First day of school

Parsons är världens bästa designskola.
Lektionerna är därmed väldigt design-inriktade och helt underbara om man har intresset för design inom sig! Eleverna kombinerat med lärarna har en väldig passion för form, färger, bild, konsthistoria osv. Passion for fashion. Haha.

Död i New York

Jag är så chockad att jag inte ens vet hur jag ska reagera. Världen står stilla. Allt runtomkring mig är som ett enda stort sken av färger, ljud och människor.

Jag har varit på ett brunch-party downtown. Det var trevligt. Träffade lite svenskar, känns konstigt att prata svenska med någon här i New York.  Efteråt så gick jag och min syster och jag gick åt skilda håll. Hon skulle möta upp några vänner och jag skulle åka hem med tunnelbanan. Det var väldigt varmt inne på tunnelbanan. Många otåliga människor kollade på klockan och muttrade för sig själva. En gammal man satt och spelade gitarr. Några gav pengar till honom, andra himlade med blicken. Stämningen var otålig. Fem meter framför mig stod en man i 30 års åldern bakåtlutad mot en stolpe. Vi fick ögonkontakt. Hans ögonglobar var svarta. Jag antar att han hade rökt på något. Min blick vandrade vidare i folkvimlet samtidigt som min ipod bytade låt. Jag kollade ner och kände att någon sökte mina ögon. Det var samma man, fast nu vinglade han till lite. Jag gav honom ett litet leende som han besvarade innan han kollade ner i marken. Ett tunnelbana-tåg körde förbi på andra sidan och natuligt föll mina ögon på tåget medans jag tänkte på att jag borde kolla upp var mina lektioner är imorgon.

Sedan hände allting så snabbt. I ögonvrån såg jag mannen falla omkull. Någon utropade: "OH MY GOD". Gitarristen slutade spela. Någon annan skrek: "CALL THE AMBULANCE". Jag gav personen som skrek min telefon. En man sprang fram, antagligen doktor, och började utföra första hjälpen på den livlösa kroppen. Saliv rann från den 30-åriga mannens mun och hans ögon var tomma.

Tåget kom och folk hoppade på och av. Vissa som hoppade av försökte se vad som hände. Det hade bildats en cirkel runtomkring kroppen och doktorn. Det kändes som att hela världen cirkulerade runt den här händelsen. När ambulansen väl kom var det försent. Mannen dog på den varma tunnelbanestationen. Förmodligen av en överdos.

Jag kunde inte röra mig. Mina fötter stod helt stilla och kändes som bly. Efter att kroppen hade lyfts bort och ut ur stationen med ambulansmännen kom det fram en man till mig och frågade om jag var okej. Han gav mig ett visitkort. Psykolog. Då kom tåget. Jag tog emot kortet, sa thank you och hoppade på tåget. Människorna på tåget var fullt omedvetna om händelsen. Ett par satt och pussades. Några vänner skrattade åt sin kompis som tränade armarna genom att dra sig upp och ner på stången vid taket, andra stod i sin egna lilla värld. Jag missade min station och hoppade av på Grand Central. Slängde visitkortet i en papperskorg och började gå hemåt.

Jag var den sista mänskliga kontakten den här mannen hade i sitt liv. Jag visste inte vad jag skulle ta vägen med mig själv så jag gick in i en mataffär och handlade ägg. Hela tiden tänkte jag: "Jag är för ung för sånt här. Flytta hemifrån till en helt nytt land och språk är omtumlande nog. Jag vill inte plugga, eller jo det vill jag, men jag vet inte och nu ska människor dö också." Förvirrande tankar. Jag blev så arg på New York. New York som stad har inte förändrats något. Staden är precis likadan som den var igår. Egentligen vill jag bara åka någonstans, gömma mig och intala mig själv att det här aldrig har hänt. Men det har hänt. Verklighet är fakta och jag kommer väl alltid se den här dagen som dagen en man dog framför mig. Inte som dagen jag är nervös för att min skola börjar imorgon utan dagen som fick mig att inse hur obetydelsefullt en vanlig människas liv är i en storstad. Jag vet inte hur jag ska känna. Jag vet inte hur jag ska reagera. Jag vet inte vad jag vill. Jag vet ingenting. Absolut ingenting mer än den här tomma blicken som stirrar rakt igenom mig ut i intet.

Jag ber er alla som läser min blogg att ta en tyst minut för den här okända mannen. Ta aldrig droger i någon form och börja uppskatta livet! Jag ska väl äta mina ägg nu, ta en lång dusch och låta alla dessa förvirrade tankar låta flyga runt ett tag så jag kan vakna upp imorgon. Vakna och vara redo för min första skoldag.

Troligen New Yorks äckligaste videoinlägg

Det här med videoinlägg kanske inte är min grej.. Känns mycket bättre att skriva i ett skabbigt skick och lägga in en snygg bild istället, ha-ha. Det sägs att första intrycket är allt - jag sitter osminkad med fettigt hår och skadar mig genom att tappa jordnötsmörburken på mitt variga myggbett!

Saknade lillasyster

När jag vaknade imorse så hade jag lust att hoppa i min lillasysters säng och vara en allmänt irriterand och överenergisk storasyster. Verkligheten kom ifatt mig och jag insåg att min lilla bullis finns på andra sidan Atlanten. Då var det inte lika roligt längre. Jag får träna mycket de här månaderna innan jul för just nu är min fyra år yngre syster starkare än mig. Hon är awesome. Vi delar samma humor. Jag brukar även försöka tvinga henne att baka chokladbollar till mig. Det fungerar 3/5 av gångerna. New York är roligt men.. Åh, som jag saknar dig Julia!

Bryant Park film festival

En mysig sak med New York är att det finns alltid arrangemang i staden. Varje måndag hela sommaren så har Bryant Park haft filmvisning med gamla klassiker. Jag och systern gick dit för att se den sista filmvisningen i måndags. Filmer var Bonnie and Clyde. Visst, gamla filmer har en charm, men vi gav upp efter en halvtimme in i filmen. Pang pang-råna banker-tema. Nog om filmen, själva konceptet med att ha filmvisningar för allmänheten i parker är helt klockrent. Som drive-in bio fast walk-in bio. Det är uppskattat av invånarna i alla samhällsklasser. Alla var där, från uteliggare till wall-street bank gubbar. Ett väldigt fint sätt att samlas på.

Goodmorning Manhattan

Solen skiner. Klockan är 11.00. Jag är vaken, eller det kan definieras, jag har öppnat ögonen och satt mig upp i sängen. Det är inte ofta i livet jag får valmöjligheten att spendera sin lördag precis hur jag vill. Mitt sommarlov tar härmed slut den här helgen. Sedan blir det, enligt skolans föreläsningar, 7 timmars läxor för varje ämne. Jag kommer att ha 6 olika ämnen. 6*7=42 timmar. Ungefär 16 skoltimmar i veckan med lektioner. 16+42=58 timmar/veckan. Låt säga att man sover 8 timmar/natt. Jag är då vaken 112 timmar/veckan. Alltså kommer jag att studera ungefär 52% av tiden jag är vaken på under en vecka. Det blir ca. 870 timmar med studier tills vinterlovet börjar. Sammanfattningsvis: jag kommer att vara proppad med design-kunskaper när jag hälsar på i Sverige.

