Års resumé

Mitt 2010 började med en klick på Submit. Jag trodde aldrig jag skulle komma in på Parsons. Det gjorde jag. Jag tänkte wow och började min förberedning till New York City. I slutet av Mars åkte jag till NY på semester och upplevde staden som aldrig förr. Jag fick en inblick om hur enkelt det är att gå ut och festa utan spendera en enda dollar. Den 11 juni var den bästa dagen i mitt liv. Det var den dagen jag sa hej då till mitt älskade ProCivitas och tog studenten. Jag kan inte beskriva med ord hur rolig den här dagen var. Familjen tog en semester till den franska rivieran och jag fick upp kärleken för frankrike. Ett helt fantastiskt land. Juli åkte jag till den amerikanska ambassaden själv, sedan kort därefter flyttade jag till NY och jag minns att jag kände mig väldigt ensam först innan jag lärde känna några vänner. Inget chockerande. Skolan började, jag hoppade av, och var tvungen att lämna landet inom 15 dagar. Jag åkte hem helt slut på energi. Jag blev marknadsassistent och barnvakt. Jag fick tillbaka till HIF jobb och fick en gratis resa till Stockholm, då de vann cupguld. Jag åkte till Turkiet och var med på ett turkiskt bröllop. Det blev några rundor till Göteborg och tillbaka under årets gång.

Mitt 2010 har inte varit det bästa året i mitt utan utan det har varit ett av de mest känslosammaste året. Jag har omprioriterat väldigt mycket, mognat och fått ett nytt perspektiv på vardagen. Mitt största misstag som också var min största framgång var att jag följde så många ungdomars dröm - att börja på världens bästa designskola mitt i New York. Problemet var att det var inte min dröm. Det har varit min största lärdom under året, att tillåta sig själv att följa sitt eget hjärta och lägga omgivningens krav vid sidan.

Jag har återuppfått kontakten med vänner, förlorat vänner, skaffat nya vänner och fått dela med mig av vänner till världen. Jag älskar dem allihopa.

Jag trodde jag skulle sitta i min lägenhet i New York skriva detta inlägget det här nyåret, men istället ligger jag nyvaken i min säng i Sverige. Jag kan säga det här: 2010 kommer alltid vara året jag flyttade fram och tillbaka från New York. Livet är komiskt och långt ifrån förutsägbart. Jag kommer börja mitt 2011 som jag började mitt 2010. I januari kommer jag trycka på en annan submit knapp och se vart livet för mig. Jag ska säga hello, hej eller bonjour till hösten har jag ingen aning om. Mina planer nu är kanske ta en vända till USA i vår, tågluffa i maj, plugga till hösten utomlands och fira jul i ett land där inte den här istiden existerar. Jag lovar att blogga under tiden. Nyår spenderas med vänner för att se vart natten tar oss. Gott nytt år och vi ses 2011. :)

Fakta till Gud

Jag har fått en ny upplevelse idag.
Kallsup av näsblod.

Update, 15 min senare: Hey god, it's me, wadup? Kan det sluta rinna eller?! Är det för jag åt en kaka före middagen eller varför ska jag drabbas av näsblod halv tre på natten? Jag behöver sova! Fatta. Tacksam för svar.

Update, 25 min senare: Hey god, it's me, again, wadup? Jag trotsar blodet och somnar ändå. Precis som du nu när du trotsar att svara mig. Otrevliga fasoner. Jag är arg. Hej då.

Oh, baby it's cold outside

Jag har haft den här låten på mitt huvud hela dagen. Lite svårt att gå runt och sjunga på den alldeles själv bara. Jag är dränkt i snor. Jag har en aora av slem runt mig men har fått låna en stor halsduk av min fina lillayster. Tänkte bege mig ut i kylan några timmar på kvällen. Blir ännu en middag med vänner på restuarang. Jag har i princip bara ätit ute dessa dagar i veckan vilket börjar göra lite spår i min plånbok. Det gör inte så väldigt mycket. Det är trots allt nytt år i övermorgon ;). Man kan inte sätta ett pris på bra sällskap! Det är väldigt mysigt att vara några stycken inne i en liten restuarang fullt med ljus när är istid-väder utomhus.. Åh vad den här old fashion låten är mysig, speciellt i Glee versionen. Enjoy fellows.

Summer. Please come. Amen.


Till min vän

Jag vaknade precis av en dröm och kan inte sova. Fick en uppenbarelse över hur tacksam jag är att jag har mina vänner. Jag tjatar om dem hela tiden här på bloggen som en fjortonårig liten tjej men kan inte beskriva min känsla som jag har i kroppen. Jag är väldigt lycklig över mina vänskaps existenser. Är det ens ett ord? Jag kan ibland bara sitta och tänka "Tove, hej, du har så jävla bra vänner". Ursäkta språket. Jag blir väldigt glad bara och positiv inför framtiden. Jag är 19 år och har redan fantastiska vänner, tänk så många fantastiska vänner jag kommer få genom åren. Wow. Ska sova gott nu bara för det. Thank you guys.

Mami och papi

Det här är min mami och papi i ett nötskal. På valborg har de varit tillsammans i 25 år och idag gifta i 21 år! Grattis grattis kan man säga med en fin dukning...

Nylonbröllop

Idag firar mami och papi 21 årigt bröllopsdag. 21 år. Det är hur länge som helst. Mer än mitt liv. Tänk att jag inte ens fanns när de gifte sig. Nåväl, jag och Julia dukade till kärleksparet. Lägg märke till Buddha. Mamma tyckte inte denna dukning var särkilt romantisk. Hon hälsar att hon ska tipsa min framtida man att duka precis såhär till mig på vår nylonbröllopsdag. Jag tycker faktiskt att detta är fint! Ett buddhistiskt statement.

Bästa vänner och bästa håret

Dagen spenderas med mina bästa vänner i skift. Vad mer kan en 19-årig flicka som är ledig från jobbet begära?
Jag vet om att alla tycker att just deras vänner är de bästa, men jag tror faktiskt att jag har världens bästa vänner. Helt ärligt. De är väldigt inspirerande och grymt underbara människor. Framgångsrika och chill samtidigt. Ambitiösa och jordnära. Allvarliga och störda i huvudet. Väldigt roliga! Jag la märke idag till mitt hår. Gud vad det har växt! Det växer som ogräs. Jag har en pakt att inte klippa det förrän det blir varmt i Sverige igen! Behöver all värme jag kan få nu på vintern. Ska bege mig nu ut i -11 grader kylan..

Middag!

