

Jag älskar detta talet. Jag känner igen mig i Steve Jobs. Han bröt människors förväntan, hoppade av college, följde sitt hjärta och gjorde det han älskade. Jag hoppade av Parsons för det kändes inte älskvärt för mig. Han har upplevt cancer. Jag har upplevt njursvikt. (Cancer är 1000 gånger värre). Men sjukhus upplevelsen och slaget som slog oss i skallarna var det samma - vi insåg att vi är inte odödliga. Det Steve har gjort som inte jag funnit än är hans kärlek. Jag är på god väg att hitta den. Han har skapat Apple. Jag skriver på en Apple. ;)

Detta talet ger mig massa inspiration! Steve Jobs är bäst.

Biverkningarna kan dö



Jag har biverkningar på min behandling. Det är ingen överraskning direkt eftersom jag alltid får det. Doktorn varnade mig för det här också och det gäller bara att hålla ut. Jaha... Hålla ut. Heja mig. Egentligen vill jag bara sitta i min dusch och aldrig gå ut. Jag vill låsa in mig i mitt rum och gå i ide. Jag vill gå ut genom dörren och skrika tills jag tappar rösten och jag vill sitta och gråta tills tårarna tar slut. Mina hormoner i kroppen rusar omkring som stressade New York-locals på Wallstreet. Jag är känslomässigt labil inom mig. Jag får finnar. Jag är trött.

Jag går runt dagligen och stör mig på att min kropp är i uppror. Mina tankar sätter mig i en offerposition för ingen av mina vänner har problem och varit inlagda på sjukhus. Ingen av mina systrar heller. Det är bara jag som har en kropp som ska mucka med mig efter min njursvikt. Jag vet att man inte ska tänka så men det är väldigt svårt att hålla humöret uppe när biverkningarna gör så att alla hormoner krigsdansar inom mig. Jag stör mig på personer som sätter sig i offerposition. Ta tag i livet. Det tar emot att ta tabletterna varje dag när man vet om att de är anledningen till varför man mår såhär. Men jag gör det ändå för jag håller ut och jag tänker banne mig inte vara en person som klagar och klagar utan gör någonting. Jag måste genomgå en förändring för att det ska bli bra i det stora loppet.

Jag klarar av jobb och dylikt för jag har ett så pass starkt psyke att jag kan lägga allt bakom mig för ett tag. Men tyvärr så vinner alltid hälsan över mitt psyke. När kroppen är i obalans är det himla svårt att vara i balans. Ni tjejer som lider av PMS vet vad jag pratar om. Jag kan börja gråta när jag ser mig i spegeln eller när jag tappar en gaffel... Ja. Det är patetiskt men det är även biverkningarna! Jag blir arg och ledsen på min hälsa. Så pass arg att jag är faktiskt värd choklad ikväll i vintermörkret. För utgång blir det inte för mig inte. Aldrig i livet att jag går ut när jag har värre hormonanfall än pms.


Första snön i Helsingborg ..

Det snöar i Helsingborg.
Snön lägger sig på marken.
Det är november månad.
Ja, det är sant. Det snöar i Helsingborg, snön lägger sig på marken och det är november! Det brukar inte snöa i Skåne förrän i slutet av december och januari. Detta stärker bara ryska meteorlogernas teori om att det ska bli den kallaste vintern på 1000 år. En sibirisk vinter ska ta över norra delen av Europa. Ja, det måste vara sant för det är november och det snöar i Helsingborg!! Tänk er 1000 år. Det är som 10 generationer. Åh vad jag önskar att jag hade varit en mammut. Evakuerings förslag?

http://rt.com/news/prime-time/coldest-winter-emergency-measures/?fullstory

Första snön i Skåne innebär en sak för mig - att sitta och analysera skåningarna som tappert försöker överleva dagen. I centrum brukar det vara öde. De som är utomhus och går runt i vanlig takt ser väldigt nöjda ut över att ha klätt sig som en eskimå. De har förutspått vädret. De är förberedda. Deras nöjda blickar skär igenom de andra sortena människor, dvs i princip alla andra, som förbarmar sig själv över att de borde ha tagit vinterjackan idag. De borde ersattit de kalla stövlarna mot ett par fodrade kängor och de borde tagit tumvantar och mössa istället för förlita sig på kroppsvärmen. De flesta har en stor moderiktad halsduk som de håller krampaktigt i ett försök att behålla värmen i kroppen. Första dagen då det snöar i Skåne förvandlas alla till Ötzi the iceman och du kan inte gå någonstans utan att alla kommenterar snön.