Facebook minnen från Sverige

Fredagkväll i New York. Jag befinner mig i staden som aldrig sover. Staden där möjligheterna föds innan dem växer upp i världen. En väldigt högljudd stad. En fredagskväll i New York kan resultera i mingla med kändisar, dricka champagne på någon VIP avdelning på en nattklubb, träffa personligheter som man trodde bara existerade i filmer och låta sig själv vara en del av stadens alla färger.

Jag avböjer mitt medverkande och existens i nattens vimmel. Istället sitter jag, trött, med ett varmt hjärta i en tom lägenhet. Jag känner mig inte ensam. Jag har precis bläddrat igenom 263 bilder på facebook. 263 bilder som jag är taggad på tillsammans med min bästa vän. 263 minnen av skratt, galenskaper och värme. Fastän jag flyttar till andra sidan Atlanten så kommer alltid mina nära och kära finnas med mig i form av minnen, kärlek och glädje. Jag har väldigt tur över att jag har fått uppleva en djup vänskap fastän jag bara är 18 år. Jag vill inte dedikera det här inlägget till New York, utan till min bästa vän, som har gjort min fredagskväll helt underbar fastän hon ligger och sover just nu. Genom att kolla på dessa bilder, känner jag mig väldigt lycklig. Jag är glad och stolt över att hon är min bästa vän. Jag är henne evigt tacksam över att hon loggar in på mitt spotify konto så jag kan ha tillgång till all världens musik i mer än 14 dagar. I love you p.

Vitt mingelparty högst upp i en skyskrapa

Bild från igårkväll. Attica är ett exklusivt medlemsnätverk i NY där businessmän och kvinnor träffar varandra och utbyter kontakter. Jag, med mina 18 år, var den garanterat yngsta på stället. Jag minglade runt med personer som lika gärna kunde ha varit mina föräldrar eller mor och farföräldrar. Alla blev lika chockade när jag berättade att jag precis har tagit studenten och ska börja på college. Majoriteten där inne hade gått ut college innan jag föddes, haha. Det var en upplevelse och på köpet så har lilla jag blivit en medlem i Attica. Med lilla refererar jag till min ålder och definitivt inte längden. Med mina 1.76 cm är jag som Mount Everest tillskillnad från de flesta tjejer i USA som är >1.65 cm. Fotografer från olika event-hemsidor samt tidningar gick runt och klickade som paparazzis. Idag är jag väldigt trött och solen skiner i NY. Ska ner till affären för att se om de rear ut Ben and Jerrys för 2 dollar. :) Kanske tar en promenad och kikar runt i affärer vid Harold Square. En fin och tröttig fredagskväll. Så sjukt livet kan vara, jag kan inte sluta att föreställa mig hur min torsdagskväll hade sett ut om jag hade bott kvar i Helsingborg. Förmodligen insvept i ett täcke och sett på TV. Istället befann jag mig högst upp i en skyskrapa och diskuterade allt mellan USA's politik, reklam till tredje världen med lyckade företagare i NY. Allt känns så vuxet. Alla berättade för mig att första året på college är väldigt känslomässigt, roligt, galet, jobbigt och spännande! Vi får se. . Första skoldagen på måndag!

Matisse, Picasso och White Party

MoMa var en succé som vanligt. Att kunna strosa runt bland Picasso och Matisse's verk är något speciellt. Att vara en student på New School innebär att man får gratis inträde. På väg hem från MoMa såg jag och min syster en väldigt komisk syn som vi tappert försökte fotografera diskret på gatan. Bilden gick sådär att ta. En hel familj, 5 personer, hade likadana I <3 NY tröjor på sig. Snacka om matchning. Ska kanske köpa lite tröjor till mamma, pappa och lillasystern i julklapp? De kan gå runt och matcha varandra i Helsingborg. Ha-ha-ha.

Klockan 8 p.m ska jag och systern till ett White Party. Det är min syster som har kontakten och hon lyckades att få med mig också. Jag har aldrig varit på ett helt vitt party eller minglat runt på ett tak på en skyskrapa. Ska man göra något för första gången så ska man göra det ordentligt. Jag gör det på Manhattan, inskriven på en exklusiv gästlista. Livet som student är väldigt varierande. På dagarna är det budget som gäller och på nätterna minglar man runt på exklusiva events.

Chicken over Rice

Jag älskar New York. Jag älskar att man kan få en hel måltid från ett litet stånd mitt på gatan för 4 dollar. Chicken over rice! Alla måste prova det. Killen som säljer det vid lägenheten driver alltid med en. Idag försökte han lura mig att han skulle hälla på lök och hot sauce. Jag inspireras av människor som försöker göra det roligt för sig i vardagen. Det är dem som gör min dag.

Min skola börjar på måndag. När min sista lektion slutar, 17.45, så kommer jag att komma hem till lägenheten och bemötas av min fina vän Johanna! Yay. Hon är min sleepover gäst för en natt innan hon beger sig till sitt Princetion college. Skola och Johanna på samma dag. Jag gillar redan måndag.

Min säl

I New York är det extraordinära det vardagliga. Bakom varje gatuhörn kan det pågå en häpnadsväckande händelse och lokalbefolkningen reagerar inte. Kändisar går på gatorna tillsammans med alla andra. Ingen berörs. På Manhattan bor det ungefär lika många personer som det gör i hela Sverige. På gatorna går alltid folk, dygnet runt, folk har alltid någon stans att ta vägen. Det är sällan man stöter på någon som står och omfamnar gatulamporna, skyskrapornas skönhet och de tutande brandbilarna som kommer stup i kvarten. Det är väldigt enkelt att peka ut turister. Turister förvånas över det extraordinära, de stannar upp på gatorna och har kurs mot turistattraktionerna. New Yorkers är trevliga. De smälter in i staden och har en takt när de går som gör att allt flyter på trottoarerna. De är svåra att beröra och de är så inne i sig själva, i sitt liv och i sina tankar när de i princip powerwalkar på gatorna. 

Jag undrar om jag blir en New Yorker och slutas beröras av konstiga saker. Idag gick jag och min syster 7,4 km i regn till längst ner på Manhattan. Jag hittade kärlek. Kärlek till mina nära & kära, kärlek till New York och kärlek till min säl. Det är konstigt att de sätter upp en massa havsdjur statyer mitt i en park. Jag kommer nog aldrig sluta beröras av det extraordinära.