Nu ska jag snart ner och iväg till staden för att äta en middag med några tjejkompisar. Bland annat fina Johanna som är hemma från USA, om jag inte redan sagt det. Vissa av dessa tjejer har jag knappt träffat efter studenten vilket är lite synd och känns konstigt. Från att se varandra i korridorerna i tre år till att se varandra i princip en gång varannan månad är en stor skillnad. Jag har varit ganska dålig på att hålla kontakten. Det är mitt nyårslöfte, att under våren 2011 ska jag tillbringa en massa kvalitetstid med mina vänner. Jag tror att det är en liten faktor till varför jag har känt mig trött i höst efter flytten hem från NY. Jag har inte lagt ner 100% i mitt hjärta tid för alla mina vänner. Det är jättetråkigt och jag har ganska mycket dåligt samvete för detta. Jag har träffat dem. Lol. Men inte så mycket som jag kunde ha gjort. Jag såg precis filmen YES MAN. Hädanefter ska jag bli YES WOMAN. Jag har börjat bli en No-woman. En sådan person jag själv fruktar. Jag får sluta toffla med sängen och börja toffla med kompisar. En kombination av jobb-vänner-familj. Förresten, attropå ingenting, är det bara jag som har drabbats av den ökända vinterförkylningen? Näsan rinner och varje gång man går ut ser man ut som Rudolf. Nyser ut äckliga saker och hela ansiktet blir täckt av slem! Ungefär. Kommer bli en succé på middagen känner jag. Hehe.

Runaway

Att sitta med den här utsikten samtidigt som Kanye West's Runaway spelas i högtalarna kan man inte göra något annat än att analysera sitt liv. Det är ungefär det jag gör just nu samtidigt som jag väntar på en del telefonsamtal. Är inte bilderna fina? Tagna från min nya kamera! Igår hade jag ont hela dagen i kroppen vilket smärtstillande bedövade litegrann. Idag mår jag bättre och ska därmed svara på alla mejl jag har fått i dagarna. Jag försökte erövra REAN igår vilket jag gav upp ganska direkt. Varuhuset hade precis öppnat och parkeringen var fullproppad. Vi åkte till ett lite mindre varuhus och gick rundor där istället. Det var lika bra för sedan orkade jag inte mera. Jag har fullproppade dagar innan nyår vilket är jätteroligt! Förresten, som avslutningsvis, såg jag alla Glee avsnitt igår på http://ch131.com/. Jag är nu en officiell Gleek :)

Jul-Julia

Jag har privilegiet att ha världens sötaste lillasyster. Hennes "supersmile" kan göra vem som helst glad. Hon är helt underbar att ha i sin närhet med hennes utstrålning och sprallighet. Hennes glädje smittar av sig. Jag är så glad över att jag lyckades ta den här bilden på henne igår. Den dagen jag flyttar igen, och saknar Bullis, ska jag se på den här bilden. Vem vill inte ha en sådan här tjej i sitt liv som går runt och sprider glädje?

Fierce pictures

Bilden är tagen från en annan kamera.
Jag har fått en ny Nikon i julklapp. Jag älskar den. Den ser ut som en leksakskamera, en sådan jag hade när jag var liten som sprutade vatten på folk. Ska börja fotografera min lekplats till värld. Åh vad kul det hade varit om man vore lika fierce som jag är på bilden hela tiden. Det hade sett jätte komiskt ut om alla människor gick runt och var såhär.

Celebrating Christmas

Såhär var min julafton iår genom en kameralins. Vi hade det roligt tillsammans!

The lonely island

The lonely islands låtar är nog de mest trallvänliga. För vem har inte gått runt och sjungit i matkön: "IM ON A BOAT MOTHERFUCKER TAKE A LOOK AT ME". Ett roligt minne jag har utspelades i somras, när min vän satt i en uppblåsbar-rodd-båt och rappa på låten. Han satt själv. Jättestolt över sin lilla båt som han köpt på BR. Jag borde ha filmat det! Nu har en annan låt fastnat på mitt huvud, kommer på mig ibland när jag omedvetet sjunger, "I JUST HAD SEEX, AND IT FELT SO GOOD".

Wesolych Swiat Bozego Narodzenia

Alltså, god jul! Våra julaftonar brukar firas kreativt men ändå traditionellt. I år ska vi till en kyrka och lyssna på operasång för att avslutas med mängder av julgodis och mat. Alltså, för mig som ateist, blir detta en riktigt GUD jul. Det blir nog mest godis för min del, för vad är jul utan knäck, ischoklad, pepparkakor och julmust? Förra året fick jag uppdraget som jultomte. Jag klädde ut mig till Darth Vader och sa till min storasyster att vara xmas-bag. Min hund var en japansk kamphund. Buddha övervakade oss. Jag menar, vem vill ha en traditionell tomte när man kan få Darth Vader med lasersvärd, xmas bag, buddha och en japansk kamphund? Just saying. GOD JUL mina läsare, ni är fina!

Jul?

Jag älskade julen när jag var liten men anser nu att det är alldeles för mycket stress och bråk kring den. Det enda jag genuint gillar innan julen är att baka godis. För då får jag äta smeten. Alla bråkar för de är stressade och dagarna innan och efter julafton ligger en spänd aora runt den här dagen. Jag vet inte hur många jag känner som är besvikna över att den och den personen inte firar med dem. De är besvikna på julgranen, julklapparna osv. Jag har inte träffat en enda person som har sagt till mig att julen är härlig. Punkt. Jag har träffat flertal som säger: Julen är härlig MEN ...blabalbalabla.

Vad hände egentligen? Varför ska alla eftersträva en perfekt jul när arbetet bakom perfektion ligger mängder med stress och bråk. Jag förstår inte mänskligheten ibland. Handlar inte julen om att vara tacksamma mot det man har och tycka om varandra oavsett vad? Varför måste då uppskattningen ligga materiellt och varför måste alla hus vara kliniskt rent? Varför måste man ställa in ett träd i vardagsrummet och hänga lite kulor på den? Varför ska alla klä upp sig lite? Och varför, i guds namn, ska man se på samma tecknade serie på tv klockan 15.00?

Den stora frågan är; Varför känns julen alltid så naturlig, när egentligen alla faktorer är onaturliga? Jag har inte så mycket hopp om själva julen, utan om mänskligheten. För oavsett hur många bråk man har dagarna innan julafton så lyckas alla, i alla släkter, samla sig runt ett bord och ge omtanke till varandra. Nästa år ska jag inte delta i julen. Utan i kärleken kring julen, samtidigt som jag äter smet. Kärlek är mat.

