Avskedsfest?

Nu åker jag till Göteborg för att sedan flyga imorgon till Rivieran i en hel vecka!
Kommer hem den 5 augusti. Jag har ett ilandsproblem, jag hinner inte arrangera en avskedsfest till mig själv.
Jag vet inte om jag vill ta på mig ansvaret med avskedsfest pga jag är rädd att jag glömmer någon och jag får dåligt samvete när jag exkluderar folk. Vilket kommer hända om jag arrangerar. Då gör det mer skada, många blir bittra osv. Nej. Jag lägger det här på hyllan och fokuserar på min flytt! Men först; FRANCE.

20 år och photo booth

GRATTIS ELLI. Nu kan folk tro att du är 24 månader äldre, skenet bedrar. 15 månader. Mycket viktigt att poängtera, kan bero på något slags lillasysterskomplex. Här är lite photo booth bilder på oss två snart nyblivna room mates. Båda med varsin Mac laptop. Herregud, hur många bilder kommer att tas i USA? Älskar photo booth.

PMS och BDD

Såhär ser jag ut med eller utan BDD!
Jag har berörts idag. Det känns som jag berörs varje dag, om det beror på mina ppiller eller överblivna nerver inför flytten vet jag faktiskt inte. Den här gången blev jag inte rörd av att jag skärde mina gurkskivor i väldigt lyckade bitar (tro mig, det har hänt). Jag gissar på att jag hade väldigt mycket PMS den dagen för fem minuter senare blev jag förbannad på plastfoliet. Idag fick plastfoliet vila från kvinliga aggressinationer. Jag såg på MTV's True Life. Handlade om två tjejer som led av BDD. För att förklara sjukdomen så har jag använt min favorit hemsida of all times, Wikipedia**. Tjejerna kunde inte knappt se sig själva i ansiktet. De tyckte att de var skitfula. Tänk att ha den självkänslan. Inte kunna gå ut för då mår man psykiskt dåligt pga sitt ansikte? Okej, jag är ingen miss world och jag har dagar då jag vill hellre ligga under täcket än att bemöta omvärlden men undra hur lång tid dessa tjejer har klankat ner på sig själva? PMS 24/7 under 5 år kanske orsakar det? Tragiskt nästan. Och jag som klagar på mina pmsanfall.. För övrigt spenderar jag min lördagskväll med att lyssna på danskt techno i mjukisbyxor ensam i mitt rum och dansar i smyg med till musiken.

** "Body dysmorphic disorder (BDD) (previously known as dysmorphophobia[1] is sometimes referred to as body dysmorphia or dysmorphic syndrome[2]) is a (psychological) somatoform disorderin which the affected person is excessively concerned about and preoccupied by a perceived defect in his or her physical features (body image). Depending on the individual case, BDD may either be a somatoform disorder or part of an eating disorder or both: BDD always includes a debilitating or excessive fear of judgment by others, as is seen with social anxiety, social phobia and some OCDproblems; or, alternately, it may be a part of eating disorders such as anorexia nervosa, bulimia nervosa and compulsive overeating. The term "body dysmorphic disorder" itself describes only those excessive social-acceptance fears that relate to one's personal body image. Depending on the individual, it may or may not also be part of one of these wider or related syndromes."


Näckrosor

Jag var uttråkad i vår stuga. Jag hade en kamera. Jag hade en damm. Inga idéer. Bara några bilder på blommor. Ibland behövs det inget mer för att fånga en rogivande känsla.

Prestationsångest skadade?

Nu känns det på riktigt. Nu har jag bara 3 veckor kvar i Europa varav 1 vecka är i Frankrike. Det menas med att jag kommer att befinna mig i Helsingborg knappt två veckor till. Sedan är det hej då.
Hej till New York. Hej till nya vänner, ny lägenhet och nytt liv.