IKEA i Brooklyn

Hela dagen tillägnades åt något så pass svenskt att det kändes nästan som att jag befann mig i Sverige. IKEA. Jag tänkte förklara vistelsen visuellt. Det fanns många likheter med IKEA i Sverige men även några olikheter. I New York finns det en båt taxi som pendlar mellan Manhattan, vid Wall Street, och IKEA som ligger i Brooklyn. Det kostar 5 dollar/person. Inne på IKEA bemöttes man av ett stort Hej. Eller som de förklarar: HÄ. Låter verkligen Hej som Hä? Hej då som Hä dö? Jag har en skånsk dialekt så jag säger väl mer: Haj / Haj dåe.
Iallafall, när jag och min syster var klara och nöjda med shoppingen så var vi tvunga att få tillåtelse av vakter för att lämna byggnaden. Att få en tillåtelse så skulle man visa upp sitt kvitto samt varorna i påsen. Handlar man för 10 dollar inne på IKEA så får man åka gratis båt tillbaka. Jag tycker det är roligt att besöka IKEA i olika länder. Varje land har satt sin egen prägel på det svenska varuhuset!

Kulturkrock - raggning och skrattretande information

Jag är i fullt upp med att hantera kulturkrocken som har kommit smygande på mig. Vissa situationer här i USA är chockerande för mig. Jag har nämnt dem innan och jag nämner dem igen - amerikanska män - är påträngande. Riktigt påträngande. Jag vet inte hur ofta jag har blivit stoppad på gatan för att de ska bara "prata" med en. Det är en fälla. De ska inte prata. De ska köra alla sina raggningsrepliker som de bara kan och de ger sig inte förrän de har fått ens nummer. Jag har inte gett ut mitt nummer till någon. Är de så jobbiga på gatan, hur jobbiga kommer de då vara per telefon? Jag tycker det är trevligt att de pratar med en på gatan och är öppna men om den ena parten säger nej, så tycker jag att det är en allmän social uppfostran att man accepterar det. Vad man än säger, har dem ett argument till att ändra mitt nej till ett ja. De är som Jehovas Vittnen, fast med ett undantag: De slår inte upp sina argument i en bok, de har dem inkorporerade i sitt huvud. Idag gick det så långt, att efter 5 min med nej och när killen började följa mig för att övertala, att jag sa: please, just shut up? Vad tror ni hände? Jo, han fortsatte. Han hade tillochmed ett argument för att hålla käften.

En annan kulturchock som påminner mig ofta i vardagen är hur efter USA är i sin utveckling när det gäller samhället. De är långt fram i vissa faktorer - inom PR, reklam osv. Men i vardagliga saker anser jag att de är rent ut sagt tröga. Den information man får från skolan, som är ett krav från regeringen att man ska veta, är så pass förutsägbart att det blir skrattretande. Som tillexempel var det viktigt att veta att om någon börjar prata med en på gatan, så får man lov att fortsätta gå. Det finns ingen lag på att man måste prata tillbaka. Jag tycker det är lite läskigt att ett så pass stort land med maktinnehav, utger sig själva att vara skrattretande i deras information till internationella studenter. Antigen tror de att de internationella studenterna är tröga, eller så är det tvärtom.

Nu påstår jag absolut inte att hela USA är tröga. Det finns självklart många intellektuella personer här också. Det är bara förvånandsvärt hur stor andel av den information de ger en är en självklarhet för oss Europeer. Vi förstår att man inte ska rita på sitt visum, om passet går ut ska man söka hjälp istället för att äta middag och att man ska ta med nyckel när man lämnar lägenheten. Detta är bara ett fåtal saker jag har blivit informerad om. Då är frågan, undra hur utbytesstudenter från USA tycker om Sverige? De kanske är lika förvånade som jag, fast på ett annat plan, att Sverige ger ut för lite information med att hoppa över det självklara sakerna. Det kanske inte är självklart att ta med nyckel när man lämnar lägenheten eller att man ska komma i tid till lektioner. Vem vet?

Vanlig söndag

Det känns motsägelsefullt att säga till alla att allt är toppen i NY, samtidigt som man, efter lite mer än en vecka bokar en flygbiljett hem! Faktum är att allt är verkligen toppen i NYC. 

Tack vare jag bokade min biljett hem redan nu innebär att jag kan få komma hem innan julafton utan att bli ruinerad. Eftersom jag bokade så tidigt så kostade direktflyg lika mycket som mellanlandnings flygen! Jag har sånt flyt i mitt liv för tillfället. För övrigt har vi fått en ny roomie i lägenheten, Tim heter han och är amerikan. Trevlig man. Lite patriotisk kanske med tanke på att han har hängt upp en flagga i sitt rum. Idag ska jag till IKEA! Tydligen så går det en båt från Manhattan direkt till IKEA, det tycker jag är lite häftigt.

Tänkte handla lite mat och sånt - vardagsliv. Imorgon börjar min introvecka på New School. :)

Promoters i New York City

Min die-mf-die blick.

Det har varit några intensiva dagar för mig. Inte jobbiga men intensiva. Jag har äntligen fått mitt student ID-card på skolan och en jympa påse fylld med information. Amerikanska skolor är inte snåla på information ska ni veta. Skolan är väldigt osvensk med vakter och säkerhetskontroller. Den är väldigt, väldigt fin. Jag längtar tills jag börjar :)

Jag har varit ute en natt på Kiss and Fly. Amerikanska män är obeskrivligt påträngande när det gäller att ragga på nattklubbar. Jag har provat med en drös med taktiker för att bli av med dem utan resultat. Tills jag dräpte ur mig den mest klockrena kommentaren som faktiskt får tyst på dem:

- I have a boyfriend

- Oh, that doesnt matter beautiful. We could still get coffee.

- He is really jealous.

- Is he? Too bad for him gorgeous ;)

- He is an ULTIMATE FIGHTER!

- It was nice to meet you.

Jag har lärt mig att man kan absolut inte byta promoters på en kväll. Vi gick ut och åt med en promoter för att sedan möta upp en annan. Olyckligtvis så gick de båda till Kiss and Fly. Den första blev väldigt sur. Jag blev sur på honom. I Sverige får man gå ut med vem man vill, prata med vem man vill och dansa med vem man vill. Här i NY har vissa promoters PMS om man pratar med en annan promoter. Jag bryr mig inte. Jag är en självständig kvinna och får prata med vem jag vill. Haha. Inne på nattklubbarna är det ett battlefield mellan promoters. Det är deras jobb att få dit snygga tjejer, desto snyggare tjejerna är, desto mer pengar tjänar dem. I NY nattliv anses det väldigt snyggt att vara lång. Därför har jag inga bad feelings om promoter. Det är deras jobb och tack vare att man går dit så tjänar de pengar. Blir en promoter sur på en så finns det ett tjugotal andra inne på klubben redo att varva en tills deras bord.

Jag gillar inte när folk försöker styra mig. Då ger jag dem arga-bitch-blicken. Den ser ungefär ut så som på bilden. Nu vet ni det. Va snälla mot promoters men om de börjar mucka med en så skit i dem. För att bli av med jobbiga män - säg att ni har en pojkvän som är en ultimate fighter.

Butiksrån på 7th Avenue

När vi gick in i en butik idag så hörde vi röster. Arga, mörka och hotfulla röster som skrek:
"WHAT ARE YOU THINK YOU ARE DOING MAN?! WHO ARE YOU? WHO-ARE-YOU? YOU ARE MESSING WITH THE WRONG PEOPLE! WHO ARE YOU?"