Back in the days

Jag hittade precis en helt underbar bild på datorn som är snart 4 år gammal. Det var ett härligt och "moget" gäng som skrattade mycket under den här lilla resan. Åh vad roligt vi hade. Tänk vad tiden har gått snabbt! Nu blir jag helt sentimental, är så stolt över vad dessa tjejer har åstadkommit med i sina liv på bara några ynka år. Jag hade precis flyttat tillbaka från Wien och levde mina dagar i princip i det här lilla gänget, redo för att söka in till gymnasium. Lilla då och så stora nu. Det får mig att tänka på så många fantastiska personligheter man stöter på under sin livstid. Barndomsminnen.

Tågluff?

Jag överväger att evakuera Sverige i maj-lite juni kanske och tuffa omkring på tåg lite. Ha världens största ryggsäck, budget-mat, tvättmedel i ryggsäcken och lite kläder runtom i Europa. Interrail korten är inte så fasligt dyra, kostar max 3600 kr/månad om man ska ha alla zoner i Europa. Det gäller inte i Sverige, eller man får 50% av avgiften = snålt. Tur jag bor i Skåne = yay. Det hade varit superkul att resa med något härligt sällskap, som en liten fin good-bye resa innan alla far åt alla håll i världen.

Ja, vi får se vad man hittar på minsannedar. Faktiskt lite trevlig idé. Värd att tänka på! Jag är bra på att åka tåg. Minns i Kina på tågrestuarangen då alla menyer var endast på kinesiska tecken. Alltså, det var bara att peka och äta.

Vardagstränings tips

Min kompis mamma brukar vardagsträna. En vardagsträning som hon gör är helt fantastiskt, hon lyfter sina shoppingkassar upp och ner när hon går hem = armmuskler. Visst, man får lite blickar på sig, men det är faktiskt jobbigt efter ett tag. Speciellt när man har köpt böcker.. Prova!

Big Bang Theory

Big Bang Theory är min och Batmans absoluta favoritserie! Jag älskar det pga Sheldon, finns det någon underbarare människa än honom? Min familj brukar kalla mig för Sheldon, tyvärr ser jag inte likheten. Eller? I vilket fall som helst så tipsade B mig att kolla på det här avsnittet, The Justice League Recombination, det roligaste hittills. Klicka HÄR. All cred till Batman.

Premenstrual syndrome

Varje gång jag har PMS börjar jag ifrågasätta allt i mitt liv. Det är precis som en dokusåpa där jag ser mig själv gå omkring i vardagen och tar beslut som påverkar mig antigen positivt eller negativt. Jag blir som en tredje part med kritiska ögon. Jag kan bli, eller rättare sagt, är alltid väldigt känslosam. Precis lika överdriven som karaktärerna i Hollywood-filmer, sådan blir jag. Fast kanske snäppet värre.

Bara namnet Premenstrual syndrome låter som en sjukdom vilket jag anser faktiskt att det är. Att lida av det är väldigt psykiskt påfrestande. Jag kommer bli så glad när jag passerar klimateriet om sådär 40 år!! Ska ha en stor fest då, "I survived my mental illness, how about you?"

Humor. Det är precis det man får använda när PMS drabbar en. Jag har sjuklig PMS idag. Jag går i princip runt och frustar som en tjur. Mu. Jag är så =!###€% förbannad på mig själv. Jag kan psykiskt terrorisera mig själv i två dygn där jag får mig själv tycka jag är värdelös. Denna årstiden och den här perioden i mitt liv gör det absolut inte bättre. Inte nog med att jag har pms utan jag har en hel idiotisk istid utanför mitt fönster. Jag vet att det finns många människor där ute som älskar vintern, tycker snön är romantisk och skidor är underbart. Jag är inte en av dem. Jag hatar kyla. Min kropp klarar inte av kyla. Jag är inte en av dem som tycker att köldskador på fötterna av att gå i snön är romantiskt och har aldrig förstått poängen med skidor. Stå på två pinnar samtidigt som man åker upp och ner på en backe är löjligt. Det är bara mörkt?! Alla människor blir livlösa och slöa. Hade jag varit en allsmäktig typ så hade jag stoppat ner vintern i en ask och slängt in den i ett svart hål i rymden. Där kan den expandera och förintas. Ungefär.

Det roliga är när jag har PMS är att jag har väldigt livlig fantasi, de hat-tankar jag tänker går alltid mot det extrema. Eftersom jag hatar vintern kollar jag på resor till solen, men jag kollar inte var som helst, nej - såklart ska jag åka till Egypten och bli uppäten av en haj. Om inte det händer, muttrar jag för mig själv, att min resa kommer säkert bli förväxlad med att jag är tvingad till att åka till Norrland och överleva 20 minusgrader. Sedan kommer hajen. Jag ser framför mig en haj som fanatiskt simmar på snön mot mig i Norrland och det enda sättet att fly på är skidor. Sedan skrattar jag för att bli arg för att jag skrattar åt mig själv, då skrattar jag ännu mer och det hela slutar alltid med the grand finale - mensvärk som gör att jag svimmar. Då låter inte den simmande-snöhajen så illa!!

Nåväl. Väl valda ord av mig, Tove, med PMS den här torsdagskvällen. Det blir inte bättre än såhär. Note: När jag väl börjar facebook-chatta med min kompis som bor utomlands och som jag btw saknar extremt mycket och alltid tar hand om mig när jag har PMS så stängs hela sidan ner. Var är hajen?

I am watching you, Santa Claus

Julens traditioner
1. Lägga ner timmar med att baka pepparkakor för att sedan bränna dem kolsvarta i ugnen
2. Äta upp hela sin chokladkalender den 12 december
3. Vakna 5 på morgonen på julafton, hoppa upp och ner i 14 timmar, tills klockan 19 på kvällen då man faktiskt får sin julklapp
4. Försöka febrilt att hitta mandeln i gröten innan mamma säger att det finns ingen mandel i just DEN gröten
5. Förväxla tomten med en släkting som glömt raka sig

Victoria Secret Fashion Show

Min onsdagskväll ska spenderas med en kopp té och årets VS show. Jag älskar modevisningen men är inte lika stort fan av själva modekedjan. Jag minns när jag bodde i New York och behövde underkläder, då var inte VS mitt första val faktiskt. Själva utbudet är inte lika sexigt och pampigt som det är på catwalken. Tänk att överraska sin älskling med en äkta VS-outfit med vingar och hela köret! Du kan iallafall se årets show online HÄR.

 

Update: Showen var fantastisk med Katy Perry och Akon!


Ansöka till ett universitet utomlands

När man gör sin application för universitet är det jobbigaste inte att skriva själva uppsatserna, utan förarbetet innan. Det menas med att hitta en skola som matchar ens profil och en brainstorming med vad man vill lyfta fram när man söker in till en skola. Jag är 100% säker på att de skolor jag ska söka in till, hade jag passat in som handen i handsken, men nu måste jag övertyga skolan att jag verkligen är det. Jag måste visa dem vem jag är i form av deras ansökan.