Det är klart att jag är nervös. Jag har alltid haft en form av prestationsångest inom mig. Både på gott och ont. Jag kämpar tills jag uppnår mina mål men klandrar alltid mig själv oerhört hårt vid misslyckanden. Som det här med körkort, jag klarade teoriprovet förresten (WOHO), fick 60 p av 65 möjliga. Min första tanke var inte: YES. Utan det var: Varför fick jag inte alla rätt? Sedan när jag skulle öva på parkering med min mamma så gick det inte alls och jag blev så besviken på mig själv. Tankarna for runt i mitt huvud, vad händer om jag misslyckas med uppkörningen? Vad kommer bli allas reaktioner? Vad kommer bli min reaktion?

Det var då jag insåg att det spelar ingen roll. Vad gör det om tio år om jag parkerar fel på min uppkörning och får göra om det? Absolut ingenting. Varför klandra sig själv? Varför har inte mina vänner sagt till mig som har körkort vilka datum de ska köra upp på? Är de rädda för sitt eget klandrande eller folks reaktioner om de misslyckas? Jag tror det är det andra alternativet och det gör mig lite konfunderad, varför är människor så rädda över att berätta om deras misslyckanden?

Jag tror att jag har samma tendens, fast jag är rädd över min egen reaktion. Jag är lite rädd för att flytta och bli ett totalt failure. Jag tror det här kommer att vara det bästa som har hänt mig i mitt liv. Jag är så stolt och lycklig över mig själv att jag vågar. Det finns så mycket folk som går runt och bara snackar om vad de vill men de tar aldrig tag i något. De vill men de vågar helt enkelt inte, och om man verkligen vill - varför tar man då inte steget? Jag tror att det är en slags försvarsmekanism. De skyller på småsaker som egentligen går att lösa för att de vill inte till 100%. Jag har hört så många som säger: Jag vill studera utomlands MEN jag har inte råd/jag är inte tillräckligt bra på engelska osv. Det går att lösa men det går inte att lösa om man inte lägger ner sitt hjärta och själ i det. För er som inte känner att ni inte kan få ihop det finansiella så finns det otroligt bra skolor i Skottland. Jag hade inte tackat nej till att gå där. I en förtrollande miljö. Lära mig flytande engelska och studera företagande med framtidens chefer. Nu ska jag inte det. Nu ska jag studera på en skola som jag tror är en skola som passar mig perfekt. Jag vågar att flytta och jag har lagt ner mycket energi på det här. Positiv energi. Energi som är som ett enda stort lyckorus. Och jag vågar berätta om min uppkörning. Det är nu på måndag den 26 juli! Och om jag misslyckas så kommer jag berätta det också. Dels för att visa för mina vänner att det är okej att visa sina misslyckanden och dels för att visa för mig själv att det är okej. Jag är lika skadad som dem, vem är inte? I detta prestationsfyllda samhället är väl vi alla lite hjärntvättade?

Oj, vad långt det här blev. Och utan bild. Ibland behövs bara text för att få ner mina tankar. Ta hand om er!


Have you met?..

Vår älskade puppy i familjen, Hugo! Jag och Hugo är ett sant radarpar. Jag säger att han är mobbad. Han slickar mig på benet. Vi tigger mat tillsammans med våra puppyeyes. När jag är sjuk eller ledsen lägger han sig tätt intill och myser. När jag äter frukost hoppar han upp på stolen och bara sitter där. Han tigger inte utan vill bara vara med. Nu precis gav han mig en puss på foten. Vår vovve är så pussig av sig, en liten vit fluffig pussgurka som inte gör en fluga förnäm. Jag försöker få honom att fånga spindlar och gå till mamma, för att bota hennes skräck, men det går inte så bra. Spindlarna är för snabba för Hugo ska hinna med. Han är go. Jag insåg nu att jag kommer att sakna honom i USA!

VIP och Champagne

Greenhouse, NY.