Det hela handlade om en kille som hade stulit något i butiken. Han stod och skakade. Två biffiga män skrek på honom. De hotade med att kalla på polisen men gav honom två intressanta val för att undgå att hamna i fängelse:

1. Ge dem 500 dollar direkt

2. Ta av alla kläderna och gå ut ur butiken

Vi gick förbi butiken lite senare och såg att polisbilar var parkerade utanför. Ingen naken kille syndes till. Jag förstår att de är förbannade, men det andra förslaget var lite kreativt dock!

The Box and Miss Universe

Jag är himla trött nu på morgonen! Anledningen? Jag, Elli och Miro var ute igår på en klubb som heter The Box. Jag hade ganska stora förväntningar på stället vilket tyvärr inte var så häftigt. Kanske beror på att jag håller på att vänja mig med allt extremt som finns i USA. Hur ska jag kunna förklara stället? Det var som en modern strippklubb, fast de klädde inte av sig alla kläder. Strippklubb kanske är fel ord, mer show-aktigt med trollkarl, uppblåsbar pool mitt på dansgolvet och dansare. Alla som jobbade där hade bikini eller baddräkt på sig, inklusive männen, och vissa sekvenser av dansgolvet var det som en sandstrand. Väldigt udda ställe. Jag gillade dock att de hade en Darth Vader målning vid baren!

Att hyra ett bord där kostar 1000 dollar/natt. En vodkaflaska kostar 200 dollar. Det är sick. Vi betalade ingenting och satt på VIP. Sjukt. Jag ska nog aldrig gå dit igen, det var lite för absurt för min smak! Men en upplevelse för livet. Alltid något att se amerikanare som hoppar i en pool bara sådär 3 på natten för att dansa lite. I bikini. Jag vill nog aldrig se en man i bikini igen, haha!

På måndag börjar min welcomeweek med ett English replacement test! Spännande. Min älskade mamma tipsade mig på facebook om en artikel, som gjorde min morgon! En av mina finaste vänner i Sverige, Michaela, vann Miss Universe Sweden tidigare iår och ska nu på måndag tävla i Las Vegas. I den stora finalen: Miss Universe! Vi får alla hålla tummarna för henne. Michi är så himla underbar, jordnära och energirik personlighet. Vi har väldigt lika värderingar här i livet. Hon är en förebild för andra yngre tjejer! :)  http://kvp.expressen.se/nyheter/1.2101347/michaela-kan-bli-miss-universum
http://www.theboxnyc.com/

Seinfeld

Ända sedan min pappa köpte en Seinfeld-box har jag alltid gillat programmet. Vi besökte Tom's restaurant idag efter att vi gick igenom hela Central Park. Vår promenad tog ungefär 1,5 timme. Alla var dödshungriga. Det kurrade till och med i min mage vilket Cheeseburger Deluxe tystade ner bullret. Inne i restaurangen fanns Kramer-tavlan. :) Bästa lunchen hittills och han man betalade till när man gick ut var väldigt trevlig. Inte ovanligt. Alla är trevliga här och väldigt öppna när det gäller att ge komplimanger. När vi gick i Central Park sa en gammal man till mig: You are the most beautiful woman in the world.

Även om han kanske säger det till väldigt många varje dag, så sprider det glädje.

Dinner party and diet


Hello. (Och hej Olivia)
Jag blev lite besviken på USA idag. Allt administrativt tar väldigt lång tid på grund av allt pappersarbete. Jag hade kunnat halvera pappersarbetet och få ut samma information i slutändan. Att skaffa ett bankkonto tog 1 timme. Mobil ytterligare 1 timme. Detta måste vara himmelriket för dem som gillar att fylla i formulär!

Jag kom precis hem från ett dinner party. Gratis middag med andra ord på en väldigt cool restuarang som hette Inside Park. Det var som en uteservering med DJ. Jag har väldigt ofräscht hår för tillfället. Jag hann inte duscha mellan ärenden på staden och middagen. Löste det hela med att sätta upp håret i en hög totte. En tjej på middagen frågade vilket hårmousse jag använder för mitt hår ligger så platt. Jag svarade att det var en salig blandning av svett, fett och avgaser. Hon sa att hon var rädd för bakterier. Där tog vår konversation slut. Som tur var satt jag bredvid en härlig tjej jag träffade ute på Juliet (nattklubb) häromdagen. Hon är härlig. Hon åtminstonde äter. Går man ut med promoters brukar det oftast vara många modeller vid bordet på middagen. De petar i maten och ser ut som skelett. Hade jag varit gud så hade jag tvångsmatat dem när de låg och sov. Nu är jag inte gud, jag är mest tacksam i smyg över att det blir mer mat över till mig!

Jag träffade en annan tjej som hade jobbat på ett modemagasin under sommaren. Hon berättade att hennes medarbetare hade frågat henne: "Do you eat everyday?" Ja, svarade hon, det är klart. De blev förvånade. De äter nämligen bara varannan dag och ingenting på söndagar. Det innebär att de äter tre dagar i veckan. Säg vad ni vill om modeindustrin, men ibland är den helt enkelt fucked up.

Marc Jacobs and firealarm

Det bästa med New York är att det är en stad fylld av individualister. Det är så chill. Jag vaknar ur sängen, tar på mig kläder och går direkt ut på gatan. Utan fixat mig någonting. Man kan gå ut hur som helst på gatorna utan att någon direkt bryr sig. Idag såg jag en man som gick på gatan med sin pyjamas. En annan med nätlinne och läderbyxor, en tredje med klänning. De alla smälte in i mängden i det stora vimlet. Varför känner vissa sig tvungna att fixa sig varje dag? Jag ser en stor tjusning i att vara 100% naturlig ibland. Som på bilden. Så fula är vi kvinnor inte utan smink!

För övrigt är jag lycklig i själen för min favorit designer, Marc Jacobs, produkter är inte alls jätte-dyra. De är dyra, men inte alls i samma prisklass som Prada, Gucci osv. Hittade två mysiga Marc Jacobs butiker i Greenwich Village. Skor för ungefär 200-300 dollar. Det ska jag köpa till mig själv i 20 års present (1 och ett halvt år kvar) Får ha en liten låda där det står: "Make a donation for my future Marc Jacobs shoes!"

Nu gick precis brandlarmet igång i lägenheten. Det pep och pratade! PIIP PIIIP PIIP FIRE FIRE PIIP PIIP FIRE FIRE. Det tyckte jag var lite coolt. Jag har aldrig hört ett pratande brandlarm förrut. Sverige borde inskaffa det, blir på något sätt trevligare när det börjar pipa. :) Nu ska jag äta köttbullar och spaghetti som min systers bästa väns kanadensiska pojkvän har lagat. Fick precis smakprova och de är: delicious!

20 frågor om New York, 20 svar från mig

1. Är New York som i dom galna shopping filmerna, är miljön som i filmerna? Springer skådisar gatan fram med en låtsas pistol i handen och spelar in en film?
Jag har sett några filminspelningar i New York, och ja - de springer runt och gör sina scener. Det är isåfall avspärrat område. Det händer inte att man "råkar" hamna mitt i filmen. Ni kommer alltså inte se mig gå runt i bakgrunden i något Gossip girl avsnitt.. Haha. Hade varit coolt dock. Att filma i Central Park i en dag kostar 100 000 dollar. Det beror på att de vill att parken ska vara främst till för allmänheten!