Sveriges ansökningsprocess är relativ enkel men komplicerad. Jag förstår mig inte på meritpoängen. Jag förstår däremot att det enda som behövs är att gå in på en hemsida och trycka på lite knappar sedan sköter systemet resten. Betyg är allt i Sverige. Jag kan i princip komma in på vilken skola jag vill i Sverige men jag tycker att det är lite synd att vi har detta systemet. Jag tycker inte att betyg är allt utan även personlighet är en stor faktor. Vad man har gjort utanför skolan, meriter, erfarenhet, hur man är i sociala sammanhang, hur bra gymnasieskola man gick på osv.

Utomlands är det en helt annan deal. Där är det uppsatser, prov, intervjuer, fee, betyg och rekommendationsbrev. Jag tycker det är jättebra för då lär skolorna "känna" varje sökande som person och inte bara veta att det här är Tove, hon har såhär bra betyg. Det är lite klurigt att skriva ansökan. Det är svårt att få ihop en hel personlighet som har formats på 19 år. Var ska jag börja? Jag har gjort min förundersökning och brainstorming idag. Förundersökningen bestod av att läsa igenom allt vad skolan innebär och ställa sig frågan: passar jag in här? Jag blundade och försökte se mig gå på skolan. Jag gick och pratade lite med mamma. Jag funderade lite till om hur jag ska kunna bidra i klassrummen. Har jag något att bidra med? Sedan blir svaret ganska självklart. Ja. Jag har en skola jag hade tyckt var hur rolig som helst att gå på. Den passar in på mig som profil. Lite mer öppen businesskola med entreprenörskap. En skola som har nationaliteter över hela världen i en stad som jag älskar. Nu vet jag precis vad jag ska skriva. Precis vad jag vill lyfta fram för att få skolan att förstå att jag passar in där. Jag tror att detta steget som jag har gjort idag är det viktigaste steget i hela application processen. Att hitta en passion i sig själv, för universitetet. Efter hela ansökan återstår det ett avgörande livsbeslut i någon annans händer. Då är det enda man kan göra att luta sig tillbaka, se på starwars och sjunga shudelululululu. Men i det stadiet är jag inte än, det är jag till nyår! Jag kommer börja mitt nya år med att veta att jag inte vet hur mitt år ska bli. Hur många har den lyxen? Berättar när jag har skickat in mina ansökningar så att alla mina läsare kan hålla tummarna tills de får blåmärken :)

Göteborg

Göteborg är en stad som ligger min familj varmt om hjärtat.
Det kan bero på vår lilla stuga belägrad i Göteborgs skärgård som vi traditionsenligt har spenderat våra somrar. Nu på äldre dagar lockar inte klippor och hav. Jag har tillochmed slutat följa med till stugan. Ändå är det en varm känsla när man strosar runt på Göteborgs gator. Göteborgarnas värme gentemot främlingar liknar New York bornas värme. Det är svårt att förklara men man känner sig hemma i staden. Göteborg har allt. Allt från små gränder till Liseberg. Avenyn, hav, shoppingutbud, NK till icke att förglömma - paddan. ;) Det var lite komiskt att vi fick bensinstopp brevid motorvägen, lyckligtvis gångavstånd till en bensinmack. Haha. Det är en perfekt stad att fly från verkligheten till goa gubbar. Nu är jag tillbaka i mitt andra -inte lika varma- hem i Skåne. Det är lite ledsamt för tillfället men kommer kännas gött imorgon med ett fullspäckat schema. Det är inte det att jag ogillar den staden jag bor i nu för tillfället, det är bara det att det finns bättre anpassade städer där jag hör mer hemma. ;)

Chocolate Fudge

I New York introducerades jag till min stora kärlek - Chocolate Fudge.
Chocolate Fudge är en fantastik smaksension, godare än chokladpudding, tjockare än chokladsås och mer mättande än chokladkaka. Jag kan leva på chocolate fudge.

Lyckan var stor när jag hittade ett recept som jag provade på, smakade och fick en smakorgasm. Det bästa är att man kan hälla i princip vad som helst i sin fudge. Jag gjorde hasselnötter den här gången. Nästa gång ska jag fylla min fudge med smarties - american style. Det går jättesnabbt att baka. Jag hittade faktiskt det perfekta receptet i en Fazer broshyr. Jag använder aldrig kokböcker när jag bakar - internet och små reklam broschyrer är en guldgruva. Jag brukar aldrig baka 100% efter recepten utan litar på mitt hjärta, kreativitet och glädje.

American Chocolate Fudge.
Valfri fyllning (nötter, godis osv)
1 msk smör
1 nypa salt
1 burk kondenserad mjölk, 395 g. (Det är en konservburk!)
400-500 g choklad, blanda hur du vill. Jag använde mörk 80% choklad.
1,5 tsk vaniljsocker

Om du har nötter som fyllning:
Sätt ugnen på 175 grader. Ta fram en plåt och lägg bakplåtspapper på den. Hacka, behåll dem hela - gör det du känner för. Lägg så många du vill på plåten. Rosta dem i ugnen i ca. 10 min. Kolla efter 5 min, de ska inte bli brända! Lägg smör (inte smält) och salt i en skål. Häll de varmarna nötterna i skålen och rör om tills smöret har smält.

Hacka all choklad och lägg i en skål tillsammans med kondenserad mjölk. Smält det över vattenbad. Rör om ordentligt. Blanda ner nötterna (eller din fyllning) och vaniljsockret. Blanda lite mer, alltid bra. Jag blandade inte med elvisp utan med en vanlig sked. Lägg smeten på plåt med bakplåtspapper. Desto tjockare lager, desto tjockare blir dina fudgisar. Låt svalna och ställ i kylskåpet i ca. 1 h. Skär den i fyrkanter eller valfri form. Jag ångrar jag inte gjorde stjärnor.. EAT & ENJOY.

Jay

Fastän jag har evakuerat Helsingborg den här helgen till min favoritstad Göteborg, utan internet (detta är förinställt) är jag 100% säker på att Helsingborgs representant mr. Smith, kommer vinna hela idol i Stockholm ikväll. Jag kommer nog inte personligen kunna se finalen, men behövs det? Jag tror inte att finalen har varit så självklart avgjord som den är nu... Om inte en väldigt stark vote-for-the-worst grupp påverkar svenska folket! Man vet aldrig, den är väldigt stark i USA :)

Osminkat är också vackert

Jag går mer osminkad än vad jag går sminkad nuförtiden. Det är jätteskönt! Jag hoppas att jag kan stabilisera min hud igen så det ända jag behöver göra är att gå upp, klä på mig, äta, borsta tänderna och håret innan jag lämnar huset. Hade jag sagt till mig själv för några år sedan att jag skulle naturligt gå på stan, träffa vänner, jobba, ha möten osminkad hade jag brustit ut i gapskratt.