Jag förstod inte hur jag lyckades men helt plötsligt var jag VIP i Båstad med en halv meters stor champagneflaska. Jag bara log och dansade förbi vakten och drog med min kompis. En timme senare på vanliga dansgolvet fick jag och min andra vän gratis dricka. Jag kan lätt vänja mig vid det här partylivet. Det fungerar utmärkt OM det inte är en kvinna bakom disken. Det var nämligen en bitch vid inträdet igår.

I New York betalar sällan en kvinna sina drinkar eller inträden. Det nattlivet gillar jag, gratis är alltid uppskattat. Snackade precis med en promoter på Facebook, han har ett stort födelsedagsfirande på Greenhouse i NY på onsdag. Samma dag som jag har uppskrivning i Skåne. Ibland känns livet felprioriterat? ;)

tennis-Båstad!

Tänk så mycket smink kan göra, jag förstår inte hur män överlever? Jag har varit vaken alldeles för länge, fick ingen sömn inatt. Vi kvinnor är lyckligt lottade över att vi kan fejka till vår trötthet. Jag ska bege mig till Båstad alldeles strax. Hinner inte koka kaffe, herregud, jag är så pass trött att jag somnade i duschen. Vaknade av att vattenstrålen sprutade mig i huvudet så vattnet gick in i näsan så jag fick kallsup. Intressant att se hur mycket jag klarar av i Båstad.. Kanske somnar i en båt som åker till grekland? Vaknar upp med sol, en snygg man och en fetaostsallad till frukost. Det hade varit något! :)

Schema


Jag flyttar om 30 dagar till the big apple. Idag pratade jag med min advisor i telefon, hon var trevlig men inte kapabel till att uttala mitt namn. Jag är ganska van vid det där, heter man Tove så döps man till de mest udda versionerna av de engelsktalande personerna. Jag har hört allt från Tuovo till Tau. Anledning till vårt lilla samtal var att jag skulle få en kod så jag kan registrera mig för kurser. Jag har i princip spenderat min kväll till att lägga ihop ett schema! Jag har inga valmöjligheter till att välja kurser själv det här första halvåret, utan kommer att plugga: Design 1, Department Seminar 1, Social Thought Lecture, Social Though Discussion, Perspectives in World Art & Design och English Critical Reading and Writing. Jag får faktiskt lägga till en valfri kurs om jag vill, har 2 credits kvar, men planerar att göra det efter jul (fotografering eller någon random dans/yoga/målning-kurs.) Jag såg att det fanns en som heter "Rangers in the Park". Jag har absolut ingen aning vad det är men låter väldigt random roligt! Ska ta reda på det där.. För övrigt njuter jag av livet och mina sista 30 dagar i Sverige på ett par månader :)

Mina dagar är ganska fyllda med aktiviteter men jag är på sluttampen på allt som ska fixas. Ppiller, linser, doktorbesök, CSN-lån, fixa min laptop, Hälso deklarationer osv. Det är mycket som ska göras när man flyttar utomlands men jag tycker det är roligt att organisera upp allt och göra det. Mycket vuxenpoäng det där. Skenet bedrar lite när jag ser mig runt i mitt rum, kläder överallt och papper som tar över min säng, ett helt vanligt ungdomsrum. Stökigt. Nåväl, man kan inte utvecklas på alla plan samtidigt! :)

30 000 kronor och visum

Mycket har hänt de senaste dagarna. En checklista:


- Fått godkännande av körskoleläraren att jag kör bra! Har bokat uppkörningstid nu. Jag är inte nervös faktiskt.

- Återförenas med min bästa vän som har varit på utbytesår i USA. Det gör mig glad.

- Fått ett stipendium på 30 000 kr till New York. 30 000 kr kommer att hjälpa mig att finansiera mina studier, det motsvarar ungefär 5 månaders hyra på Manhattan.

- Fått hem mitt visum på posten. Det är inte kul att ha en ful bild på sig själv. Jag fick lära mig det den hårda vägen!

:)

RSS 2.0