2. Vilken skola ska du gå på i New York?
Jag ska gå på Parsons, som tillhör The New School. De har lite byggnader över Manhattan, men främst kommer jag att befinna mig vid Union Square.

3. Vad ska du plugga?
Jag studera Design Management och kommer slutligen att få en Bachelor i Business.

4. Hur ser dina planer ut i framtiden?
Jag försöker alltid vara lycklig vad jag än gör här i livet. Det är det som jag fokuserar på. Har jag roligt så går jag in för det till 100%. Just nu älskar jag reklam i alla dess former. Times Square är himmelriket. All världens reklam på ett ställe.

5. Vad är största skillnaden på att bo där jämfört med Sverige? (Staden du bodde i här i Sverige)
Jag bodde i Helsingborg. Ni vet, serieledarna i allsvenskan-Maria Montazami -Henrik Larsson-staden! Det är en väldig skillnad. Arkitekturen med skyskraporna och stadsuppbyggnaden är annorlunda. Vi har inga skyskrapor, vi har Sofiero. Haha. Språket. Den genuina hjälpsamheten och trevligheten som existerar här i New York. När man går in i en butik bemöts man av: Hello sweetie, can I help you?. Vissa butiker i Sverige får man leta efter expediterna. Amerikanarna är även mer patriotiska över sitt land och de är extremt stolta över deras historia. Media är uppköpt och det finns större klass-skillnader här. New York är även väldigt varierat med China Town, Times Square, Central Park osv och har ett enormt utbud av allting. Den största skillnaden är nog att alla är så trevliga! Och det faktumet att jag har inte träffat en enda person som faktiskt är från New York, här i New York. Jag tippar på kanske 70% är inflyttade. Iallafall bland de som är under 40 år!

6. Är du nervös?
Inför att börja skolan? Flytta? Ja. Inte jobbigt nervös utan lite pirrigt, som när man blir kär.

7. Hur ser din första dag ut?
Jag vaknade ungefär vid 6-tiden amerikansk tid pga jetlag. Sedan under dagen gick jag runt med min syster och hennes vän som hälsar på. Vi gick till Central Park, försökte hitta Carrie Bradshaws lägenhet på Upper East/West (var vi nu än var) utan lycka, middag med min systers bästa väns familj hos dem vid 1 avenue. Såg biofilmen Love Eat Pray med Julia Roberts i huvudrollen. Jag tyckte personligen att den var ganska seg men fint filmad.


8. Pratar du flytande engelska?
Jag gör mig förstådd. Jag pratar väl ganska flytande i vardagliga konversationer sedan kan jag ju inte alla engelska termer, så ibland blir man fast. Som tillexempel idag när jag skulle säga: "A-brunn", då kom inte det engelska ordet direkt! Ganska logiskt. Har jag inte hört ordet innan är det svårt att veta.. Kan jag inte ordet brukar jag säga order på svenska fast med en amerikansk dialekt, för att se om det fungerar. Det funkar faktiskt 90% av gångerna!

9. Var ska du bo?
Jag bor i en lägenhet vid Empire State Building. :) I distriktet finns det väldigt, väldigt många restuaranger och barer! Det är proppat. Lunchparadiset i Manhattan.

10. Vilket är ditt favoritställe i New York?
Times Square. Jag kan stå där i flera timmar och kolla på all reklam. Tillsammans med tusentals turister, haha. Kommer att vara turist för livet här. :)

11. Vad är åldersgränsen för att festa, hehe?
I USA är det 21 år. Går man ut med promoters går det att komma in ändå utan problem. De är inte alls lika strikta här som i Sverige. Dessutom, går man ut med promoters får man gratis middag, dricka och inträde.

12. HAR DU SETT EN KÄNDIS? VEM VILL DU SE?
Nej! Inte än, men ska ut ikväll på samma nattklubb som Rihanna och andra kändisar. Jag vill så gärna se Stanford i Sex and the City. Eller Willie Garson som han egentligen heter. Främst på grund av att han ser så snäll ut och han är för underbar i serien!


13. Hur är lägenheten?
Den är bra. Två sovrum, ett badrum, litet vardagsrum och kök. :) Som en äkta studentlägenhet. Jag och min syster ska nog dela rum och hyra ut det andra rummet. Jag längtar tills vi kan ha sånna castings för en ny roommate, hur kul är inte det?

14. Hur är maten?
Den är bra! Beror ju mycket på vart man går. Det finns verkligen allt. I mataffären finns det alla sorts varor. Ben and Jerry är mycket billigare. I Sverige kostar en halvliters b&j ungefär 50 kronor, här kostar det ungefär 20 kronor. Maten generellt är billigare. Ett tips är att äta lunch istället för middag på kvällen. Det är oftast, nästan alltid, halva priset på lunchen och då äter man det som kommer serveras på kvällen!

15. Kommer du inte sakna dina vänner?
Baserat på mitt känslomässiga, halvt aggressiva inlägg igår så är svaret: Ja! Haha

16. Vad sa dina föräldrar?
De sa: "ÅK." På ett ungefär. De vill mitt bästa och stöttar sina döttrar på ett väldigt fint vis.

17. Hur är du som person?
Jag är väl mig själv helt enkelt! När jag är trött kan jag vara tyst i flera timmar utan problem. När jag är normal så uppfattas jag väl som en ganska kreativ och har väldigt mycket allmänt skit i huvudet. Roligt skit. Jag är envis. Jag är en jäkel på att debattera. Jag är en väldigt glad person. Och lite nördig. Jag älskar min nördighet. Det är det som gör mig unik. Nerds rule the world.

18. Vilken är din bästa och värsta sida?
Min bästa sida är som sagt att jag är en nörd innerst inne. En social nörd. Jag älskar Star Wars. Jag kan lika gärna spela tvspel en hel kväll än att gå ut och festa. Min favorit tidning är Illusterad Vetenskap, där står det så mycket random rolig fakta! Jag trivs mest med liknande personer som har något unikt hos dem. Inte hos dem som försöker för mycket. Min värsta sida är att jag är väldigt hård mot mig själv och tar motgångar väldigt hårt. När jag inte lyckas med något så blir jag så fruktansvärt besviken, får mardrömmar och går och allmänt klankar ner på mig själv. Något som jag håller på att jobba med :)

19. Vad är det roligast med att flytta?
Utmaningen och se hur mitt psyke reagerar. Jag tycker det är intressant att analysera mina egna tankar. Jag brukar alltid konversera med mig själv. Det är den bästa konversationen jag har på hela dagen! Haha. Själva upplevelsen i sig är rolig. Analysera staden. Svenskar har väldigt bra rykte utomlands så de flesta tycker om det på direkten!  :)

20. Vad är det bästa med New York enligt dig?
Möjligheten. Här finns allt. Det är bara att ta för sig! Haha :)


Urban romance on Brooklyn Bridge

"Every cool person has to walk over Brooklyn Bridge before they die" - Elinor.