Jag är 19 år, men tänker ändå använda uttrycket: Jag var ung och dum. Jag var ung och utseendefixerad. Jag hatade mitt utseende. Jag hatade mina stora blåa ögon. Jag hatade min hårfärg. Jag hatade mina små bröst. Jag hatade tillochmed min vita hy. Varenda cell i min kropp skrek om en förbättring. Detta ledde till att jag lyckades missfärga håret till orange. Jag satte i bruna färgade linser som gjorde att mina ögon började producera en gulaktig rinnande sörja. Jag köpte super push up BH och silikon inlägg. Jag smällde på mängder med brun utan sol vilket jag och mina vänner tyckte var jättesnyggt, fastän vi såg ut som apelsiner.

Det är sjukt hur långt unga kvinnor kan gå för skönhetsideal. Jag känner till många som har plastikopererat sig innan de fyllt 20 år. Det är lite sjukt, enligt mig. Jag har vänner som sover med smink när de träffar en ny kille för de känner sig fula på morgonen.. Det som också är helt ofattbart för mig är att nästan hela min vänskapskrets solar solarium. Jag förstår inte hur vissa av mina intelligenta vänner kan riskera cancer för samhällets skönhetsideal. Jag förstår inte hur de kan tänka: "äh det händer aldrig mig" när deras vän (jag) gjorde exakt den tanken, tog en medicin-tablett och blev sjukhusbunden? Herregud.. Jag är rädd för att förlora vissa av mina nära vänner i hudcancer om några decennier. Usch! Kvinnor svälter sig själva vilket tidningar har uppmärksammat. Det tycker jag är bra att modeindustrin kritiskt granskas. Jag har träffat modeller i New York som försöker slå igenom och ser ut som ett svältande barn i Afrika. Detta ska då vara "snyggt". Samtidigt blir jag lite upprörd över tidningarnas anti-smalhet ibland. Jag vet inte hur många artiklar jag har läst om att kurviga och lite mer mulliga kvinnor är de vackraste i världen. Här står jag, naturligt smal, inte accepterad någonstans. I modeindustrin är jag för tjock och i verkliga världen är jag för smal. Vilket jag får höra i princip hela tiden. Alltid är det någon (ursäkta ordvalet) jävel som ska påpeka min vikt om jag inte vill äta för jag är mätt. Jag hör folk säga till mig att om jag går ner mer i vikt kommer jag försvinna. Jag kan inte gå upp i vikt. Jag ser ut såhär och jag accepterar det. Jag hoppas bara att jag kan gå en månad utan att få spydiga kommentarer om hur smal jag är. Jag behöver aldrig tänka på min vikt. Jag kan fokusera på mängder av mat! Jag älskar äta. Finns det något mer njutningsfullt här i livet? Jag kan bara tänka på ett fåtal saker.

Jag tror mycket av min mognad i att landa i mitt naturliga utseende är tack vare min familj och mina manliga kompisar. Mamma och pappa har aldrig sagt till oss barn att vi borde sminka oss innan vi går utanför dörren. Mamma brukar själv gå osminkad. De fokuserar på den inre skönheten istället vilket jag är tacksam över. De tycker jag är vacker naturlig. Likaså vissa av mina killkompisar. Jag fick sminkborttagningsmedel av en av mina vänner i present förra året. Han tycker inte man behöver vara fixad för en tvspelsnatt. Hur underbart är inte det? Genom mina föräldrars uppmuntran kombinerat med mina fantastiska män har jag lyckas gå ifrån det hårda utseendeidealet som finns där ute mot unga kvinnor.

Missta mig inte, jag älskar smink. Jag älskar att experimentera med färger för att se resultatet. Det är ändå en skillnad på ett intresse och ett tvång. Jag är bara tacksam över att jag inte behöver fixa mig i 30 min på morgonen utan kan sova 20 min längre, och ändå känna mig vacker under dagen. Jag hoppas att alla tjejer kan uppnå det här stadie. Det är befriande. Tro mig. Man slipper tillochmed se ut som en apelsin.

Uttråkad?

Gör som jag - nörda Wikileaks! Jag tycker US and A är lite väl patetiska med att terroriststämpla Assange som nu sitter i Storbritannien häktad. Han är rädd för att komma till Sverige, rädslan att bli utlämnad till USA efter rättegången. Om Sverige lämnar ut honom till USA, vilket jag verkligen inte tror, då anser jag att det är riktigt pinsamt att vara svensk. Det ska bli väldigt intressant att följa vad som fortsätter. För övrigt tyckte jag det var KLOCKRENT att de cyber-krigade ner Mastercard och Visa's hemsidor. Det var bara en tidsfråga innan Wikileaks inträffade, i det tekniska samhället vi lever i kombinerat med politikens rävspel. Jag gillar att det är yttrandefriheten mot världens stormakter. Vissa saker som har kommit fram har chockerat mig. Hur är det möjligt tänker man? Hur fungerar vår värld egentligen? Varför är just USA världens stormakt? (..)

Vad lär vi oss av det här? Prata inte skit bakom ryggen. För eller senare smyger sanningen fram.

http://213.251.145.96/

Rehabilitering

Vissa dagar är evighetsdagar för mig. De verkar aldrig ta slut. Det är precis som om man lever i ett vakum, där hålet vid luft är för litet för att ens kunna ta ett andetag.

Jag gillar inte evigheten. Jag gillar när det går snabbt och effektivt. Jag gillade inte den här dagen och jag stod precis och inspekterade mig själv i spegeln. Jag gillar inte den här behandlingen. Det här med mina organ är en evighetsrecovery, som det känns nu. När man får en friskförklaring av doktorn, lämnar sjukvården en där. Ödelaggd med en kropp som är i total kaos. Mina njurar kanske inte bryts ner men den rubbade hela min kropp i obalans. Här står jag idag, precis som jag stod för tre år sedan. Då hade jag inte fått njursvikt än och jag var frisk. Jag såg frisk ut. Nu, står jag idag, inspekterar mig i spegeln. Jag ser blek ut. Jag är för smal. Jag har fått två ärr från finnar och mitt hår är sprött. För en sekund började tårar bränna i ögonlocken. Jag känner knappt igen mig själv. Är detta verkligen jag?