På vägarna kör alla som nybörjare. Bilister förbarmar sig själva att de inte bytat till vinterdäck än och alla är rädda för blixthalka. Det finns i princip ingen som kör normalt, utan jag kan dela in dem i två kategorier: Fartdårar och bromsälskare. Fartdårarna kör på i full fart på vägarna. De bryr sig inte om snö. De svänger snabbt i kurvorna så bakhjulen går i spinn. Living on the edge. Bromsälskarna i princip stannar när de ska svänga i en kurva. De kör som sniglar. Högerreglen som ska tillämpas på vissa ställen i stan blir som bortblåst. De som kör snabbast = kör först. Jag vet inte vad det är med oss skåningar som gör att vi kör som nybörjare och fryser som Ötzi när den första snön faller. Men det är något speciellt! Vi är inte uppväxta med en vit jul..

Därför är jag lite orolig för vårt allas bästa, att snön kom idag nästan två månader för tidigt. Jag sitter just nu i en lokal och utanför mitt fönster kör alla i max 25 km/h på en 50km/h väg. I centrum var jag en av alla vars blick såg ut som Ötzi. Jag är den moderna versionen av Ötzi på 2000-talet. Jag fruktar vintern. Jag ser vintern som ett långt, utdraget mörker som lägger sig över landet och sprider äckliga baciller och sjukdomar. Samtidigt har vintern sin charm i snöbollskrig, snömulning och snögubbar. Jag saknar gå i skolan under vintern, för finns det inget roligare än att överraska sin vän med en snöboll? Ingen isboll såklart. De får bara alla fiender. hehe.


Kina

Ett minne från Kina med världens bästa Johanna. Polismannen ser ut att ha vunnit 1 miljon på lotto! Svenskar är väldigt uppskattade utomlands.

Min Parsons challenge


FREEDOM

I felt my feet leave the ground, as I was
flying towards the sky. My sub-conscious
had an expression of desire to rise above
everyday grind. I dreamt about pure freedom.
The freedom to choose how to live my life.
My piece of art is an illustration of my
dream. I took a photography of a young
woman blowing a chewing gum towards the
sky. Next I enlarged the bubble to a gas
balloon using photoshop. To high-light the
ability to fly, I placed small pieces of
chewing gum bubbles in the air. The pink
and turquoise color symbolizes that I am
imagining, rather than using images from
reality. Flying is surrealistic in dreams.




BEAUTY

Media has a huge impact. People tend to strive for a state of
perfection that is not reachable. I am aware that I am also a
victim of the appearance cult. This awareness howevere helps me
to make decisions that does not harm me. People who are
unconsciously influenced by the media’s disorted image of beauty
are at risk. Beauty is in the eye of the beholder. To illustrate, I
built a mouth from several layers of gum, painted with marker
pens. The eyes are from an advertisement in a fashion magazine
displaying only these eyes and a mouth. The eyes are a symbol
showing how young women are affected by media. The mouth
stands for the need for someone to highlight the problem.



ENVIRONMENT

Toxic gases pollute the atmosphere. Everyone has the
responsibility to care for mother Earth. Every country should
promote environmental friendly cars driven by electric power to
ensure a better future for coming generations. I sculptured Earth
using chewing gum. I carved out the continents and colored them
using a marker pen. I placed the globe in the exhaust pipe to
illustrate that the atmosphere is filled with toxic gases. This is a
simple way to make people realize the severity of the situation.  It
is time to change. It is time to ensure a better future.


Parsons-hjälp

Hej alla fans tänkte jag skriva, dock är jag medveten om att jag har bara 1 fan och resten läsare :) Internskämt.
I vilket fall som helst så har jag meriten i livet av att ha blivit antagen på världens bästa designskola. Jag får dagligen mejl och kommentarer med frågor som jag, förlåt, inte har haft tid att svara på. Om ni inte vet nu varför jag hoppade av Parsons så hänvisar jag er till att läsa mina äldre inlägg!