Tack mina kära läsare för stödet! Jag tror något slags känslosvall föll över mig, en kombination av pms och omställning med tidsskillnaden. Att lämna sina vänner är som att göra slut med sin pojkvän. Det går inte att prata med dem när som helst och när man väl gör det så blir man superglad. Det är naturligt att reagera något när man lämnar sina nära och kära, annars hade det varit något fel om det gick smärtfritt? Jag har insett att det är faktiskt helt fantastiskt att vara i detta mellanstadie. Jag hade ett härligt liv i Sverige och jag har ett fantastiskt liv i New York.

Idag har jag vandrat runt i kära New York tillsammans med systern, hennes vän med pojkvän. Dagen spenderades lite i China Town. Sedan gick vi över Manhattan Bridge till Brooklyn för att sedan gå Brooklyn Bridge tillbaka. Det är så fint att gå på Brooklyn Bridge. Väldigt romantiskt. Jag tycker att skyskrapor är vackra. Jag återfick min New York-spirit. Jag älskar verkligen den här staden. Jag älskar att alla är så oerhört trevliga mot en. Idag bärde vi även ner en byrå (fem våningar), så träffade vi två män som erbjöd sig att hjälpa till. Hur underbart är inte det?

Alla behandlar en som ens bästa vän. Jag träffade en kille idag på gatan som var fotograf. Han bad om min åsikt. Bara sådär. Jag tycker Sverige borde ta inspiration av denna genuina trevlighet.

För övrigt ska jag till en nattklubb som heter Juliet inatt. Rihanna och några andra celebs ska vara där och festa. Någon gång måste vara den första man festar med kändisar! Klart jag inte ger upp. Jag älskar New York.

Skit också.

Jag är oftast en väldigt impulsiv person. Jag får för mig saker och intalar mig själv allt positivt.
Fastän invånarna är helt underbara, öppna och trevliga så har jag aldrig känt mig så ensam i hela mitt liv som jag gör nu. Jag går runt i en stad som har lika stor population som hela Sverige- och känner mig så vilsen, så gråtfärdig och så ensam. Där sa jag det igen. Ensam.

I den staden jag kommer ifrån så är man allt annat än ensam. Det känns som om allt man gör håller någon koll på. Men här är det tvärtemot. Jag har min storasyster här. Och det är på sätt och vis bra. Hon är snäll! Och de jag träffar är även snälla. Men jag skulle kunna ge vad som helst för att ha någon här som känner mig. Någon som hänger med mig på banken, telefonnumret och som bara finns där. Nu är det så att jag är så ledsen över att ha lämnat mina vänner och familj i Sverige och dessutom måste fixa allting själv. Jag har gått runt och funderat på om det här med flytten kanske kom lite tidigt. Vad hände med gymnasiet? De åren bara flög iväg och jag slungades hit i New York. 18 år och drar direkt. Jag skriver inte att jag ångrar det här. Fastän vissa minuter när jag ser ett kompisgäng sitta och skratta på café, så känner jag: "FAN. Varför?? Vad håller jag på med?" Jag ångrar att jag åkte hit 10 dagar innan min skola börjar. Nu börjar den om 8 dagar. Jag längtar dit. Till den platsen då jag kan träffa tjejer och killar som känner sig lika vilsna som jag, och behöver någon. Bara för att komma igång med mitt liv. Just nu, helt ärligt, vill jag ta första flygplan till Sverige och komma tillbaka om 8 dagar. Men det går inte. Jag är fast i någon jävla mellanvärld mellan New York och Sverige. Anledningen till varför jag skriver det här är att det är inte en dans på rosor att flytta till sin drömstad. Sedan visst, jag mår inte dåligt 24/7. Jag behöver bara någon av mina bästa vänner. Ibland. Som ikväll! :)

Tack gud för skype. Jag svarar på frågorna imorgon och berättar vad jag gör om dagarna. Ni förstår, just nu så är jag lite ledsen och har hemlängtan. Fast inte till Sverige. Till mina vänner. De hade kunnat flytta hit hela bunten så hade mitt liv varit perfekt. Tyvärr är det inte så lätt. Jag får nya vänner som jag älskar lika mycket. Om 8 dagar.

Jag lever, fast jag lever i New York

Klockan är 22.30 NY-tid, vilket innebär 04.30 svensk tid och gissa om jag är trött?
Resan gick helt okej, eller okej, den var hemsk! Jag var helt gråtfärdig när jag hoppade på planet så personalen trodde att jag var flygrädd.. Lämnade min gråtandes bästa vän i Köpenhamn. Jag grät också. Det tog emot att hoppa på flygplanet men när jag väl var framme i en gul taxibil, såg solnedgången över Manhattans skylines, så kändes det väldigt tur att jag inte drog mig ur sista minuten!

Jag måste bara nämna att när jag kom ut från flygplatsen så hjälpte en väldigt snäll kille mig med väskorna till taxikön. Väl framme vid lägenheten kom det ytterligare en man och bärde upp en av väskorna. Fem trappor. Han arbetade som fotograf. Det är så härligt att vara i USA, då männen är gentlemän!

Nu ska jag duscha, försöka vara uppe i en timme till, har köpt en Ben and Jerry. Lyssna på det här: "Chubby Hubby. Fudge covered peanut butter filled pretzels in vanillia malt ice cream with fudge & peanut butter."

Jag har ätit majs och nu ben and jerrys- välkommen till USA! :)

20 Frågor om New York, 20 svar från mig

Jag i min nya lägenhet i NY. Ungefär så kommer jag att se ut när jag kommer fram.

Start spreading the news, I'm leaving today (almost, tomorrow). I want to be a part of it- New York, New York!

Jag gör saker i sista minuten ikväll. Jag kom precis på att jag har glömt att printa ut min flygbiljett. Ha-ha-ha. Den här dagen tillägnas att säga hej då till mina vänner och morgondagen kommer jag att sitta på ett flygplan. Hela resan kommer att gå på ungefär 12 timmar. Från min ytterdörr i Sverige till min nya ytterdörr i New York. Det sägs att det är runt 30 grader där borta! :)

Jag kommer att vara väldigt inaktiv på bloggen vilket jag tänkte kompensera med att ni kan ställa lite frågor. Jag får många frågor varje dag från er läsare. Liknande frågor. Men min frågestund är inte den sorten där alla känner sig nästan tvingade att fråga något bara för ATT. Jag, personligen, hatar sånna. Jag kör lite annorlunda, jag väljer ut dem 20 bästa frågorna och svarar på dem när jag kommer fram :) Med en Ben and Jerry 1 liters bunke bredvid mig. Kanske genom en videoblogg? Haha. Det får jag se... Kommer troligtvis inte vara i det fräschaste stadiet. Jag har alltid oturen att hamna bredvid en snorig unge på flygplan, och när inte den snoriga ungen existerar så är det min näsa som rinner. I vilket fall som helst så önskar jag mig själv lycka till!