När jag känner att bristningssekunden är nära, gör mitt psyke en helomvändning. Jag minns när vi åkte in till sjukhuset och jag fick beskedet att jag skulle läggas in på övervakning. De satte en dropp i armen på mig och mamma låg bredvid. Jag fick panik innan jag skulle sova. Vad hände? Ena sekunden har man ont i magen och i andra ligger man inlagd på sjukhuset med en slang i armen och dessutom har jag fobi för sprutor. Jag grät. Jag minns specifikt en morgon då jag fick min första permission att åka hem över natten. Jag satt i bilen och kollade ut över ett soligt Helsingborg. Jag såg tre ungdomar gå över gatan och kände en stark avundsjuka. De fick leva sitt liv hur de ville, medan jag var tvungen att bli instängd i ett sjukhusrum där jag inte ens fick gå på toaletten ifred. Jag blev störd mitt i natten av blodtryck och blodprov. Jag grät. Jag kände mig som en maskin. När jag såg på mig i speglen på sjukhuset, var det precis samma känsla. Är detta verkligen jag?

Jag brukar påminna mig själv om den avundsjukan när jag går igenom behandling för behandling, ihopp om att den här ska fungera. Nu kommer jag äntligen bli fri från alla skit biverkningar! Jag tänker på vilken lyx jag har att jag får lov att äta mat istället för att gå runt med en droppställning. Jag kan lämna huset. Jag kan tillochmed gå på toaletten ifred!! Förstår ni vilken lyx det är? Att bara överhuvudtaget vakna, äta, duscha, promenera, socialt liv osv? Att ens kropp orkar gå en promenad. Det är fantastiskt. Det är fantastiskt att leva livet utanför sjukhusväggarna. Jag var inte inlagd-inlagd så överdrivet länge, men jag tycker att all borde skänka en tanke åt de patienter som är inlagda på sjukhus året om.

Nu klarade jag mig "lindrigt" undan. Risken fanns att jag var tvungen att bli homie med sjukhuset under resten av mitt liv. Istället för jag gå runt som en liten pinne som ser helt slutpumpad ut. Det är väl därför jag blir sur på vänner som inte har insett det jag inte insåg. Jag ser folk röka i ung ålder eller supa sig fulla näst intill varje dag. Jag hör vänner som har sex oskyddat utan ens frågat partnern om han/hon är testad. Jag vet inte hur många jag känner som får magsår, stressar sig in i det sista och pushar sig själva till nästan bristningsgränsen. Jag känner människor som äter tabletter efter tabletter. Och tro mig, det är inte roligt att experimentera med stora organ i kroppen. Rehabiliteringen är lång och energikrävande. Jag har fått lära mig den hårda vägen. Vi är inte odödliga. Ta hand om er.

Jobb, jobbeli, jobb.

Här är jag på lagret. Helt spontant. Mitt liv den här kommande veckan är rättså.. hektisk.. Vanlig? Tidsbrist. Tillochmed det här inlägget är tidsinställt. Ultra update för resterande veckan:

- Jag jobbar idag, marknadsassistent, fram till 17.00. Passar barn mellan 18.00-20.00. Greys Anatomy (Icke att glömma)
-Imorgon ska jag jobba till 17 och samtidigt smita in ett litet avslutande telefonmöte med min livscoach. Jag lyckades glömma bort förra telefonmötet när jag gick runt och smittade ner hela familjen. Det var lite skämmigt må jag påstå att med hes röst ringa till en telefonsvarare och säga: "FÖRLÅT FÖRLÅT FÖRLÅT FÖRLÅT." Jag vill även bygga en minst 2 meter hög snögubbe.
- Fredag innebär springa runt som en duracellkanin på stan med ärenden och möte samt förhoppningsvis åka till Göteborg. Där ska jag koppla av fullständigt utan internet och mobil. Kanske inte fullständigt. Under helgen ska jag skriva uppsatser till universitetsansökningar.
- Lördag i Göteborg. En kombination av Julmys på Liseberg och uppsatser.
- Söndag blir det träffa släkten, dansuppvisning maybe och sedan fira min fina väns 19 års dag i Ramlösa.

Åh, jag har så mycket att berättaaaaaaaaaaaaaaaa. Om allt mellan himmel och jord. Varje kväll sitter jag och nördar Wikileaksnyheter samt gör lite fina surprises. Vad det är kan jag inte säga, än...

Skånsk och o-dansk

Mina puppyeyes.
Jag har lite dåligt samvete. Jag bor i Skåne och förstår inte danska. När man bor nära Danmark, kommer danskan naturligt vardagen. Det är vanligare att höra grannspråket än att det snöar i Helsingborg. Jag vill väldigt gärna förstå för det är ett fint språk.

Det roligaste är att eftersom språken är ganska lika, envisas båda parter att prata på sina modersmål. Jag har erfarenhet av missförstånd med det danska språket. För att undvika det här börjar jag alltid tala engelska med bred amerikansk dialekt i ett tappert försök att lura den danska personen att jag inte alls är från Sverige. Den taktiken fungerar inte. Det är svårt att spela osvensk när man är 1,76 cm lång, blåögd och naturligt blont hår. Detta resulterar i att jag börjar på engelska och får ett svar på danska. Efter ha sagt "va?" ett tiotal gånger kan man inte säga "va" en gång till. Jag kan heller inte säga att jag inte förstår, då kan det uppstå konflikt. "Hvad mener du ikke forstår? Du er skånske" Jag brukar stå då med puppyeyes som säger förlåt, ert språk är komplicerat. Efter det sista "va", säger jag: "JAAAHAAA. Nu förstår jag. Tack så mycket för hjälpen" Sedan går jag som ett stort frågetecken innan jag frågar nästa danska person.

Den klassiska historien som mina föräldrar älskar att berätta för gäster är när jag och min vän Clara skulle beställa på Mc Donalds i Köpenhamn. Båda två har ganska svårt med danskan. Innan vi gick in på Mc Donalds bestämde vi oss för att säga exakt allting, allting som går att få som tillbehör för att undvika att få några som helst frågor från kassören. Tillslut gick vi in och kom längst fram i kön. Jag tog ett andetag och sa:
Hej-vi-skulle-vilja-ha-två-bigmac-och-company-menyer-med-coca-cola-pommes-ketchup-ingen-plus-meny-nej-vi-vill-inte-heller-ha-minimorötter-och-det-var-exakt-allt-det-vi-vill-ha.
Killen i kassan svarade med: ye.
Jag var stolt. YES. Jag klarade kommunicera på danska/svenska. Jag är bäst. Killen i kassan kom tillbaka och fyllde brickan med hela beställningen, och sa: "Ströbröd?"
Ströbröd, tänkte jag, sen när har man ströbröd till Big Mac? De har iförsig lite annorlunda matvanor i Danmark, som att deras korv är röd och heter pölse. Jag tänkte lösa situationen lite snyggt och svarade med ett: NEJ.
Killen upprepade: Ströbröd!
Jag: Nej!
Killen, i en lite mer irriterad ton: Ströbröd.
Jag, i en liknande irriterande ton: Nej, jag vill inte ha ströbröd på min hamburgare.
Killen kollade på mig precis som jag var E.T. Han fick en snilleblixt och blev genast lugnare. Han pekade på priset. Det visade sig att danskar inte alls har ströbröd till Big Mac, utan han sa ett flertal gånger bara priset.