Eftersom design ligger naturligt hos mig så fann jag inte ansökan särkilt svår, dock var det mycket att ha i minnet. Mitt program var Design and Management, vilket är en kombination av design & företagande. Det kan vara mycket möjligt att jag glömmer något nu men allt finns på: http://www.newschool.edu/parsons/prospective-students/. Har man gått ut gymnasiet så är man en undergraduate student. Här finns instruktionerna för undergraduates med de olika programmen: http://www.newschool.edu/parsons/subpage.aspx?id=27374. Jag fick hjälp av den här länken också, där det står pang på information om skolan: http://collegesearch.collegeboard.com/search/CollegeDetail.jsp?collegeId=4135&profileId=0. Deadline för Parsons är 1 februari och det är självklart deadlinen för hösten 2011.


 


- Jag skulle skriva en uppsats där jag löste ett problem. Jag behövde inte lösa problemet utan de ville se kreativiteten i problemlösningen.

- Parsons challenge. Här skulle jag ta tre olika perspektiv och visa det ur något som fanns i vardagen. Sedan skulle man skriva en text på 150 ord som motiverade tanken bakom. Jag valde tuggummi och valde perspektiven frihet, skönhet och miljö.

- TOEFL-test. Det tas i Sverige och är som en engelskt nationellt prov ungefär.

- Fylla i uppgifter om mig själv online

- Få ett statement på banken att jag har råd med att gå på skolan

- Översatte mina svenska gymnasiebetyg till engelska och skickade in.

-  Jag skickade även med mina meriter från Sverige såsom diplom och dylikt. Exempel: arrangerade nordvästra skånes största ungdomsmässa, startat eget sommarföretag, kommit med på SM med UF-företaget osv. Det skadar aldrig att visa hur duktig man är! Det är USA, inte jantelags-Sverige. Skryt på.



De meddelar om man blir antagen på brev. Efteråt måste man åka upp till Stockholm och besöka amerikanska ambassaden och göra det som står i brevet. Instruktionerna där är övertydliga. Det är trots allt USA. (..)

Jag gick ut med i princip toppbetyg från gymnasiet så om man måste ha toppbetyg för att komma in kan jag inte svara på. Däremot så går inte de utländska skolorna endast på betygsnittet som de gör i Sverige (idiotiskt), utan en ansökan utomlands har så pass många steg att jag tror helheten ska vara bra. Jag vet om att Parsons kollar väldigt mycket på The Parons Challenge, eftersom det är där man har chansen att visa vilket öga man har för design!

Jag fick finansiellt stöd av skolan med financial aid, föräldrar, stipendium samt lånade pengar från CSN. Det är ju en stor finanskris i US så det är inte, enligt mig, så svårt att komma in på skolor. Parsons är en dyr skola. Det finns en annan skola i NY som är superbra på fashion som heter Fashion Institute of Technology (FIT)- den är väldigt mycket billigare men håller en hög standard inom mode. Sådärja. Säg till om det är något mera och let me know ifall du blev antagen :)

Paintings

Det var länge sedan jag målade något och dessutom har jag aldrig visat mina målningar här på bloggen. Jag tog fram gouache-färger, svamp och en drawing pad. Våra penslar i huset är spårlöst försvunna men det gick helt okej med en svamp. Kreativt! Det här blev resultatet. Jag tycker det är oerhört tråkigt att analysera bilder och tavlor så tänker inte göra det på mina egna heller. Jag tänkte inte när jag gjorde dem. Jag målade tills det var klart!

Firework

Parsons-grejen får jag skjuta upp till längre fram den här veckan. Jag mår inte så superbra rent fysiskt, mycket jobb och målsättning som tar upp timmarna på dagarna. Jag älskar den här videon!

En söndags-farsdag

Charmen med mig är att jag kan inte hålla min pose på bilder och fular mig istället. Papi-day! Dina döttrar älskar dig.