Ställ frågorna genom att kommentera här eller skicka mejl till newyorkbytove@gmail.com.
Så flyttar jag sålänge! :)

New York Countdown: 2

Bild från 2007
Vilken fin respons jag får av min omgivning. Respons i form av kommentarer från er läsare och en hel annan slags respons av tacksamhet och kärlek från mina vänner. De hade anordnat en överrasknings-going-away middag för mig tidigare ikväll. Jag kan inte förstå själv att jag sitter om 48 timmar på ett flygplan själv. Jag kan inte förstå att jag precis har sagt hej då till vänner som jag inte kommer att träffa på flera månader. Jag kan inte förstå att min packning ligger i tre rullväskor. Jag känner mig förvirrad.

Det är väldigt starka känslor som dyker upp från alla håll runtomkring mig. Jag är centralpunkten i ett känslomässigt kaos. En salig blandning av sorg, kärlek och glädje. Det passar bra med att varva ner med Sex and the City nu. Carrie Bradshaw är lika förvirrad som mig. Ikväll är det okej att jämföra sig med en karaktär i en tv-serie. Speciellt när jag ska ta avsked från mina bästa vänner imorgon. Jag vill packa ner dem också. Fastän det är jobbigt att lämna alla så känns det här med New York fortfarande helt rätt val! Livet sätter en på ett känslomässigt prov. Jag ska klara provet med ett solklart MVG.

Känslor kring att lämna mina vänner

Jag och Olivia i Hong Kong när vi hälsade på Buddha.

För ett år sedan tyckte jag det var obehagligt att fika helt ensam. Efter tre månader gick jag till ett café, beställde en kaka och satte mig ner. Jag kollade på folket. Mitt scenario i huvudet timmarna innan var att folk skulle tycka synd om mig och peka. Det var ingen som pekade. Det var en man som satt själv lite längre bort. Han sa godmorgon till mig innan han fortsatte att fördjupa sig i morgontidningen. Det var den underbaraste fikan jag hade haft i mitt liv.

Tills idag. Jag har bjudit min bästa vän Olivia på fika som varade i 5 timmar och 45 minuter. Jag hade fyra presentkort på 100 kr med olika caféer i staden. Vi använde upp alltihop. Umgicks som bara bästa vänner kan göra. Många har frågat mig: hur känns det att lämna dina vänner? Hur ska jag svara på det? Det känns konstigt. Ena stunden gråter jag och den andra känns det ovanligt naturligt. Om mina vänner hade haft superpowers och kunnat krympa till små riskorn så hade jag packat ner dem i min resväska. De är min inspiration och glädje. Jag är glad över att jag har Olivia. Jag hade velat dela med mig av henne till hela världen. Jag tror att det är sällsynt att hitta en person som kompletterar en själv på ett sätt som gör en hel. Mina svagheter är hennes styrkor och vice versa. Vi stärker varandra och vi har väldigt roligt ihop för att vi har en massa skit för oss hela tiden. Ibland kan vi gå på stan och öva på att svimma. Ett förebyggande syfte OM det händer i verkligheten. Då måste den andra vara beredd. Hon har fångat mig varenda gång under tre års tid.

Min familj har flyttat runt mycket under min uppväxt. Jag har alltid funnit min trygghet i mina vänner och inte i den tillfälliga staden jag bor i. Jag har inga barndomsvänner som jag växte upp med på samma gata, gick på dagis och växte upp tillsammans. Jag har vänner från olika stadier i mitt liv. De har alltid varit en bekräftelse för mig att ha vänner i min närvaro. För hade jag flyttat för ett år sedan hade jag tyckt att det var oerhört jobbigt. Jag var så osäker i mig själv att jag inte ens kunde fika ensam, hur patetiskt är inte det? Haha. Nuförtiden har jag fått lite vett i hjärnan när mina ungdomshormoner har lugnat ner sig. Jag behöver inte bekräftelse från vänner längre att jag duger. Jag klarar av att ta en kaffe själv på ett café. Hälsa på människorna bredvid mig och sjunka in i mina egna tankar. Men även om jag älskar att ha dagar för mig själv så älskar jag ännu mer att fika med min bästa vän. Jag kan faktiskt inte leka att jag svimmar när jag sitter själv. De hade nog inte förstått humorn i det. Det är nog inte många som gör.

Om jag hade provat att svimma när jag satt själv på café. Hur förklarar man det för ambulansen att jag låtsades i ett förebyggande syfte OM det hade hänt på riktigt?

New York Countdown: 3,5

Hur många gånger i sitt liv kan man säga:

Hej! På fredag ska jag flytta till New York i 4 år. Vill du hänga med eller?
Kortfattat så kommer mitt liv vara såhär: Jag ska bo på Manhattan. Plugga på en av världens bästa designskolor. Äta reeses till frukost dem dagarna jag har PMS. Hitta nya vänner. Gå på dejter de dagar då jag inte har råd med middag, dem övriga dagarna kommer jag nog leva på makaroner. Festa lite. Plugga mycket. Hänga på MoMa. Undvika alla gulklädda turistmänniskor med sightseeing-flygblad i handen. Gå på Mercedes-Benz fashion week och andra roliga happenings. Se om NY-imagen av Sex and the City är fejk eller äkta. Bli en del av New York City.

Många har undrat vad jag ska skriva i min blogg/vad den handlar om. Där har ni det. Kortfattad version. Några har frågat om de får följa mig på bloglovin. Ja, om ni är snälla. Men då har ni ett dilemma - ska ni trycka på symbol nummer 1, 2 eller 3? De leder faktiskt till samma ställe. :) Ha det bra!
bloglovinbloglovin bloglovin







Min älskade svarta klänning

Klänning: Indiska
Vad många det är som hade lust att flytta - städer i England, USA, Sverige och Italien kan känna sig lyckligt lottade att snart få dit snygga svenska människor. ;) Det kanske ligger något i vår generation, att ständigt söka nya upplevelser och överträffa oss själva. Finna frid i något som är så pass osäkert som ett nytt ställe. Det är faktiskt väldigt roligt. Min mamma har sagt att sålänge man trivs med sig själv, så kommer man att trivas vart man än flyttar. Flyttar man själv också utan föräldrar får man massa vuxenpoäng i min värld. Då kan jag vara halvt rebellisk och äta godis innan maten. Det ni.. :)

Jag vill visa upp mitt klädval idag av en simpel anledning. Jag älskar min klänning. Det är en helt perfekt "lilla svarta" och jag blev väldigt lycklig när jag hittade den i affären. Den här nya skapelsen passar både till vardags och fest. Jag har tänkt på det, varför klär jag upp mig endast när det är finare tillställningar? Det är mycket härligare att alltid gå runt och känna sig fin. Fast jag måste erkänna - att strosa rundor hemma med pyjamasbyxor är ganska najs. Speciellt med raggsockar. Nu väljer jag att visa min svarta klänning. Min pyjamasoutfit har inte lika märkvärdig dragkedja i ryggen. ;)
Ni som har spotify borde trycka på den här låten: John ME – Paris. Då förstår ni vilken hög mysfaktor jag har i mitt rum! 5 av 5 toasters.