En vacker dag ska jag klara av att ha en konversation på svenska-danska. Denna dagen är inte idag, då jag precis använde google translate för att översätta ett danskt mejl.. Inte bra. Jag tröstar mig med att man lär sig språk bäst genom att prata med människor, istället för att plugga grammantik. Dessutom får man en massa roliga språk-missförstånd-historier, vilket man inte får av en bok. Jag studerade faktiskt danska 1 år på gymnasiet men blev väldigt besviken. Det ordet jag kunde väldigt bra sa min danska lärare att ingen använder det i Danmark. Det är gammeldanska att säga: DAVS! (Hej!) Jag säger det ändå. Davs Davs. Socialt. Charmerande härlig hälsningsfras. Det här säger jag i princip till varje dansk jag träffar (med risk för stavfel): Davs. Jeg hedder Tove og her er 19 år gammel. På fritiden gåer jeg i byen og er med mine vaenner. Det er meget dejligt... Min bedste hedder Sonja og hon er söd. Jeg har 2 söstre, de hedder Julia og Elinor. Elinor bor ikke hjemme, hon boer i New York. Meget dejligt! Jeg kommer fra Helsingborg. (BRA FRAS ATT KUNNA, MEGET DEJLIGT OCH DAVS!) Eh förresten, det jag ville fråga - var ligger centralstationen?

Min fina p

Det är en betryggande känsla att ha någon som kan göra kullerbytta på den kinesiska muren med. Någon som kan av misstag nästan hamna på en strippklubb i Berlin eller vakna 7 på morgonen och begära vatten på hotellrummet. En person som vill med glädje lära sig Single Ladies dansen endast för vi är single ladies och kan styla varje gång pressbyrån spelar låten. En kompis som står bredvid dig och gör Disco-Kjelles knäryck i alla länder eller som gör en krigsdans mitt på dansgolvet på en av New Yorks exklusiva nattklubbar. En själsfrände som kommer demonstrera den egyptiska hajen på ett spa i danmark. En älskad vän som har funnits där genom sjukdomar som rbp, delar likadan humor och peppar när tårarna kommer utan att skicka peppar. En kamrat som leker osama på ett plan som avgår från JFK. En p som är expert på att starta the dot effect, ett begrepp vi själva uppfunnit, på internet och tillsammans har vi tillochmed skrivit en låt. En bästa vän vars närvaro gör en lycklig. Alla borde ha en p i sitt liv men om jag delade med mig av min bästa vän, så hade hon inte haft så mycket tid att vara med mig. Och vem ska jag då göra koalan på? Hon är nu på en fancy UGL kurs tillsammans med 40+are som snart kommer bli CEO's. Jeg sekner dig jeeeteeeemycke. Åh. Vi två är fabulous tillsammans. Kocam cie, dobre, koffki, dobranoc, poleche, sto lat!

achmed

ye

Jag gör ingenting överhuvudtaget

Det som jag blir förbannad på är personer som säger till mig att jag inte gör någonting. Marknadsassistent, barnvakt, ansöker till de tuffaste businessskolor i Europa samt eventuellt startar ett litet fint hobbyföretag på fritiden. Med detta försöker jag ha ett socialt liv, vilket tar mycket stryk, och dessutom går runt med biverkningar. Det kanske bara är jag, men gör inte jag ganska mycket? De övriga ungdomarna i min ålder kanske är superman och gör saker dygnet runt. Jag sover faktiskt 8 timmar/natt. Jag har inget emot att hjälpa personer men att ha det som argument, att jag inte gör någonting och därför ska jag hjälpa till, är bara skrattretande.

Jag vet. Jag är en sådan person som inte gör någonting. Det jag blir mest förbannad på är mig själv som tar åt mig, skapar en inre stress vilket orsakar att mina biverkningar blir ännu sämre. Min prioritet för tillfället är att komma in på en skola, skaffa pengar och åka iväg någonstans där jag kan hitta människor som ser mig. Som verkligen ser vad jag gör om dagarna och inte automatiskt drar slutsatser. Bara för jag inte går runt varje dag och berättar vad jag gör så betyder inte det att jag inte gör någonting. Nu för det fan ta mig, ursäkta språket, vara nog. Jag måste inse att jag kan få nobelpriset, men ändå kommer vissa personer ha åsikter om att den där Tove, hon går bara runt och drar hela dagarna. Det är bara sådan jag är. En soffpotatis. Ellerhur?

Nu ska jag åka ner till stan och köpa julklappar för att sedan ha möte. Aka. Inte göra någonting.

Glöggmys

Glögg och omtanke hör till julen. Vi samlades några väninnor hemma hos Linnea som hade satsat på en riktigt fin och mysig glöggfest med julgodis och glögg. Vi provade olika smaker. Mina favoriter bland annat vilket är blossa lingon och IKEA's alkoholfria vit äppelglögg. Det bjöds även på den traditionella glöggen, traditionella starkvins glöggen och en glögg till. Den äckligaste drycken som -bokstavligen- misshandlade mina smaklökar, även kallad årets glögg = Blossa Saffran. Den var så vidrig. Smakade som en blandning av vodka, jäst och saffran. Fruktansvärd. Herregud. Jag fick shotta min, efter 10 minuters velande, för att ens kunna säga att jag har druckit ett glas av årets glögg. Min bästa vän demonstrerar fint på bilden hur äcklig den är. Så ser man ut när man har druckit den!

Det var väldigt roligt att prova den, vi skrattade åt varandra när vi kämpade med saffranvodkaskiten. Jag har även hunnit med en glöggfest till idag, där det bjöds på mat. Jag älskar att gå runt till folk och äta. Det är då man vet att man lever det goda livet. Sedan dessutom har jag varit på akuten och i en mataffär. Claras lillebror har lyckas skaffa sig tre stygn i huvudet. Aj. Han såg helt oberörd ut i akutrummet, precis som om han satt och spelade tvspel. Vissa människor har bra nerver! Det var en väldigt trevlig dag med trevliga vänner, tack. :)

Spontane Fredrik

http://spontanefredrik.tumblr.com/
En av de bästa bloggarna i Sverige för tillfället.

With or without you

Jag vet inte vad det är med mig. Jag kan inte se på det här klippet utan att börja gråta. Det är definitionen av scennärvaro.