CUPMÄSTARE


Efter att ha förlorat allsvenskan med 2 poäng så lyckades HIF spela ut Bajern i svenskacup finalen och tog guldet! Jag jobbar som sagt på HIF vid insläpp och fick därmed gratis tågbiljett samt matchbiljett till den här härliga matchen. Det chartade direkt-tåget avgick 7.30 på morgonen från Helsingborg. Det var en blandning av trötta, laddade och förväntansfulla styrelse, arbetare och huliganer som tillsammans hoppade på en dagsresa tur och retur till Stockholm. Tågresan upp gick snabbt med mina kollegor ;) Vi spelade kort, fyra i rad och uno! Haha.. Då och då kom alla igång på någon hif-hejar ramsa. Väl framme i Stockholm hade vi fyra insläpps-tjejer ett mål: Vi skulle dricka ett glas öl som män. Efter att ha jobbat ett år på HIF har jag lagt märke till att alla huliganer dricker öl innan matchen. Det är lite som en fotbollstradition.

Vi hittade faktiskt inte vår ingång på Söderstadion. Vi fick direktiv överallt från poliser och ordningsvakter. Vi höll tillochmed på att gå in bland Hammarbys ståplats. Det var en snäll kille som upplyste oss att vi är garanterat fel och visade oss rätt. Finally. Något som jag la märke till var att de visiterade ingen? Resultatet blev att flera bengaliska eldar tändes under matchen samt speakern fick be alla att sluta elda så mycket. Matchen var nervpirrande. HIF skjöt och skjöt men gjorde aldrig mål. Istället lyckades de träffa ribban väldigt många gånger. Bajern-klacken var sjuk. De var riktigt samspelta och kreativa i sina sånger. Hela arenan sjöng med och jag var lite i chock. Jag började tycka att Hammarbyfansen var riktigt trevliga typer! Jag kunde inte ha mer fel. Efter HIF gjort ett mål så var det precis som om glimten i ögat hos Hammarby förändrades till svarta hål. Hatet låg i luften. När slutsignalen gick stod alla HIF-fans och skrek av glädje runtomkring mig. HIF ståplats försökte springa in på planen och blev nerbrottade av polisen. Vissa Hammarbyare, i 50 års åldern, stog och skrek fitta åt alla HIF spelare. Andra lite yngre hammarbyare skrek "ÄCKLIGT LAG, ÄCKLIG BRUD!" till mina tjejkompisar som hade HIF-halsdukar. Stämningen triggades upp. Vi blev eskoterade ner till stationen. Väl på tågstationen vid rälsen där tåget skulle ankomma kom det Bajern fans på andra sidan spåret. Huliganerna på båda sidor började trigga varandra, skrika och visa knytnävarna. HIF skrek: "Hälsa Bois från oss" och det var spiken i kistan för Bajern. De började kasta raketer över spåret mitt in i HIFhuliganerna. Jag och mina insläppstjejer tog av oss våra halsdukar och sprang in på centralen. Jag är så trött på allt bråk som har med fotboll att göra. Jag förstår verkligen inte de personer som kan känna så pass mycket hat att de måste gå runt och slåss. Jag undrar hur de blir uppfostrade eller om ens deras föräldrar är medvetna vad de håller på med. Kasta raketer mitt på folk är dödligt! Idiotiskt.

I vilket fall som helst så avgick tåget hem och stämningen var på topp. Spelarna åkte också med hem på samma tåg. Jag tyckte det var fint att de tog samma tåg hem som deras fans. De gick runt i alla tågkupéer och lät alla hålla i pokalen och småsnacka lite. Bortsett från allt bråk som vissa huliganer i HIF orsakar så är HIF en väldigt trevlig förening. Jobba på HIF är himla kul. Den 5 timmars resan hem var som en enda stor förfest mot vad som hände på knutpunkten. På knutpunkten vändade hundratals med människor som sjöng, klappade och var redo att gratulera laget. Folk hoppade upp på stolpar och på dörrar. Fyrverkerier smälldes utanför. Laget kom in. Alla firade och stämde in HIF låten på gator röda och blå. Det är en speciell känsla att fira något gemensamt med en hel stad. Främlingar blir till vänner för en natt och hela dagen färgades röd och blå.
Tryck här för att se firandet på Knutpunkten: http://hd.se/sport/2010/11/14/har-hyllas-guldhjaltarna/


LIGHTEN UP SWEDEN!