Today's question

Eftersom jag flyttar om 4 dagar så är svaret för mig ganska självklart: JA.
För mig är att flytta som kärleken. I början är man helt nykär i allting, bygger upp tusentals förväntningar och allt är som att dansa på moln. Efter några månader så inser man att även det nya landet har sina baksidor, hemlängtan kommer smygande och allt känns mörkt. Människorna på gatorna ser inte längre lika glada ut som i början och jag ställer mig alltid frågan: Vad hände?
Jag brukar alltid gå in i en svacka där jag ifrågesätter allt i landet och jämför det med de föregående stället. Efter svackan så känns det bra. Stabilt. Det nykära har lagt sig, svackan har förlorat och människorna börjar se helt normala ut. Det är då jag känner mig hemma.
Jag har flyttat runt mycket i min uppväxt. Singapore, Malaysia, Australien, Österrike och Sverige. Nu ska jag flytta till ännu ett land - USA. För tillfället är jag i nykär-stadiet, där allt i New York är som himmelriket. Likt ett nykärt par på våren så är min förälskelse på andra sidan Atlanten.
Skulle du vilja flytta? Och isåfall, var?

I LOVE MYSELF


Hundratals klädesplagg senare

Min garderob är äntligen utrensad. Jag hoppas att dessa klädesplaggen + mina skor väger 40 kilo. Håll tummarna. Jag blev lite väl känslomässig ett tag när jag packade ner klädesplagg för klädesplagg. Det kändes som att jag packade ner mina minnen. Jag tänkte: "Åh, den här hade jag på mig den kvällen då.. blablabla". Jag har knappt gjort av mig med kläder sedan jag gick i sjunde klass. För sex år sedan. Det är fullt förståerligt att vissa plagg kändes väldigt antika, :). Jag är så lättad och glad över att det här är gjort, såhär måste det kännas att vinna nobelpriset. Okej, kanske något överdrivet. I vilket fall som helst känns det bra med en ny start i livet och speciellt när alla mina favoritplagg hänger med mig på resan. De måste väga 40 kilo ihop. Annars åker jag som en eskimå med allt på mig till USA. Helt seriöst.

New York Countdown: 5

Först och främst vill jag säga tack för alla lyckönskningar i kommentarsfälten och per mejl! Många nya läsare (hej på er) har frågat vad jag ska göra i äpple-staden. Jag ska studera under en fyraårsperiod på Parsons med inriktning Design and Management. Jag älskar att få brev från The New School, de är så NICE designade. De slår ut alla tråkiga vita kuvert. Jag har äntligen fått mina datum över skolåret. Jag blev glatt överraskad att min födelsedag, 23 november, är dagen innan vi har thanksgiving break. Det kallar jag bra planering, tack Amerika, vilken bra inflyttningspresent. :)


Important Dates and Holidays
2010
Welcome Weekend - August 19-22
New Student Orientation - August 23-27
Classes Begins - August 30
Convocation - September 2
Thanksgivingbreak - November 24-28
Classes and Exams End - December 20
2011
Classes Begin - January 24
President's Day - February 21
Spring Break - March 14-20
Classes and Exams End - May 16

New York Countdown: 6

Sex dagar kvar vilket innebär att rummet måste packas ihop på två dagar. Jag tänker inte spendera mina sista fyra dagar med att i princip bo i flyttkartonger. Garderoben håller på att rensas ut. Jag har ett väldigt smart system, packar ner allt i olika påsar som väger 10 kg. När någon av mina kompisar hälsar på så kan de ta med en eller två påsar i sina resväskor. Så småningom får jag mina saker tillbaka hundratals mil över Atlanten. Jag kommer att flyga som Joey i vänner när han sätter på sig alla Chandlers kläder, lager på lager! Vilken komisk syn. Från sommarvärme i Helsingborg till extrem sommarhetta på Manhattan - i vinterkläder. Kan lägga upp en dagens outfit på bloggen fredagen den 13. Min syster har varnat mig väldigt väl för hettan: "Du får ett annat perspektiv på värme när du kommer att vakna i lägenheten på morgonen"

Om någon har en aircondition som står och skräpar ungefär vid den 3 avenyn i New York så är jag väldigt öppen för förslag :)

New York Countdown: 7

Om exakt 1 vecka så flyttar jag till andra sidan Atlanten. Dessa sju dagar är intensiva, roliga och innefattar så otroligt mycket känslor. Idag har jag hämtat ut min kraschade Macdator som har börjat leva igen. Den är lite som Jesus, fast den behöver lite teknisk hjälp innan den återuppstår. IKEA har utförsäljning så jag och mamma har rensat deras lager på gräddbullar, delicatobollar och lingonsaft. Ikväll har jag planerat att umgås med mina vänner, de vet inte om det bara än så det får väl bli någon slags spontan-grej. Mamma påminde mig om att mitt rum måste packas ner också. Hur ska ungefär 400 kg kläder bli till 50 kg?

Jag känner mig helt virrig i hjärnan. Jag har koll på allting men samtidigt så glömmer jag de mest självklara sakerna. Som precis när jag gick ut i köket för att hämta ett glas vatten, så kom jag tillbaka med ett äpple. Det här gjorde jag tre gånger innan jag kom på mig själv att jag vill ha vatten och inte tre äpplen. Nuförtiden har jag ett kortidsminne som en guldfisk. Det känns lite oroligt eftersom jag ska packa ner allt i två resväskor. Om jag glömmer passet eller min I-20 så blir jag nog officiellt en guldfisk. Jag ska faktiskt lägga ner dem två redan nu, har inte lust att tillbringa mina dagar i en glas-skål.

France Rivières

Resan var rehabilitering för mig, aldrig någonsin har jag sovit så djupt om nätterna. Den franska rivieran är helt fantastisk. Jag tror att mat och välmående är centralt i Frankrike. Varenda restuarang bjöd på underbart god mat, som tillexempel en kväll då vi beställde en sallad och panini i ett gatukök. I Sverige hade de slängt i salladsbladen och hackat grönsakerna lite slarvigt och iväg med det. I Frankrike väljer dem specifikt ut salladsbladen, sorterar grönsakerna och skär dem så varsamt. Jag blev så imponerad över kärleken som fanns där till mat. Jag älskar ju mat, så det kan vara anledningen till varför jag älskar Frankrike. Invånarna i städerna var så trevliga. Som Ho Lui, en kinesisk konstnär som har sin ateljé och boende i Antibes, han var så snäll och otroligt skicklig. Vi gjorde precis det vi kände för. Jag hade inte med mig mobil eller dator och var helt avskärmad från omvärlden. Det var ren befrielse. Vi åkte runt väldigt mycket till olika byar och städer. Mina favoriter var Antibes, Cannes, Nice och Theoule. Jag föll inte alls för St Tropez och Monaco. Det var bara för mycket yta på något sätt med alla yachts, bilar och överpris på allt. Det är väldigt överskattat. Antibes var mycket härligare där alla hus var personliga och omgivningen kändes mer kulturell och konstnärlig.
Jag gick omkring osminkad hela resan och duschade två gånger på hela veckan. Sanningen är att man kände sig ändå fräsch för man badade i havet och i olika pooler när man blev för varm. Jag älskar Frankrike.

RSS 2.0