Text sms

Hey fabulous girl, here i am, living a fabulous life in London. I've stopped hanging with people. I'm hanging with fabulous instead, so... when are we having our catch up over a glas of champagne? Its a fabulous honour for me to call you my fabulous friend. Did I say you are fabulous? I am too, btw. We fit together like fabulous people. Lol. How fabulous. Skype is such a fabulous invention, lets talk soon. I got some fabulous news. Love your fabulous blog btw. Say hi to your fabulous readers how fabulous life can be!

Så.. Min fabulous vän säger hej!

Örhängetillverkning?

Detta är ett örhänge som jag har gjort heeeelt, alldeeeeles, individueeellt själv! Jag har verkligen fått en grej på hjärnan att ha ett stort örhänge i ena örat. Tänkte göra några fler, fotografera dem ordentligt och lägga upp här på bloggen. Det blir kanske efter jul eller efter nyår. Jag har fått förfrågningar om att sälja örhängen av helt okända kvinnor på stan. De är folk som har gått fram och frågat var jag köpt mina örhängen. Hoho. Det är roligt, men känner då att jag måste komma fram till några vettiga smycken först innan jag börjar med min hobbyverksamhet. Haha! Det kommer mest vara en kul grej på sidan om livet tänkte jag skriva. Nej, helt ärligt, jag får se. Det är en idé. Nu ska jag ta en ruta i min chokladkalender, godmorgon!

En helt vanlig fredagskväll hemma hos mig

Mamma och Julia sitter och konverserar framför Idol. Mamma påpekade att Josefin Crawforrd i tvrutan var lite töntig.

Julia: Säg inte så. Hon är bäst.
Mamma: För det första, mamma är bäst. Det lärde du dig när du var liten. När du och Tove var små så tyckte ni mamma är bäst.
Julia: Jag har inget liv utan Vakna med the voice.
Mamma: Du hade inte haft ett liv om det inte vore för mig!

Folk undrar hur jag har fått mina knäckande och klockrena kommentarer ifrån. Det är från mamma!

Albion

En av mina absoluta favoritlåtar. En "gammal" klassiker med Pete Doherty. Den är så operfekt att den blir näst intill perfektion. Jag är fortfarande krasslig så spenderar kvällen i mitt rum med Doherty och oändlig kreativitet med pärlor och färg. Canvasdukar och en yrsel pga överkonsumption av doft. Tänkte tömma mina sinnen på alla tankar i huvudet med hjälp av kreatitivet. Efteråt ska jag sätta igång med mina universitetsansökningar. Just nu ser Paris väldigt ljust ut men även några andra länder i Europa. Pariis ma cheriiee. Äh, låter bättre i verkligheten.

Kamphundar vs fluffiga kaniner?

Det finns inget värre än stora och aggressiva hundar såsom dobberman och rottweilar. Jag förstår inte varför människor skaffar kamphundar till sällskapsdjur. USCH. Hade inte en rottweiler varit kopplad idag så hade min vovve varit söndersliten. Det ända ägaren sa efter jag skällt ut honom var: "Oj. Han brukar inte hugga. Din hund såg nog ut som en kanin". Då blev jag ännu mer förbannad. Den äckliga varelse som vill skada den här lilla söta fluffbollen måste vara seriöst hjärnskadad. Danmark har förbjudit kamphundar. När ska Sverige förbjuda dem? Kommer min hund bli mördad av äckelhundar innan en lag tillkommer? Och VARFÖR är inte alla dessa hundar kopplade? Jag blir så arg på sånt här. Hugo skadar inte en fluga och kan inte hjälpa att han ser ut som en mumsig, vit kanin! Kolla på honom, han har ju ingen chans. Han hoppar bara runt i snön och leker lite med sin reflexväst. Jag har nog den sötaste hunden i världen och ingen mördarmaskin ska hugga tag i min bebis!!!

Serious shades


Strike a pose

Jag måste vara ärlig. När jag tar bilder på mig själv, tar jag inte ett tiotal snygga bilder och väljer ut vilken som är finast. Jag tar en bild på mig där jag ser normal ut sedan tar jag nog ett tiotal där jag ser ut såhär. Efteråt sitter jag i min säng och skrattar åt hur ful jag kan bli. Jag är väldigt bra på att underhålla mig själv. Dessutom blir semesterbilderna tusen gånger roligare. Här är jag och min lillasyster precis innan en lysning innan bröllop i Turkiet. Charmigt!

Hej mitt vinterland, du kan dö.

"Maybe some women aren't meant to be tamed. Maybe they're supposed to run wild until they find someone - just as wild - to run with." - Carrie Bradshaw

Jag kan inte sova. Magont och alldeles för många tankar som snurrar i mitt huvud. Jag var ute och gick idag. Min kropp var och är för tillfället svag. Minusgraderna dödade mig inte utan spräckte min läpp. Mina fötter var is som bidrog till en klumpig gångstil. Jag gick som en alkoholist, inpackad som en eskimå och min kropp som jag indirekt misshandlade. Den behövde slå tillbaka mot kylan och dessutom bakterierna i kroppen. När det gjorde ont att andas gav jag upp. Mina blodiga läppar och frysta fötter gav efter. Vintern är här och marken är snötäckt. Istället för att kolla ner i marken, tittade jag upp och bemöttes av en glittrande vintervärld. Det var så fint. Snön glittrade på taken, på marken, under gatulampornas belysning. Det är stjärnklart ute inatt och jag mötte inte en enda människa. Alla var inomhus och spenderade kvalitetstid hos sina nära och kära. Jag började tänka på min framtid. Tänk att om ett halvår är jag kanske påväg igen. Redo att bygga upp ett helt nytt liv i en helt ny stad. Det slog mig att jag kanske kommer att börja mitt vuxenliv helt ensam. Det känns lite tråkigt. Spännande. Roligt. Intressant. Ensamt. Jag kollade på ett sex and the city avsnitt där Carrie avsluta episoden med citatet ovan. Jag tror det stämmer in på mig. Jag kommer alltid få idéer i huvudet. Jag behöver bara hitta någon som är lika kreativ som vill följa med mig och mina upptåg i livet. Så länge, har jag vänner i alla städer över hela världen. Vissa har jag redan träffat och de flesta har jag inte ens stött på i mitt liv. Tänk så många människors vägar som har korsat med min och tänk så många jag inte ens kommer träffa under mitt liv. Det var då ensamheten började frysa i kölden. Den kan vara där ute och dö inatt. I de jävla minusgraderna. Förlåt alla norrlänningar och vinter-älskare, oavsett hur vackert det är på vintern så hatar jag den hänsynslösa kölden.

.

.

RSS 2.0