Det mest komiska i Sverige är att de flesta är så fruktansvärt rädda att göra bort sig och de tycker det är obehagligt när någon gör något annorlunda. Jag töntar mig hela tiden. Jag kan sitta på en häst och allmänt ha självdistans. I New York bryr sig inte någon. I Sverige tror alla att jag är hög. 

Det var ej min poäng. Utan min poäng var att VARFÖR kollade alla människor konstigt på mig när jag gick på bussen? Jo, jag hade en stor påse med en massa kinamat inuti. Det luktade kina. Det kanske anses lite ovanligt för skåningarna att folk har med sig take away påsar på bussen, men då kan jag inte undgå tanken hur de skulle reagera om de åkte buss eller tunnelbana i New York. Breakdans mitt i vagnen. Här går jag med kina-take-away-mat på bussen?! Herregud Sverige, LIGHTEN UP.

Jag har fått massor frågor i kommentarer och mejl om Parsons. Fastän jag hoppat av så blir jag glad att jag kan inspirera andra att söka in! Efter Stockholm, på söndag, kommer därför en New School special. :)

Update


HEJ! Här är en jättestor bild på mig. Haha. Nästan life-size känns det. Tagen precis innan jag åkte till NYC. Precis innan jag flyttade till USA och hade inte den blekasta aningen om att min höst inte kommer att fyllas med studier utan med jobb. Mycket hände då, och mycket händer nu. Det är idéer, planer, spontana grejer som dyker upp i mitt huvud och jag hade önskat att jag hade skrivit ner allt men jag har varit för lat. Jag får börja skriva ner allt här på min blogg så det blir lite struktur. Som sagt, mycket har hänt på så kort tid. Och här är det övergripande. Vänner som har spenderat hösten utomlands håller på att komma tillbaka till Skåne-land. Vänner som har gått och dragit på att flytta flyttar nu vilket är inspirerande och tråkigt för mig på samma gång. Jag hade velat ha mina vänner här men det är inte hela världen. Med dagens teknik så kan man i princip vara i samma rum som en människa, fast ändå inte, det är trots allt bakom två skärmar. Jag jobbar i princip varje dag från 9-17 som marknadsassistent. Passar barn två kvällar i veckan, 18-20 så det blir inte så mycket fritid över. Trots det så vann Malmö allsvenskan, vilket jag väntade mig, men sorgen varade ej länge. Alla som jobbar på HIF har fått möjligheten att gratis få åka upp till Stockholm imorgon och se HIF-Hammarby final i den svenska cupen. Väldigt trevligt sätt att avsluta säsongen på för vi som är anställda på HIF. Gratis är najs.

Jag har träffat en hokuspokus doktor, som jag kallar det för, men som har lyckas övertyga mitt kritiska sinne mot naturmedel till att bli positiv. Genom att trycka på olika ställen på min kropp, akupressur-aktigt, kunde han veta mestadels av min sjukdoms-historia. Det, mina vänner, det kallar jag för skicklighet. Jag har gett mitt förtroende för denna mannen och ska lyda det han säger. Nu äter jag lite vitaminer, dricker mineraler och dylikt varje morgon och kväll. Jag har även ändrat min kost, ultimate deff-style, vilket innebär ingen överkonsumption på vitt mjöl, socker, alkohol, kaffe, korv osv. Alltså fullkorn och the lever jag på nuförtiden. Visste ni om att man ska dricka rumstempererat vatten och inte iskallt? Då är det väldigt mycket lättare för njurarna att ta upp vattnet. Jag har faktiskt aldrig förstått varför alla i de varma länderna dricker ljummet vatten men det låter logiskt att inte chocka kroppen med något kallt. Jag dricker 2 liter vatten om dagen. Detta kommer pågå minst till nyår ungefär, förmodligen hela våren också, men det ska bli spännnande att se om den här mannen klarar av att fixa mina biverkningar. Sjukvården har ej lyckas och detta skadar inte mig på något sätt vilket receptbelagda mediciner uppenbarligen gör. Usch! Jag hatar att ta tabletter. Jag lyckas alltid, fråga mig inte hur, få alla biverkningar. Oavsett vilken tablett det är. Jag kan få biverkningar på Panodil! Då är det komiskt.

Jag har även träffat en, eller min nuvarande och väldigt bra, livscoach. Vi satt och pratade på ett café för att se om personkemin stämde, vilket den gjorde för hon var en helt fantastisk människa. Hennes uppgift till mig inför torsdag är att jag ska brainstorma 30 mål i livet och andra lite annorlunda uppgifter. Det skrämmer mig lite. Jag gick till henne för att jag ska komma fram till mina mål i livet, inte tänka ut dem själv. Men desto mer jag tänker och analyserar. Överväger och allmänt lullar rundor så har jag kommit fram till att de mål jag trodde jag hade, var inte mina mål, de var mål som andra förväntas av mig. Det är därför jag tröttnar så snabbt på saker. Har man ingen inre passion för något, tror jag att det är extremt svårt att hitta drivkraften till att genomföra det. Hon var verkligen gjort så att jag har börjat tänka till, satt min hjärna på högvarv och går därför runt om dagarna och analyserar mig själv och mitt beteende. Jag går och rannsakar mig själv, mina beslut här i livet (dock bara 18 år men ändå) och försöker få ut vad jag har fått ut av mina prövningar i livet. Detta borde jag ha gjort för 3 år sedan men jag hade ingen energi eller ork och sedan dess har mitt liv varit som en berg och dal bana med förtryckta känslor kombinerat med framgång. Jag ska ta och sätta mig i helgen och brainstorma på riktigt.

Som avslutning på min lilla update så vill jag berätta en rolig händelse som förekom igår. Ett varuhus här i Helsingborg, Väla, hade kvällsöppet med massa rabatter. Jag och två av mina vänner, Linnea och Clara, körde dit. Jag trodde knappt det skulle vara så mycket folk men skenet bedrog. Det var mycket folk, så pass mycket att det knappt fanns parkeringar utanför. Vi körde runt, i regn och mörker, på parkeringsplatsen. Jag satt i baksätet och skrattade åt Claras fina körning, då hon stannade vid varje infart för att se om det fanns någon ledig plats. I vilket fall som helst så körde vi in på någon infart och då utbrister Linnea:
- HÄR KAN VI PARKERA
Clara - Men Linnea, det här är en rondell!
Till Linneas försvar så var detta en temporär rondell som var utsatt med en kon endast för den här kvällen. Men dessa två kommentarer gjorde att jag ännu en gång brast ut i gapskratt. Jag var kanske inte så mycket till hjälp men jag bidrog väl med glädje i bilen. Hehe.

Nu ska jag ner till stan och gå runt bland alla butiker jag ej har varit i. Jag ska gå på i en annan stadsdel. Jag måste utvidga mina vyer i Helsingborg. Jag befinner mig alltid på samma ställe vilket gör att jag hamnar i en slentrian. Samma människor, samma gator och samma sysslor. Ingenting nytt! Det kryper i kroppen på mig. Nu ska jag utforska nya butiker i mina egen stad. Alltså ska jag turista i staden jag bott i nu tillochfrån under min uppväxt! :) Ska trots allt ta bussen 06.30 imorgon ner till centrum för att åka tåg till Stockholm.. till ett guld i svenska cupen!

GULDFIGHT

Snart ska jag iväg och jobba på guldmatchen. HIF-Kalmar. Vi får hoppas på att HIF vinner och Malmö förlorar för då blir det stor fest i staden på stortorget. Tills dess så ses vi på Olympia, södra stå/37:an! Där släpper jag in alla härliga HIF-fans :)

Iphone + kreativitet = sant


Lanvin


Fabulous fashion. Love these dresses.

Godmorgon lördag

Det bästa som finns är dagar som den här. Vakna upp utan några krav för dagen. I New York hade jag förmodligen satt mig på ett café i några timmar och inspekterat tusentals människor rusa förbi fönstret. Här i Sverige ska jag äta världens längsta frukost, se på starwars och gå ut i naturen. Dagarna är så olika men samtidigt så lika. Jag älskar att ha kvalitetstid för mig själv, vart jag än är i världen.

Sisters

Jag har haft en fantastiskt fin dag med min lillasyster i Malmö. Vi fixade julklapparna till våra föräldrar och belönade oss själva med nya fynd i garderoberna. Idag var det även dagen då Julia köpte sina första helt egna klackskor som var över 10 cm! Jag är en mycket stolt storasyster. Jag är även glad att jag fick vara med på det här ögonblicket! Jag kommer nämligen ihåg när Bullis (Julia) var en liten unge och ville alltid vara med mig och mina vänner. Vilket hon inte fick av mig för det ansågs inte coolt när man gick på lågstadiet. Vi har även bilder på när Bullis är en liten oskyldig bebis. Hon gallskriker, utklädd med halsband i håret, pga jag och Elli (storasyster) tyckte hon var fin. Trots våra dispyter så har vi byggt upp en fin relation genom de 15 år som gått. Det finns ingen som jag kan allmänt freaka loss med så mycket som Bullis. Vi kan ligga i soffan här hemma och allmänt fula oss i flera timmar. Hon är en energisprudlare som sprider så mycket glädje omkring sig!

En sak som jag har lärt mig genom att flytta runt i världen under min barndom är att de enda människorna som jag alltid kommer att ha en relation till är min familj. Därför är jag lyckligt lottad över att ha så pass fina syskon. Mina systrar är de finaste, roligaste och charmigaste personerna jag vet!

Utan linser

Såhär ser jag världen utan linser. Suddig. Jag kan inte undgå det faktum att jag hittade den här bilden på min dator och tänkte: Wow. Jag är fett snygg i min syn utan glasögon. Om alla hade haft min supersyn, hade alla varit vackra. Jag ser inte detaljer. Jag ser helheheten.

Det har jag börjat göra med livet också. Jag har börjat se allt i perspektiv och inte fokusera på små detaljer. Det finns allt för många här i samhället, inklusive f.d. mig, som hänger upp sig på småsaker som är patetiska och förstorar upp allt. Det är så störigt. Det är så jobbigt och det är så energikrävande. Har jag en dålig dag så tänker jag att jag har åtminstonde inte en dålig dag OCH är inlagd på sjukhuset. Glädje i bitterheten. Min syn är inte dålig. Den är bara en faktor som gör världen lite finare. Med linser ser jag alla blad på träden. Utan linser ser jag ett romantiskt blurr med sprakande färger. Jag använder linser ändå, jag har råkat missa allt för många kompisar på stan när jag går förbi av den simpla anledningen att jag inte ser dem. Jag ser färger och gestalter utan fokus på detaljer. Jag ser livet från mitt glada perspektiv.

Kinesologi och coach

Jag har varit supersucky att uppdatera mitt liv på internet. Godkänna och svara på kommentarer eller allmänt bara orkat med bloggen. Men den här bloggen är inte död förrän jag säger att den är det. Jag måste skärpa mig. Jag tycker det är kul att skriva av mig lite. Jag har fortfarande inte kommit underfund med vad jag ska studera vidare med så därför ska jag träffa en livscoach på måndag. Jag ska även träffa en doktor inom kinesologi som ska se om han kan lista ut vilket ämne jag har brist på i kroppen. Ända sedan jag fick akut njursvikt för 2 år sedan så har min balans i kroppen bråkat lite med mig. Det ska bli spännande att få diagnos inom kropp och själ - på en och samma dag! Imorgon ska jag inviga helgen med att ta min lillasyster till Köpenhamn. Quality time.

Mars

NASA håller på med ett projekt,  där de ska försöka få planeten Mars bebodd. Undra om folket som åker med kommer att klassas som marsianer? Resan är en one-way ticket och tar 9 månader. Om de kommer att lyckas återstår att se om några decennier. Jag hade nog inte gillat att bo på Mars för att medeltemperaturen där är ungefär -60 grader och jag fryser i Skåne.. Jag har gjort så att mitt namn kommer med på ett microchip med nästa farkosts-robot, väldigt coolt! Signa upp genom att trycka på den här länken: http://marsparticipate.jpl.nasa.gov/msl/participate/sendyourname/

Stränder

Jag ska ner till en annan strand än den på bilden. Fast den här stranden är inte lika varm och solig men det gör ingenting. Ibland tar vågornas brus och vinden andan ur mig och min älskade vovve. Jag kan avslöja att jag kommer garanterat flytta utomlands igen år 2011!

RSS 2.0